Så lätt fejkas minnen

I debatten om hur tillför litliga minnen som exem pelvis dyker upp i terapi är, så brukar det inte dröja länge innan namnet Eliza beth Loftus nämns. Redan på 1970talet började hon studera hur ordval i frågor påverkar vittnesutsagor från bilolyckor, till exempel om den som leder förhöret säger att bilarna krascha de eller kom i kontakt.

Men det var i mitten av 1990talet som hennes mest omtalade fynd pu blicerades. I artiklarna The formation of false memories och Manufacturing false memories using bits of reality visade hon tillsam mans med James Coan och Jacqueline Pickrell hur lätt det är att få människor att tro att de som barn gått vilse i ett köpcenter.

Bakgrunden till experi mentet var att Elizabeth Loftus hade varit ex pertvittne i både sexual brotts och mordrätte gångar, där åtalet byggde på återuppväckta minnen, men av forskningsetiska skäl kom experimentet att handla om mindre drama tiska minnen. Dessa gick att plantera hos ungefär en fjärdedel av testper sonerna. Resultaten från studien och uppföljande experiment med liknande resultat har sedan dess varit ett återkommande slagträ i debatten om ”fal ska minnen” i terapi och domstolar.