Inte så tokiga tokigheter?
Jag köper ofta er tidning när jag ska skämma bort mig med lite god läsning på tåget mellan Malmö där jag arbetar och Köpenhamn där jag bor. Tack för en riktigt bra tidning. Jag läste med stort nöje Åsa Wikforss artikel om kunskapsresistens i nummer 8/2017, men jag blev en aning stött över en sak, nämligen uppräkningen av exempel på ”tokigheter” folk tror på, som fick mig att önska att man hade varit lite mer nyanserad.
När man säger att 37 procent tror på paranormala fenomen och använder det som ett exempel på att folk är faktaresistenta, är man ute på tunn is. För är man faktaresistent om man säger att man ”inte kan avvisa att det finns mer mellan himmel och jord än det som möter blotta ögat”? Eller om man tror på Gud? Folk behöver inte vara fakta- eller kunskapsresistenta bara för att de eventuellt har en mer, i brist på bättre ord, ”andlig” tillgång till tillvaron. Det där fick mig verkligen, personligen, att känna mig placerad i samma fack som de ”dumma”, vars tokigheter ”vi som vet bättre” skrattar åt, tillsammans med de 40 procent som går runt och tror att genmodifierad mat är farligt. Här tycker jag att man förlöjligar en verklig oro och skepsis som är i en annan kategori än de övriga mer anekdotiska exemplen (och jag tror att det kan vara lättare att hitta seriösa experter som är Gmo-skeptiska än som tror på ödleteorin). Forskningen befinner sig naturligtvis på en annan plats i dag än på 1990-talet, men det tycks vara ett ämne som är så komplicerat och har så många delproblematiker att det förundrar mig att man inte från redaktionellt håll har valt att mjuka upp dessa uttalanden lite.
Och ja, jag vet. Ironin har inte undgått mig: Allt vad jag har haft att invända kan tas som en bekräftelse på det som står i artikeln. Alla argument är på förhand demonterade och jag har iklätt mig rollen som tillhörande dem som vägrar att förhålla mig till kunskapen.
Men: En uppföljande artikel om kunskap, som artikeln berör som hastigast, kunde vara intressant. För vad är kunskap? Och hur tolkar och definierar man över huvud taget fakta? Till exempel kan statistik ju läsas och tolkas mycket olika. Det kunde vara intressant med förslag på redskap för att genomskåda och undvika politisk manipulation och spin.
Det är förstås rätt att de exempel som ges utgör en blandning av ganska olika typer av över tygelser. Det är en sak att oroa sig för att genmodifierad föda, GMO, är skadligt för hälsan, en helt annan att tro på över naturliga fenomen som spöken eller paranormala fenomen. Vad dessa olika övertygelser har gemensamt är emellertid att det inte finns några skäl att tro att de är sanna. Exemplen kommer från Vetenskap och Folkbildnings senaste under sökning 2015 och är valda eftersom de alla strider mot etablerade forskningsrön. Forskare har till exempel gjort noggranna undersökningar av genmodifierad föda och är eniga om slutsatsen: Den är inte skadlig för hälsan (läs gärna Genteknik som tar skruv, en samling artiklar i ämnet utgiven av forskningsrådet Formas).
Vad gäller paranormala fenomen och annat som strider mot naturlagarna är det upp till deras förespråkare att ge evidens för att de existerar. Det har man inte lyckats med, trots många försök, utan de feno men det gäller (som påstådda fall av telepati och klärvoajans) har alltid kunnat ges andra förklaringar.
Sedan är det förstås så att vi inte alltid bryr oss om goda grunder och kunskap. Vissa saker bara tror vi, kanske för att de känns viktiga för oss, och det har vi också rätt att göra. Vad gäller religiösa över tygelser finns det till och med tänkare, däribland den danske filosofen Søren Kierkegaard, som menar att det avgörande för sådana övertygelser är just att de inte är rationella – att de inte är baserade på argument och goda grunder, utan kräver ett existentiellt språng.