”Jag förlorade min anonymitet”

Från början handlade det inte om civilkurage. Det handlade inte heller om att skriva historia eller vara en drivande faktor i medborgarrättsrörelsen.

För 15-åriga Gloria Ray handlade det enbart om att hon ville få bästa tänkbara utbildning, och att hon – tack vare sina goda betyg, och tack vare att lagen mot rassegregation i skolorna tagits bort – nu fått chansen. Hon hade, som en av nio svarta elever, kommit in på Little Rock, en av USA:S 200 bästa skolor.

– Jag tyckte om att lära mig saker. Jag såg fram emot att få läsa matematik och naturvetenskap och drömde om att få jobba med kärnkraft. Det här var ju på 1950-talet, säger Gloria, som i dag föreläser i svenska skolor om demokrati, vikten av utbildning och civilkurage.

60 år har gått sedan hösten som kom att förändra Glorias liv, men som också blev startskottet för medborgarrättsrörelsen. Den första skoldagen blev ett skrämmande inferno. Utanför skolan stod en skränande mobb och militär och väntade på Gloria och de andra åtta eleverna. Inte heller innanför skolporten var de nio 15-åringarna välkomna. Dagligen utsattes de för okvädningsord, hot och misshandel. På nätterna körde bilkaravaner förbi familjens hus och kastade in saker i trädgården. Gloria levde ständigt på helspänn, och för att hon skulle kunna slappna av emellanåt skickades hon bort på helgerna. Skulle du göra om samma sak om du vetat vad som skulle hända? – Ja. Men det har inte varit utan konsekvenser. Jag blev vuxen från en dag till en annan. Jag förlorade min anonymitet och jag tvivlar på att det är bra för ett barn att utsättas för så stor uppmärksamhet. Vad har du lärt dig? – Att mobbning sätter spår för livet. Men också att vi själva har ett ansvar att försöka förbättra vårt liv och att utbildning är nyckeln till mycket.