Så resonerar filosoferna
Vem håller du med?
Ska alla vara med på julen, eller bara vissa utvalda? Så här tänker filosoferna: Den kinesiska filosofen Mozi (ca 470–ca 281 f.kr.) skulle också ha bjudit in Elis farmor, eftersom han var säker på att människans djupaste drivkraft var jai an, universell kärlek. Flera hundra år före den västerländska profeten Jesus hävdade Mozi att jai an manar oss att behandla alla som vi själva skulle vilja bli behandlade och att vi ska bry oss om människor oberoende av deras status eller förhållande till oss. Hans filosofi kallas i Kina för moismen och sammanfattas i meningen: ”När någon kastar en persika till mig, återgäldar jag den med ett plommon.”
Även om Julia kallar sin pappa Fredrik för barnslig så kan han luta sig mot filosofen Sören Kierkegaard (1813–1855), som såg människans utveckling i flera steg. Det första kallade han för det estetiska, där människan var vänd utåt mot andras åsikter och tingen omkring. I nästa stadium, det etiska, börjar hen upptäcka sig själv och sin egen vilja oavsett vad andra tycker. Det här var viktigt, inte bara för individen, utan också för samhället, menade Kierkegaard, eftersom vi genom att vara ärliga mot varandra tillsammans kan utveckla den mänskliga moralen.
Julia skulle kunna läsa den schweizisk-franske filosofen Jean-jacques Rousseau (1712–1778) som skilde på människans ”naturliga tillstånd” och det hon tvingades till när hon anpassade sig till samhället. Den naturliga människan är fri, oberoende och har en självklar godhet och empati, menade han. Men när vi började leva i grupper så skapades normer och lagar som inte var till för människan, utan för att trygga våra tillgångar. De här reglerna korrumperade oss så starkt att vi förlorade våra naturliga förmågor. Så i stället för att odla vår medfödda medkänsla så tvingar samhället oss att bli egoistiska.
Mamma Torun försöker hitta lösningar som passar alla och skulle kunna hämta kraft hos den politiske filosofen Adam Smith (1723–1790), som menade att människan i och för sig har en medkännande sida, men att starkast är ändå egennyttan och den går det inte att bortse från när man behöver förhandla. De bästa avtalen, menade han, är de som tar hänsyn till allas behov.