Vil­ket kön har hjär­nan?

De­bat­ten om huruvi­da mäns och kvin­nors hjär­nor fak­tiskt har be­ty­dan­de olik­he­ter kan få långt­gå­en­de kon­se­kven­ser för män­ni­skors häl­sa och iden­ti­tet.

Modern Psykologi - - ANNONS - TEXT LY­DIA DENWORTH

År 2009 be­stäm­de sig hjärn‍ fors­ka­ren Daph­na Jo­el, vid Tel Aviv uni­ver­si­ty i Is­ra­el, för att hål­la en kurs i ge­nus­psy­ko­lo­gi. Som fe­mi­nist ha­de hon länge va­rit in­tres­se­rad av frå­gor om kön och ge­nus, men hen­nes forsk­ning ha­de mest hand‍ lat om den neu­ra­la grun­den till tvångs­syndrom. För att för­be­re­da sig gick hon un­der ett år ige­nom myc­ket av den om­fat­tan­de och po­la­ri­se­ra­de lit­te­ra­tu­ren om köns­skill­na‍ der i hjär­nan. De hund­ra­tals ve­ten‍skap­li­ga ar­tik­lar­na täck­te allt från stor­leks‍ va­ri­a­tio­ner i spe­ci­fi­ka ana­to‍ mis­ka struk­tu­rer hos råt­tor till möj­li­ga ag­gres­sion för­kla­ring­ar och kvinn­lig av man­lig em‍ pa­ti hos män­ni­skan.

Till en bör­jan de­la­de Daph­na Jo­el det po­pu­lä­ra an­ta­gan­det om att på sam­ma sätt som köns­skill­na­der näs­tan all­tid ger upp­hov till två oli­ka re­pro‍ duk­tions­sy­stem, så bor­de de ock­så ge upp­hov till två oli­ka ty­per och en av man­lig. hjär­nor – en kvinn­lig

Un­der läs­ning­en stöt­te hon på en ve­ten­skap­lig ar­ti­kel som mot­sa­de den idén. Stu­di­en ha­de pub­li­ce­rats år 2001 av Tra­cey Shors och hen­nes kol‍ le­ger vid Rut­ger uni­ver­si­ty i USA och rör­de en de­talj i rått‍ hjär­nan: små ut­skjut­ning­ar på hjärn­cel­ler­na, så kal­la­de dent­ritut­skott, som re­gle­rar över­fö­ring­en av elekt­ris­ka im­pul­ser. Forskarna vi­sa­de att när östro­gen­ni­vå­er­na var höga dent­ritut­skott så ha­de hon­råt­tor­na än ha­nar­na. fler Tra­cey Shors upp­täck­te ock­så att när han- och hon­råt­tor ut­sat­tes för akut stress – de fick el­choc­ker på svan­sen – så sva­ra­de satt sätt: de­ras Han­råt­tor­na hjär­nor på fick mot‍ fler ut­skott, ho­nor­na fär­re.

Ut­i­från det­ta ovän­ta­de fynd ut­veck­la­de Daph­na Jo­el en hy­po­tes om köns­skill­na­der i hjär­nan, som har ska­pat en ny debatt inom ett forsk­nings­fält som re­dan är fullt av mot­sätt‍ ning­ar. I stäl­let för att tit­ta på om­rå­den i hjär­nan som skil­jer sig mel­lan kö­nen, fö­re­slår hon att vi ska se på vå­ra hjär­nor som en ”mo­sa­ik”, som be­står av en bland­ning av, ibland för­än­der­li­ga, mas­ku­li­na och fe­mi­ni­na drag. Va­ri­a­tio­nen i sig, samt den be­te­en­de­mäs‍ si­ga över­lapp­ning­en mel­lan kö­nen finns ag­gres­si­va – ex­em­pel­vis kvin­nor att det och em­pa­tis­ka män, och män och kvin­nor som vi­sar bå­da dra­gen – ty­der på att vå­ra hjär­nor in­te kan de­las in i en av två dis‍ tink­ta – di­mor­fa (två­for­mi­ga) – ka­te­go­ri­er. Den om­kring 1 400 gram tunga klum­pen in­nan­för skall­be­net är var­ken man­lig el­ler kvinn­lig, en­ligt Daph­na Jo­el. Till­sam­mans med si­na kol­le­ger vid Tel Aviv-uni­ver‍ si­te­tet, för kog­ni­tiv Max neu­ro­ve­ten­skap Planck-in­sti­tu­tet i Leip­zig, Tyskland, och uni­ver‍ si­te­tet i Zürich, Schweiz, tes‍ ta­de Daph­na Jo­el sin idé ge­nom att ana­ly­se­ra mag­net­ka­me­ra‍ bilder av fler än 1 400 hjär­nor. Re­sul­ta­tet vi­sa­de att de fles­ta av hjär­nor­na fak­tiskt in­ne­höll bå­de mas­ku­li­na och fe­mi­ni­na drag. – Vi till­hör al­la en en­da, myc­ket he­te­ro­gen grupp, säger hon. NÄR DAPH­NA JO­ELS ar­be­te pu‍ bli­ce­ra­des 2015 i den ve­ten‍ skap­li­ga tid­skrif­ten PNAS, hyl­la­des den av li­ka­sin­na­de fors­ka­re som ett ge­nom­brott. ”Re­sul­ta­tet in­ne­bär en be‍ ty­dan­de ut­ma­ning gente­mot in­grod­da miss­upp­fatt­ning­ar”, skrev Gi­na Rip­pon, pro­fes­sor i kog­ni­tiv neu­ro­ve­ten­skap vid Aston uni­ver­si­ty i Stor­bri­tan‍ ni­en. ”Jag hop­pas att den kom‍ mer att ri­ta om spel­pla­nen för 2000-ta­let.” And­ra, som länge äg­nat sig åt att stu­de­ra köns­skill­na‍ der, mot­sat­te sig re­sul­ta­ten. De ifrå­ga­sat­te så­väl Daph­na Jo­els me­to­dik och slut­sat­ser som hen­nes öpp­na fe­mi‍ nism. ”Ar­ti­keln är ide­o­lo­gi mas­ke‍rad som ve­ten­skap”, sa neuro­bi­o­lo­gen Larry Ca­hill vid Uni­ver­si­ty of Ca­li­for­nia, USA. Hon me­na­de att Daph­na Jo­els sta­tis­tis­ka me­to­der var ”rig‍ ga­de” (om än in­te nöd­vän­digt‍

” Den om­kring 1 400 gram tunga klum‍ pen in­nan­för skall­be­net är var­ken man­lig el­ler kvinn­lig”

vis av­sikt­ligt) för att gyn­na hen­nes hy­po­tes. An­nan kri­tik var mer för­sik­tig:

– Det finns en va­ri­a­tion inom in­di­vi­der, och det vi­sar hon på ett fint sätt, men det be‍ ty­der in­te att det in­te finns re‍ gi­o­ner i hjär­nan som i ge­nom‍ snitt skil­jer sig mel­lan män och kvin­nor, säger hjärn­fors­ka­ren Mar­ga­ret M. Mc­cart­hy vid Uni­ver­si­ty of Ma­ry­land school of me­di­ci­ne, som studerar köns­skill­na­der hos råt­tor.

Daph­na Jo­el, å sin si­da, hål­ler med om att ge­ner, hor­mo­ner och mil­jö ska­par köns­skill‍ na­der i hjär­nan. Hon in­stäm‍ mer till och med i att det, med till­räck­lig in­for­ma­tion om spe­ci­fi­ka egen­ska­per i en en‍ skild hjär­na, med viss pre­ci­sion går att gis­sa om den till­hör en kvin­na el­ler en man. Men vad man in­te kan gö­ra, po­äng­te­rar hon, är det mot­sat­ta: att tit­ta på en man el­ler kvin­na och av­gö­ra struk­tu­ren i in­di­vi­dens hjär­na el­ler personlig­het ba­ra ge­nom att du kän­ner till per­so‍ nens kön.

HUR KONTROVERSIELL Daph­na Jo­els forsk­ning än må be­trak‍ tas som, så är kär­nan i det hon säger sant, me­nar Cat­he­ri­ne Du­lac, mo­le­kylär­bi­o­log vid Har­vard uni­ver­si­ty, vars ar­be­te med möss åter­speg­lar Jo­els re­sul­tat:

– Det finns en stor va­ri­a­tion mel­lan in­di­vi­der, säger hon.

Att er­kän­na det fak­tu­met har öpp­nat ett nytt spår för dis­kus­sio­nen om vad det be­ty‍ der att va­ra man el­ler kvin­na. För fors­ka­re räc­ker det in­te läng­re med att le­ta ef­ter köns‍ skill­na­der i hjär­nan. De­bat­ten fo­ku­se­rar nu på ur­sprung­et, om­fatt­ning­en och be­ty­del­sen av des­sa skill­na­der. Det kan få sto­ra kon­se­kven­ser för hur man ser på kön och ge­nus, i och ut­an­för la­bo­ra­to­ri­et. Det kan ock­så få be­ty­del­se för huruvi­da lä­ke­me­del och be­hand­ling­ar ska spe­ci­a­li­se­ras för kvin­nor och män.

– He­la vårt sam­häl­le är upp­byggt på an­ta­gan­det att vå­ra köns­or­gan de­lar upp oss i två grup­per, in­te ba­ra i frå­ga om re­pro­duk­tions­för‍ må­ga, ut­an ock­så vad gäl­ler vår hjär­na, vårt be­te­en­de och vå­ra psy­ko­lo­gis­ka egen­ska­per, säger Daph­na Jo­el.

– Folk an­tar att skill­na‍ der­na häng­er ihop, att om du är fe­mi­nin på ett sätt, så är du det ock­så på and­ra. Men det stäm‍ mer in­te. De fles­ta män­ni­skor har en mo­sa­ik av oli­ka drag.

I SLUTET AV 1800‍ta­let, långt före mag­net­ka­me­ror­na, var den främsta mät­ba­ra skill­na‍ den mel­lan mäns och kvin­nors hjär­nor de­ras vikt (fast­ställd vid ob­duk­tion, gi­vet­vis). Ef­tersom kvin­nors hjär­nor i ge­nom­snitt är 140 gram lät­ta­re än mäns fast­slog forskarna att kvin­nor mås­te va­ra mind­re

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.