Be­ja­ka oviss­he­ten, i rim­lig mängd

Modern Psykologi - - INTRO -

Jag kan sak­na att va­ra tvär­sä­ker, så som jag minns att jag var när jag var 16 år och viss­te hur värl­den skul­le för­kla­ras. Det höll väl i sig ett par år, el­ler var det än­nu kor­ta­re? Gans­ka snart blev allt i al­la fall mer kom­pli­ce­rat, och på den vägen har det fort­satt. På se­na­re år tyc­ker jag of­ta att allt har så många si­dor att jag säl­lan tar ställ­ning för el­ler emot någon­ting. Å ena si­dan och å and­ra si­dan. Och har jag verk­li­gen al­la fak­ta på bor­det?

Det är verk­li­gen en konst att ta ställ­ning trots oviss­het. I Sa­rah Ba­kewells bok Ex­i­sten­ti­a­lis­ter­na, som jag skri­ver mer om på si­dan 64, så käm­par fi­lo­so­fer­na med att för­hål­la sig till 1900-ta­lets våld­sam­mas­te ske­den sam­ti­digt som de på­går. Allt­för of­ta lan­dar de i stånd- punk­ter som ter sig gravt fel­tänk­ta i histo­ri­ens ljus. Väl med­ve­ten om att li­vet ba­ra kan för­stås bak­läng­es men mås­te le­vas fram­läng­es, så be­kla­gar sig Si­mo­ne de Beau­vo­ir ock­så över omöj­lig­he­ten i att fin­na för­stå­el­sens nöd­vän­di­ga vi­lo­punkt.

På si­dan 36 hjäl­per psy­ko­lo­gi­fors­ka­ren Kirsti Jyl­hä oss kanske in­te att hit­ta nå­gon vi­lo­punkt. Där­e­mot hjäl­per hon oss med hur vi kan na­vi­ge­ra i den in­for­ma­tions­flod där se­ri­ö­sa och ose­ri­ö­sa ak­tö­rer spri­der bud­skap som al­la gör an­språk på ve­ten­skap­lig­het vad gäl­ler kli­ma­tet.

Och i An­na Lil­je­malms re­por­tage om ci­vil­ku­rage på si­dan 28 kan vi in­spi­re­ras av in­di­vi­der som hop­pat av li­vets åskå­dar­läk­ta­re, ta­git ställ­ning och gri­pit in i ske­en­den, va­re sig det hand­lar om att stop­pa sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er på spår­vag­nen el­ler om att sak­ligt ar­gu­men­te­ra emot i häts­ka kom­men­tarsfält på nä­tet.

mitt eget ci­vil­ku­rage blir jag mest för­lä­gen. Det är allt­för säl­lan som jag gri­per in el­ler tar tyd­lig ställ­ning. För tänk om det i ef­ter­hand vi­sar sig att jag ha­de fel. I sin ar­ti­kel för­kla­rar Kirsti Jyl­hä hur grupp­till­hö­rig­het och iden­ti­tet gör oss mer mot­tag­li­ga för vis­sa ty­per av fak­ta, näm­li­gen de som be­kräf­tar de vär­de­ring­ar vi re­dan om­fam­nar. Vad sä­ger egent­li­gen att de fak­ta jag bac­kar upp mi­na åsik­ter med är de mest re­le­van­ta och be­lag­da? Som tur är så ger hon ock­så en snabb­kurs i att vär­de­ra ut­sa­gor med ve­ten­skap­li­ga an­språk så gott det går.

Även om jag kan sak­na min ung­dom­li­ga tvär­sä­ker­het så är det bra att den av­ta­git. Men jag tyc­ker att det är synd att det har gjort mig aning­en hand­lings­för­la­mad. Mitt sep­tem­ber­löf­te blir helt en­kelt att för­sö­ka tyc­ka till och gri­pa in li­te of­ta­re, trots ett visst mått av oviss­het. Jo­nas Mattsson är chefre­dak­tör för Mo­dern Psy­ko­lo­gi.

När jag rann­sa‍ kar mitt eget ci­vil‍ ku­rage blir jag mest för­lä­gen

HANDLINGSPLAN

Jo­nas lo­var att ta ställ­ning

of­ta­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.