Vilken färg har din hjärna?
På mitt bord ligger en hög med tidningar om hjärnan, andra än den här alltså. De har en sak gemensamt. Hjärnorna som illustrerar omslagen är blå. Själv har jag aldrig hållit i en hjärna, men det har min bordsgranne Per Snaprud, som skrivit reportagen på sidorna 20 och 54. Per hann påbörja en karriär som hjärnforskare innan han blev vetenskapsjournalist och påminner mig om det självklara som jag ju sett på otaliga fotografier. Hjärnan är givetvis mer rosa än blå. Grå blir den när den varit död ett tag.
Men varför envisas så många med att dränka sina hjärnbilder i blått då? En annan kollega föreslår att blått är en seriös färg. Det är också den klassiskt manliga fär gen, i kontrast till rosa och andra färger på den röda sidan av spektrat.
Medan vi arbetade fram omslaget till det här numret mötte jag till och med föreställningen att män skulle vara bätt re på att särskilja blåa nyanser, medan kvinnor skulle vara bättre på rödtoner. Själv har jag svårt att urskilja nyanser i de flesta färger. Vad vetenskapen har att säga om just det låter jag vara osagt, men klart är att man snabbt får igång en diskussion genom att säga att något är typiskt män eller kvinnor, alternativt förslå att könsegen skaper är flexibla.
På sidan 32 skriver Lydia Denworth om hur den diskussionen rört om inom hjärnforskningen. Mer specifikt pre senterar hon forskaren Daphna Joels idé om hjärnan som en könsmosaik. Män som grupp må befinna sig lite längre åt ena hållet än kvinnor som grupp och vice versa. Men hur var och en av oss ser ut innanför pannbenet varierar en hel del inom den myriad av egenskaper som brukar märkas upp i blått och rosa.
Det låter rimligt i mina öron, men hennes rön har mött motstånd. Så på verkas ju forskare – och tidningsmakare – av samma bekräftelsebias som alla andra. Vi godtar gärna fakta som stäm mer överens med hur vi är vana vid att se världen och har svårare att acceptera rön som skaver. Som forskaren Anaïs Lou zolo påpekar på sidan 74, skapar vi vår verklighetsbild i mötet mellan förförstå else och nya intryck. När den balansen inte fungerar kan det resultera i psykos.
Jag menar inte att man helt tappat kontakten med verkligheten bara för att man målar hjärnan blå. Däremot är det alltid bra att reflektera över de invanda bilder vi har och hur de påverkar hur vi tolkar världen.
Hjärnan är ett specialnummer av Modern Psykologi. I december är vi tillbaka i vår vanliga skepnad. Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi.
Det låter rimligt i mina öron men rönen har mött motstånd