Flores människans lilla hjärna
?Innebär floresmän niskans lilla hjärna att den måste ha varit mindre intelligent?
– Victor
!Den blott meterlånga människoarten floresmänniskan ( Homo floresiensis), populärt kallad ”hobbiten”, levde på ön Flores i nuvarande Indonesien. De yngsta fynden har nyligen omdaterats till cirka 100 000– 60 000 år före nutid.
Fynden antyder att floresmänniskan tillverkade sten- redskap, jagade öns småväxta elefanter, styckade dem och använde eld – möjligen för att tillaga bytet. Tolkningarna är omstridda, men man kan ändå fråga sig hur hon kunde ha haft en så avancerad kultur med sin mycket lilla hjärna, vars vikt uppskattats till bara cirka 440 gram. Hjärnvikten hos den moderna människan, Homo
sapiens, är i medeltal cirka 1 400 gram. Hos schimpansen är den cirka 380 gram.
Hjärnvikt är emellertid inte den enda faktor som bestämmer intelligens eller, med ett bättre ord, kognitiv förmåga. Sannolikt ännu viktigare faktorer är bland annat det totala antalet nervceller i hjärnan, antalet förbindelser mellan olika hjärndelar och antalet kopplingar, synapser, mellan nervcellerna. Mycket viktiga är också vissa hjärndelars relativa storlek, hos däggdjur särskilt storhjärnans så kallade prefrontala bark.
Kråkfåglar och papegojor har mycket små hjärnor, men deras kognitiva förmågor kan jämföras med apors, till och med människoapors. Nyligen har man visat att nervcellerna är mycket tätare packade i dessa fåglars hjärnor än i däggdjurshjärnor, vilket leder till att de totalt har ungefär lika många nervceller som många apor. De har dessutom en större andel av sina nervceller i storhjärnan än däggdjur.
Floresmänniskan kan ha härstammat från den tidiga arten Homo habilis, med en uppskattad hjärnvikt på cirka 650 gram, eller från den senare
Homo erectus, med en uppskattad hjärnvikt på cirka 1 000 gram. Isolerad på Flores kan hon ha minskat i kroppsstorlek – något som ofta sker med däggdjur på öar.
Vi får troligen aldrig något svar på frågan om hur floresmänniskan under sin evolution kunde bibehålla en relativt välutvecklad kultur, trots minskad hjärnstorlek. Hon kompenserade kanske genom att till exempel utveckla fler synapser mellan nervcellerna eller djupare fåror i storhjärnans bark. Alternativt kan hon ha offrat vissa mentala förmågor. Då kan delar av hjärnan ha frigjorts till att användas för det som var viktigast för hennes överlevnad. Hos den moderna människan kan vissa sådana förändringar ske under en individs levnad. Ett ofta citerat exempel är förstoring av hjärnområden som styr händerna hos pianister.