Svårt att sätta ord på känslor

Jag är 20 år och har av och till under mina tonår gått hos olika kuratorer på grund av ätstörningar, ångest och depression. Just nu går jag hos en som känns bra. Mitt problem är att jag har svårt att uttrycka mina känslor i ord. Det har blivit extra tydligt med min nuvarande kurator då både hon och jag är extremt babbliga, flamsiga och har nära till skratt. Det blir mer som när jag träffar en kompis. Det här gör att jag känner att vi inte kommer någon vart, jag blir inte hjälpt och jag tappar syftet med att gå dit. Har tagit upp detta och vi la upp en plan men det har inte blivit bättre. Hon kan inget göra om jag inte klarar av att uttrycka mig ordentligt. Jag kan uttrycka mig bra i skrift så funderar på att slänga iväg ett mejl till henne. Mina frågor är: 1) Vad kan man konkret göra för att bli bättre på att ut trycka känslor i ord?

2) Kan detta vara anledning en till att jag alltid har behövt komma tillbaka till någon form av behandling?

3) Kan likheterna mellan min och min kurators personlighet vara ett hinder för terapi?

4) Kan det här problemet vara en orsak till mina psy kiska problem?

Du tar upp att du har lätt för att formulera dig i skrift, och det är mitt intryck att det verkligen stämmer. Nu ska jag försöka ge dig så bra svar jag kan på dina frågor.

1) Det du önskar, och tror är viktigt för att må bättre, är att kunna uttrycka dina känslor i ord. Menar du att du har svårt att alls veta vad du känner i olika situationer? Så att du inte vet om du är ledsen, sorgsen el ler orolig? Det skulle ju göra det svårt för dig att klä dina upp levelser i ord. Samtidigt tänker jag att det är precis detta som terapi är till för, att sortera upplevelserna och förstå dem bättre, inte minst vad gäller vilka känslor de har väckt.

Eller menar du att du har svårt att prata om allvarliga saker som har hänt dig? Det tänker jag att du i så fall skulle kunna komma till rätta med genom att skriva ned de hän delser som du vill ta upp i din terapi.

Det jag dock blir mest und rande över är ditt fokus på just att uttrycka känslor. Det är en vanföreställning att terapi främst går ut på att ”prata om känslor”. Samtalet kan likaväl handla om vad man sagt eller gjort, vad som hänt mellan en själv och andra, eller vilka tan kar man styrs av. För att inte tala om att effektfull terapi ofta har mer fokus riktat framåt, mot hur man vill ha det, än bakåt, mot negativa saker ur det förflutna. Men vad samta len än handlar om, så vilar ett stort ansvar på terapeuten för att styra vad som är viktigt att prata om, men också att under lätta klientens förståelse av sig själv och förmåga att se klarare på sin situation. Kanske bygger ditt upplevda problem mest på någon föreställning som du har kring vad terapi ska vara.

2) Att man behöver förnyade samtalskontakter i takt med att livet ändras är inte kon stigt. Det kan bero på att man i botten har en sårbarhet eller skörhet, som gör att man rea gerar lite starkare än andra på de utmaningar som är jobbiga för de flesta. Du skriver inte om du har avslutat dina tidigare terapier på grund av att dina problem har upphört, men det kan också vara så att du inte var färdig med terapin och att det är därför du har behövt kontakta en ny terapeut.

3) Jag är benägen att hålla med dig om att det låter som att du och din terapeut är så lika, att det skulle kunna utgöra ett hinder för att ni kan närma er mer allvarliga saker. Ansvaret för detta ligger på din terapeut, som måste kunna skilja mellan en trevlig pratstund och sitt arbete. Tills ni har kommit till rätta med det här proble met, eller om du i stället väljer att byta terapeut, så föreslår jag att era samtal främst ska handla om hur er relation påverkar innehållet. Det är den fråga ni först måste komma till rätta med för att samtalen ska bli meningsfulla.

4) De flesta psykiska problem har sitt ursprung i både arv och miljö. Vad gäller miljöfaktorer så brukar det vara en mängd olika omständigheter. Vad som har lett fram till ditt mående är något ni kan komma in på i din terapi, framför allt för att du ska kunna undvika att upprepa handlingar som kanske lett till att du mått sämre igen.

Slutligen vill jag ge dig, som formulerar dig så väl i skrift, ett tips. Kanske kan internetterapi vara något för dig. Den sker via mejl och chatt, det vill säga skriftligt. Jenny Klefbom, legitimerad psykolog/psykologiguiden.se

Din terapeut måste kunna skilja mellan en trevlig pratstund och sitt arbete