In­te så to­ki­ga to­kig­he­ter?

Modern Psykologi - - RESPONS - – Ma­rie De­ge­ner – Åsa Wik­forss, pro­fes­sor i te­o­re­tisk fi­lo­so­fi vid Stockholms uni- ver­si­tet och för­fat­ta­re till boken Al­ter­na­ti­va fak­ta: Om kun­ska­pen och dess fi­en­der (Fri tan­ke 2017)

Jag köper of­ta er tid­ning när jag ska skäm­ma bort mig med li­te god läs­ning på tå­get mel­lan Mal­mö där jag ar­be­tar och Kö­pen­hamn där jag bor. Tack för en rik­tigt bra tid­ning. Jag läs­te med stort nö­je Åsa Wik­forss ar­ti­kel om kun­skaps­re­sistens i num­mer 8/2017, men jag blev en aning stött över en sak, näm­li­gen upp­räk­ning­en av ex­em­pel på ”to­kig­he­ter” folk tror på, som fick mig att öns­ka att man ha­de va­rit li­te mer ny­an­se­rad.

När man säger att 37 pro­cent tror på pa­ra­nor­ma­la fe­no­men och an­vän­der det som ett ex­em­pel på att folk är fak­ta­re­si­sten­ta, är man ute på tunn is. För är man fak­ta­re­si­stent om man säger att man ”in­te kan av­vi­sa att det finns mer mel­lan him­mel och jord än det som mö­ter blot­ta ögat”? El­ler om man tror på Gud? Folk be­hö­ver in­te va­ra fak­ta- el­ler kun­skaps­re­si­sten­ta ba­ra för att de even­tu­ellt har en mer, i brist på bätt­re ord, ”and­lig” till­gång till till­va­ron. Det där fick mig verk­li­gen, per­son­li­gen, att kän­na mig pla­ce­rad i sam­ma fack som de ”dum­ma”, vars to­kig­he­ter ”vi som vet bätt­re” skrat­tar åt, till­sam­mans med de 40 pro­cent som går runt och tror att gen­mo­di­fi­e­rad mat är far­ligt. Här tyc­ker jag att man för­löj­li­gar en verk­lig oro och skep­sis som är i en an­nan ka­te­go­ri än de öv­ri­ga mer anek­do­tis­ka ex­emp­len (och jag tror att det kan va­ra lät­ta­re att hit­ta se­ri­ö­sa ex­per­ter som är Gmo-skep­tis­ka än som tror på öd­le­te­o­rin). Forsk­ning­en be­fin­ner sig na­tur­ligt­vis på en an­nan plats i dag än på 1990-ta­let, men det tycks va­ra ett äm­ne som är så kom­pli­ce­rat och har så många del­pro­ble­ma­ti­ker att det för­und­rar mig att man in­te från re­dak­tio­nellt håll har valt att mju­ka upp des­sa ut­ta­lan­den li­te.

Och ja, jag vet. Iro­nin har in­te und­gått mig: Allt vad jag har haft att in­vän­da kan tas som en be­kräf­tel­se på det som står i ar­ti­keln. Al­la ar­gu­ment är på för­hand de­mon­te­ra­de och jag har iklätt mig rol­len som till­hö­ran­de dem som väg­rar att för­hål­la mig till kun­ska­pen.

Men: En upp­föl­jan­de ar­ti­kel om kun­skap, som ar­ti­keln be­rör som has­ti­gast, kun­de va­ra in­tres­sant. För vad är kun­skap? Och hur tol­kar och de­fi­ni­e­rar man över hu­vud ta­get fak­ta? Till ex­em­pel kan sta­tistik ju lä­sas och tol­kas myc­ket oli­ka. Det kun­de va­ra in­tres­sant med för­slag på red­skap för att ge­nom­skå­da och und­vi­ka po­li­tisk ma­ni­pu­la­tion och spin.

Det är för­stås rätt att de ex­em­pel som ges ut­gör en bland­ning av gans­ka oli­ka ty­per av över‍ ty­gel­ser. Det är en sak att oroa sig för att gen­mo­di­fi­e­rad fö­da, GMO, är skad­ligt för häl­san, en helt an­nan att tro på över‍ na­tur­li­ga fe­no­men som spö­ken el­ler pa­ra­nor­ma­la fe­no­men. Vad des­sa oli­ka över­ty­gel­ser har ge­men­samt är emel­ler­tid att det in­te finns någ­ra skäl att tro att de är san­na. Ex­emp­len kom­mer från Ve­ten­skap och Folk­bild­nings se­nas­te un­der‍ sök­ning 2015 och är val­da ef­tersom de al­la stri­der mot eta­ble­ra­de forsk­nings­rön. Fors­ka­re har till ex­em­pel gjort nog­gran­na un­der­sök­ning­ar av gen­mo­di­fi­e­rad fö­da och är eni­ga om slut­sat­sen: Den är in­te skad­lig för häl­san (läs gär­na Gen­tek­nik som tar skruv, en sam­ling ar­tik­lar i äm­net ut­gi­ven av forsk­nings­rå­det For­mas).

Vad gäl­ler pa­ra­nor­ma­la fe­no­men och an­nat som stri­der mot na­tur­la­gar­na är det upp till de­ras fö­re­språ­ka­re att ge evi­dens för att de ex­i­ste­rar. Det har man in­te lyc­kats med, trots många för­sök, ut­an de fe­no‍ men det gäl­ler (som på­ståd­da fall av te­le­pa­ti och klär­vo­a­jans) har all­tid kun­nat ges and­ra för­kla­ring­ar.

Se­dan är det för­stås så att vi in­te all­tid bryr oss om go­da grun­der och kun­skap. Vis­sa sa­ker ba­ra tror vi, kanske för att de känns vik­ti­ga för oss, och det har vi ock­så rätt att gö­ra. Vad gäl­ler re­li­giö­sa över‍ ty­gel­ser finns det till och med tän­ka­re, där­ibland den dans­ke fi­lo­so­fen Sø­ren Ki­er­ke­gaard, som me­nar att det av­gö­ran­de för så­da­na över­ty­gel­ser är just att de in­te är ra­tio­nel­la – att de in­te är ba­se­ra­de på ar­gu­ment och go­da grun­der, ut­an krä­ver ett ex­i­sten­ti­ellt språng.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.