Så skil­jer ni er som vän­ner.

Så får ni skils­mäs­san att slu­ta i vän­skap.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT AN­NA-MA­RIA STAWREBERG

Ma­rit Da­ni­els­son och Magnus Abra­hams­son har bå­da ge­nom­gått varsin se­pa­ra­tion. Då, när de var mitt up­pe i det smärt­sam­ma, sorg­li­ga och job­bi­ga, öns­ka­de de att det fun­nits nå­gon form av hand­bok.

När de var ute på and­ra si­dan, ha­de träf­fat varand­ra och bli­vit ett par, be­stäm­de de sig för att ska­pa Skils­mäs­so­pod­den och nu ock­så boken Lyck­ligt skild: Hit­ta den klo­ka vägen fö­re, un­der och efter se­pa­ra­tio­nen (Norsted­ts 2017).

Frå­gan är om det verk­li­gen är möj­ligt att skil­jas lyck­ligt.

– Ja. Där­e­mot tror jag in­te att det går att ta sig ige­nom själ­va skils mäss o pro­ces­sen ut­an att kri­sa på nå­got sätt. En skils­mäs­sa in­ne­bär en kris, men se­na­re – när stor­men be­dar­rat: – ab­so­lut, sä­ger Ma­rit och får med­håll av Magnus.

– Man får in­te glöm­ma att en skils­mäs­sa in­ne­bär att man tar sig ur nå­got då­ligt, nå­got man in­te mår bra av. Av­sik­ten med en se­pa­ra­tion är ju att ta ett steg mot ett lyck­li­ga­re liv.

För det är na­tur­ligt­vis så det bör­jar. Med ett då­ligt för­hål- lan­de. Och då är ste­get mot att må bra igen, efter att man kanske pro­vat så­väl par­te­ra­pi som in­di­vi­du­ell te­ra­pi, att se­pa­re­ra.

– Finns det barn med i bilden är det ett enormt plus om man kan fort­sät­ta att va­ra bra som fa­milj, trots att man se­pa­re­rat, sä­ger Ma­rit.

ATT DET ÄR vär­de­fullt att ha en bra re­la­tion med sitt ex hål­ler psy­ko­lo­gen och psy­ko­te­ra­peu­ten An­ders Ny­man med om.

– Även om man i och med se­pa­ra­tio­nen slu­tar att va­ra ett ”kär­leks-vi”, kan man myc­ket väl fort­sät­ta att ha en re­la­tion, ett ”sam­ar­bets-vi” el­ler ”vän­skaps-vi”.

Till­sam­mans med Al­lan Lin­nér, som är psy­ko­log, psy­ko­te­ra­peut och pro­gram­le­da­re för Ra­di­opsy­ko­lo­gen, har han skri­vit Kär­le­kens ko­re­o­gra­fi (Na­tur & Kul­tur 2017). Det är en bok om relationer, men ock­så om se­pa­ra­tio­ner.

– Den skils­mäs­sa man ge­nom­för har man med sig he­la li­vet. Där­för bör man för­sö­ka ge­nom­fö­ra den på ett så vär­digt och re­spekt­fullt sätt som möj­ligt, sä­ger An­ders Ny­man.

I vis­sa fall kan or­sa­ker­na till se­pa­ra­tio­nen va­ra så smärt­sam­ma så att man väl­jer att sä­ga upp kon­tak­ten för gott. Men i de fles­ta fall har man allt att vin­na på att för­sö­ka upp­rätt­hål­la nå­gon form av kon­takt, åt­minsto­ne om det finns barn med i bilden.

– Ing­en vin­ner på att man blir bit­ter och blir fi­en­der. Kan man på­min­na sig om de fi­na upp­le­vel­ser man haft till­sam­mans kan det va­ra lät­ta­re att hål­la sams, även om det na­tur­ligt­vis in­te all­tid går, sä­ger An­ders Ny­man.

Bå­de Ma­rit och Magnus är över­ty­ga­de om att det näs­tan all­tid är möj­ligt att hit­ta till­ba­ka till varand­ra på nå­got sätt efter en skils­mäs­sa.

– Där­e­mot kan det ta oli­ka lång tid och va­ra oli­ka svårt, men när man väl kom­mit vi­da­re är det värt det, kon­sta­te­rar Magnus.

Man kan dock in­te för­vän­ta sig att en bra re­la­tion till ex­et ska kom­ma av sig själv, som ett brev på pos­ten. Det krä­ver tid och an­sträng­ning. Det kan

Även om man slu­tar att va­ra ett ”kär­leks-vi”, kan man fort­sät­ta att ha ett ”sam­ar­bets-vi”

ock­så in­ne­bä­ra att man upp­täc­ker si­dor hos sig själv som man in­te viss­te att man ha­de, och som man in­te hel­ler är sär­skilt stolt över. Många gång­er är ock­så de här käns­lor­na ett kvit­to på att det fun­nits star­ka käns­lor, och på att man in­te levt i ett ljumt för­hål­lan­de.

– Har man så­da­na käns­lor, då är det vik­tigt att man in­te skäms över det. Al­la ham­nar vi i ett hav av då­li­ga käns­lor nå­gon gång un­der en se­pa­ra­tion, men då är det vik­tigt att skil­ja på käns­lor och hand­ling. Du mås­te allt­så in­te agera på di­na käns­lor, på­pe­kar Ma­rit.

ATT FÅ UR sig käns­lor­na är ett vik­tigt led i se­pa­ra­tio­nen. Men att spy ur sig sin gal­la hos ex­part­nern är kanske in­te hel­ler all­tid det smar­tas­te al­ter­na­ti­vet. Ibland kan det va­ra bätt­re att ta in en obe­ro­en­de part, al­ter­na­tivt ta in en god vän som lyss­na­re. Det är först efter att käns­lor­na kom­mit ut som man kan kam­ma sig, skär­pa till sig och gå vi­da­re. Att va­ra en vux­en och klok män­ni­ska är nå­got som är vik­tigt, sär­skilt när det finns barn med i bilden.

– I en skils­mäs­sa in­tar bar­nen en hu­vud­roll. De be­hö­ver två fun­ge­ran­de för­äld­rar. Där­för ska man för­sö­ka han­te­ra si­na käns­lostor­mar vid si­dan om. Man mås­te ta an­svar för att skil­jas på ett sätt som är till bar­nens bäs­ta, sä­ger Ma­rit.

Många gång­er, me­nar Magnus och Ma­rit, räc­ker det att den ena av par­ter­na i se­pa­ra­tio­nen för­sö­ker se klart på si­tu­a­tio­nen. Finns det ba­ra nå­gon som vän­der and­ra kin­den till och an­sträng­er sig för att lö­sa det på bäs­ta möj­li­ga sätt, kom­mer man med ti­den en bra bit på väg. Al­la vin­ner på att det in­te star­tas ett krig mel­lan par­ter­na.

– Un­der vis­sa till­fäl­len i li­vet mås­te man helt en­kelt ha över- se­en­de med att nå­gon sä­ger sa­ker som han el­ler hon kanske in­te me­nar. Ibland mås­te man helt en­kelt få ur sig ils­ka och ag­gres­sio­ner för att kun­na gå vi­da­re, sä­ger Magnus.

ETT TIPS SOM Ma­rit och Magnus åter­kom­mer till är att man ska för­sö­ka se sig som två per­so­ner som kom­mer att ha nå­gon form av re­la­tion till varand­ra res­ten av li­vet.

– Där­för kan en te­ra­peut va­ra till stor hjälp. I en te­ra­pi­si­tu­a­tion kan man bå­de få hjälp att for­mu­le­ra si­na käns­lor, och hjälp med att för­stå sin part­ner, nå­got som öpp­nar upp för en bra fram­ti­da re­la­tion som se­pa­re­ra­de, sä­ger Magnus. I Mo­dern Psy­ko­lo­gi 8/2017 skrev An­na-ma­ria Stawreberg om när den ena part­nern vill ha sex och den and­ra in­te är så su­gen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.