Fortsättning från sidan 17.

Vem håller du med?

Elises tanke att sponsorerna sagt att pengarna ska gå till spelarna och att de bör ha frihet att göra vad de vill med dem kan hon stärka genom att studera en av liberalismens förfäder, filosofen John Stuart Mill (1773–1836). Han värnade den enskilda människans frihet mot staten och menade att individen i så stor utsträckning som möjligt bör få bestämma över sig själv och sina tillgångar. Så länge hennes handlande inte skadar någon annan ska ingen, allra minst en organisation eller staten, lägga sig i hennes liv. En människa, menar Mill, hämmas av att bli styrd, och stärks av att utöva sin frihet.

Fatima kan läsa in sig på filosofen John Rawls (1921–2002) som menade att ekonomisk orättvisa kan försvaras om den gynnar samhällets svagaste.

Rawls föreslog att den ekonomiska fördelningen skulle göras av människor som inte visste vilken position i laget eller samhället som de själva hade. För om man vet att man tillhör eliten finns det en uppenbar risk att man gynnar sig själv. Men om man inte vet så kommer man för säkerhets skull att gynna de svagaste eftersom det finns en risk att man själv är en av dem.

Love kan hämta inspiration från antikens Aten och deras

demokratia, folkstyre. I över 200 år fattades här beslut med hjälp av direktdemokrati. Olika medborgare argumenterade för sin sak och sedan röstade man. En usel idé tyckte filosofen Platon (428–348 f.kr.) som menade att goda beslut kräver expertkunskap. Men tanken plockades senare upp av den franske filosofen Jean-jacques Rousseau (1712–1778), vars tankar att folket själva skulle fatta beslut på allmänna möten och med hjälp av omröstningar inspirerade initiativtagarna till den franska revolutionen.

Robert Nozick (1938–2002) håller helt med Jim. Den som ansträngt sig mest bör också premieras, det är det bästa sättet att fördela resurser. Det är rättvist, menade han, att de som själva lyckats skaffa extra resurser eller fått dem som gåva får behålla dem. Du premieras alltså på grund av något du redan gjort, eller varit med om, något som går att belägga. Ett tredje alternativ är enligt Nozick att fördela resurserna på så sätt att de som ansträngt sig mest också får mest.

Att försöka organisera ekonomin så att de som behövde pengarna mest fick mer tyckte Nozick inte var någon bra idé, eftersom det kunde leda både till en starkare stat/organisation och till att andra fick sin frihet begränsad, för att de tvingades jobba ihop pengar till mindre bemedlade.