si­dan 19. Fort­sätt­ning från

Här kan du och Nick­las, Aleia och Tim häm­ta stöd för oli­ka syn på ar­be­te.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - – Ann La­ger­ström

Nick­las kan lu­ta sig mot de fi­lo­so­fis­ka gi­gan­ter­na Pla­ton (428 f.kr.–348 f.kr.) och Aris‍ to­te­les (384 f.kr.–322 f.kr.). Fy­siskt ar­be­ta var för dem ett gis­sel. Nå­got mås­te gö­ras – så, skör­da, sy, ba­ka – och nå­gon mås­te gö­ra det. Ty­värr. All form av ar­be­te an­såg de stod i vägen för det verk­ligt vik­ti­ga: att fi­lo­so­fe­ra och fun­de­ra kring så­dant som ma­te­ma­tik, skön­het, etik, kär­lek och po­e­si. Ja, Pla­ton gick så långt att han an­såg att det var omöj­ligt att fin­na me­ning­en med li­vet ge­nom ar­be­te och där­för skul­le ”med­bor­gar­na”, de fria män‍ nen, till och med hind­ras från att ar­be­ta. Aristo­te­les hyl­la­de den fria ti­den, fri­ti­den, som en för­ut­sätt­ning för att män­nis‍ kan skul­le kun­na ut­veck­la sig till kropp och själ. En sak kan dock Nick­las få pro­blem med om han helt ska lu­ta sig mot de gam­la gre­ker­na, den an­ti­ka lös­ning­en på ar­bets­pro­ble­met var – sla­ve­ri.

Tim kan häm­ta med­håll från årets ju­bi­lar Mar­tin Lut­her (1483–1546), som 1517 kri­ti­se‍ ra­de den ka­tols­ka kyr­kan med si­na be­röm­da te­ser. Lut­her me­na­de att ar­be­tet var ett gu­dom­ligt kall som det ba­ra var att ac­cep­te­ra och ut­fö­ra. Lös‍ dri­va­re som in­te tog sitt an­svar bor­de tving­as till ar­be­te, an­såg han. Hans kol­le­ga te­o­lo­gen Je­an Cal­vin (1509–1564) gick ett steg läng­re och gjor­de idogt ar­be­te till en grund­fak­tor för den som vil­le lyc­kas bå­de i det­ta li­vet och det näs­ta. Här hand­la­de det in­te ba­ra om att ut­fö­ra si­na syss­lor, ut­an ju mer och ju in­ten­si­va­re, desto bätt­re. Att ha ett fram­gångs­rikt ar‍ bets­liv var in­te ba­ra ett be­vis för den en­skil­des för­må­ga ut­an ock­så ett tec­ken på att man till­hör­de guds ut­val­da. Det fanns ingen­ting vär­re, me­na­de Cal­vin, än ”de la­ta odug­li­ga” som in­te var till nyt­ta var­ken för sig själ­va el­ler and­ra.

Aleia kan för­dju­pa sig i den ana­ly­tis­ka fi­lo­so­fen Isa­i­ah Ber‍ lin (1909–1997) som skil­de på po­si­tiv och ne­ga­tiv fri­het. Den ne­ga­ti­va fri­he­ten var käns­lan av att in­te va­ra ut­satt för ytt­re tvång, att va­ra fri från nå­got. I Nick­las fall att in­te be­hö­va gå till job­bet. Men det finns ock­så en annan form av fri­het, me­na­de Ber­lin, käns­lan av att kun­na kon­trol­le­ra sitt eget öde, att stäl­la upp eg­na mål och ge­nom­fö­ra dem. Ba­ra för att du in­te be­hö­ver gå till job­bet in­ne­bär det in­te att du kan be­stäm­ma över ditt eget liv.

Pro­ble­met, me­na­de Ber­lin, är att de här oli­ka fri­he­ter­na kan stå emot varand­ra. Jag kan läng­ta ef­ter att in­te ar­be­te, men på sam­ma gång vilja ha ett väl­färds­sam­häl­le. Jag kan hyl­la rät­ten att rös­ta, på sam­ma gång som det par­ti jag väl­jer kom­mer att be­grän­sa min fri­het. Hur ba­lan­se­ra de två fri­he­ter­na mot varand­ra?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.