” Jag fick tyst på tvättmaskinen i huvudet”

Otrohetsbeskyllningarna hade haglat och Örjan hade blivit ordentligt misshand lad av sin före detta fru. Nu var skilsmässan ett faktum. Tankarna snurrade runt, runt och han kunde inte sova.

– Då föreslog en väninna att jag skulle börja skriva. Det hjälpte. Jag fick tyst på ”tvättmaskinen” i huvudet.

Det var år 2000, och sedan dess har Örjan skrivit. Inte varje dag, men regelbundet.

– Numera är det mer ett sätt att sätta tankar på pränt. Jag tycker om att skriva. Ibland går jag tillbaka för att få hjälp att minnas hur jag tänkte under olika perioder av livet.

Örjans dagböcker är inte särskilt hemliga. Han skriver inte för hand utan på datorn och skickar ibland ut det han skrivit till ett urval vänner.

– Jag redigerar dem lite innan jag delar med mig, och de oredigerade dagböckerna skulle jag inte visa för min fru eller mina söner. Jag tror inte att de skulle uppfatta dem som så charmerande.

Har du någon idé om vad du vill göra med dagböckerna, inför din död?

– Kanske skulle jag vilja göra som en god väns far. Han satte ihop sina dagböck er till ett mycket intressant dokument som blev trevlig läsning om en uppväxt när Sverige fick elektricitet och industri. Kanske är inte mitt liv lika händelserikt, men det kan vara svårt att se när man står mitt i det.