Kritiserat experiment
Philip Zimbardos slutsatser från Stanford prison experi ment har inte stått oemot sagda. 1975 publicerades kritik mot vetenskapligheten i experimentet och år 2001 försökte brittiska forskare att upprepa experimentet i samarbete med BBC, med delvis annorlunda upplägg och andra resultat. Philip Zimbardo själv nekar inte till svagheter i studieupplägget, vilket bland annat syns i den spelfilm som gjordes 2015 med honom som medskapare. I en scen som bygger på ett verkligt replikskifte ställer en psykologkollega honom mot väggen vad gäller studiens metod. Men som tidningen New Yorkers psykologire daktör, författaren Maria Konnikova, konstaterar i en artikel om kritiken mot experimentet: ”Lärdomen av Stanford är inte att vem som helst är kapabel att stiga ner i sadism och tyranni. Det är att vissa institutioner och mil jöer lockar fram den sortens beteenden – och, kanske, kan förändra dem.” bardo ett par rapporter, han vittnade inför kongressen apropå en fängelsereform, NBC sände ett tv-program baserat på Zimbardos videomaterial och han påbörjade även en bok, som lades på is. Även om experimentet blev omtalat då så krävdes en gigantisk skandal inom den amerikanska försvarsmakten för att studien skulle få ny relevans.
ÅR 2004 SIPPRADE det ut bilder från Abu Ghraib-fängelset i Irak, som USA invaderat året innan.
– Många av bilderna var exakt som Stanford prison, vakter satte påsar över huvudet på fångar och klädde av dem nakna.
En av Philip Zimbardos tidigare studenter arbetade på public service-radion, NPR, och bad om en intervju.
– Det var en stor skam för militären. Genast började Bush-administrationen och militären säga att det här var ett verk av några få bad apples, några få dåliga soldater.
– Jag tittade på bilderna och sa att jag vill tro att amerikanska soldater inte är några dåliga äpplen, utan att Bush-administrationen och dess militär har lagt dem i en dålig tunna. De som borde ställas till svars är de som tillverkat de dåliga tunnorna.
En av de utpekade soldaternas advokat kontaktade Philip Zimbardo och frågade om han ville försvara hans klient.
– Jag sa nej, det han gjort är hemskt. Men så sa han att jag kommer att få tillgång till alla rapporter och till alla bilder. Det kunde jag inte motstå. Så jag lärde känna honom, tittade på tusentals bilder och läste ett dussintal rapporter av generaler. Efter det var jag övertygad om att jag måste berätta