Bejaka ovissheten, i rimlig mängd
Jag kan sakna att vara tvärsäker, så som jag minns att jag var när jag var 16 år och visste hur världen skulle förklaras. Det höll väl i sig ett par år, eller var det ännu kortare? Ganska snart blev allt i alla fall mer komplicerat, och på den vägen har det fortsatt. På senare år tycker jag ofta att allt har så många sidor att jag sällan tar ställning för eller emot någonting. Å ena sidan och å andra sidan. Och har jag verkligen alla fakta på bordet?
Det är verkligen en konst att ta ställning trots ovisshet. I Sarah Bakewells bok Existentialisterna, som jag skriver mer om på sidan 64, så kämpar filosoferna med att förhålla sig till 1900-talets våldsammaste skeden samtidigt som de pågår. Alltför ofta landar de i stånd- punkter som ter sig gravt feltänkta i historiens ljus. Väl medveten om att livet bara kan förstås baklänges men måste levas framlänges, så beklagar sig Simone de Beauvoir också över omöjligheten i att finna förståelsens nödvändiga vilopunkt.
På sidan 36 hjälper psykologiforskaren Kirsti Jylhä oss kanske inte att hitta någon vilopunkt. Däremot hjälper hon oss med hur vi kan navigera i den informationsflod där seriösa och oseriösa aktörer sprider budskap som alla gör anspråk på vetenskaplighet vad gäller klimatet.
Och i Anna Liljemalms reportage om civilkurage på sidan 28 kan vi inspireras av individer som hoppat av livets åskådarläktare, tagit ställning och gripit in i skeenden, vare sig det handlar om att stoppa sexuella trakasserier på spårvagnen eller om att sakligt argumentera emot i hätska kommentarsfält på nätet.
mitt eget civilkurage blir jag mest förlägen. Det är alltför sällan som jag griper in eller tar tydlig ställning. För tänk om det i efterhand visar sig att jag hade fel. I sin artikel förklarar Kirsti Jylhä hur grupptillhörighet och identitet gör oss mer mottagliga för vissa typer av fakta, nämligen de som bekräftar de värderingar vi redan omfamnar. Vad säger egentligen att de fakta jag backar upp mina åsikter med är de mest relevanta och belagda? Som tur är så ger hon också en snabbkurs i att värdera utsagor med vetenskapliga anspråk så gott det går.
Även om jag kan sakna min ungdomliga tvärsäkerhet så är det bra att den avtagit. Men jag tycker att det är synd att det har gjort mig aningen handlingsförlamad. Mitt septemberlöfte blir helt enkelt att försöka tycka till och gripa in lite oftare, trots ett visst mått av ovisshet. Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi.
När jag rannsa kar mitt eget civil kurage blir jag mest förlägen