RE­CEN­SIO­NER Från hjärn­ki­rur­gi till käns­los­mar­ta barn.

En des­il­lu­sio­ne­rad ki­rurgs be­kän­nel­ser.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - – Karin Ska­ger­berg

BE­KÄN­NEL­SER: En neu­ro­ki­rurg be­rät­tar om liv och död HEN­RY MARSH [LIND & CO]

Det är in­te ba­ra jag som blev ta­gen av Hen­ry Mars­hs förra bok Liv, död och hjärn­ki­rur­gi (Lind & Co), som re­dogjor­de för fy­ra år­tion­den av ar­be­te som neu­ro­ki­rurg. För­fat­ta­ren Karl Ove Knaus‍ gård val­de den till ex­em­pel till årets bok i Fi­nan­ci­al Ti­mes 2014. Så när jag öpp­na­de den nya Be­kän­nel­ser: En neu­ro­ki­rurg be­rät­tar om liv och död vil­le jag helt en­kelt ha mer av sam­ma: fler his­nan­de fall‍ be­skriv­ning­ar och tan­kar om livet som hjärn­ki­rurg.

DÄR­FÖR BLEV JAG li­te skep­tisk när jag in­såg att Be­kän­nel­ser in­te ba­ra tar vid där den and­ra boken slu­ta­de, ut­an in­ne­hål­ler en stor por­tion mer per­son­li­ga anek­do­ter och på många sätt är att be­trak­ta som en me­mo­ar. Jag var in­te så in­tres­se­rad av en mas­sa blaj om Hen­ry Mars­hs upp­växt, åren på in­ter­nat­sko­la och räds­lan för att lik­som sin egen far bli de­ment.

Nu rå­kar det emel­ler­tid va­ra så att just det­ta ”blaj” om ki­rur­gens eget liv är det som gör boken så läsvärd. Det är Hen­ry Mars­hs öd­mjuk­het in­för pro­fes­sio­nen, trots en fan­tas‍ tisk kar­riär och 40 år i yr­ket, hans med­mänsk­lig­het och käns­lor in­för pa­ti­en­ter­na som lyf­ter boken – in­te fall­be­skriv‍ ning­ar­na av neu­ro­ki­rur­gis­ka in­grepp.

HEN­RY MARSH HAR gått i pen‍ sion och lämnat sin tjänst som över­läka­re i Lon­don, men ar­be­tar fort­fa­ran­de med att lä­ra upp hjärn­ki­rur­ger i Ne­pal och Ukrai­na, där vill­ko­ren för neu­ro‍ ki­rur­gisk sjuk­vård är minst sagt be­grän­sa­de. Hans re­flek­te­ran­de över sitt eget och and­ras psy­ken, och hans be­trak­tel­se och kär‍ leks­för­kla­ring till lan­det Ne­pal, ge­nom­sy­ras av en känslo­mäs‍ sig ton som man in­te spon­tant skul­le kopp­la till en hjärn­ki­rurg med stjärn­sta­tus. Just där­för är hans böc­ker så an­ge­läg­na: att i stäl­let för att glän­sa vi­sa räds­la i hans po­si­tion, att fi­lo­so­fe­ra över män­ni­sko­vär­de och sjuk‍ vårds­sy­stem, där för­ut­sätt‍ ning­ar­na in­te på nå­got sätt är li­ka för al­la – det känns vik­tigt.

I en in­ter­vju i brit­tis­ka The Gu­ar­di­an säger Hen­ry Marsh att det är bätt­re att läm­na allt li­te för ti­digt än li­te för sent, oav­sett om det hand­lar om en fest, ens kar­riär el­ler livet självt (kanske är det där­för han har ett själv­mords‍kit un­dan­gömt hem­ma, med nar­ko­tis­ka pre‍ pa­rat han kom­mit över un­der åren). Men jag hop­pas att det­ta att läm­na i för­tid in­te gäl­ler hans för­fat­tar­skap. Jag tror att vi be­hö­ver lä­sa re­flek­tio­ner från fler lä­ka­re, män, med‍ män­ni­skor, av Hen­ry Mars­hs sort.

AK­TIV PEN­SIO­NÄR Hen­ry Marsh ut­bil­dar fort­fa­ran­de hjärn­ki­rur­ger i Ne­pal

och Ukrai­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.