Kristina Paltén sprang genom Iran i två månader.
P58 dagar sprang Kristina Paltén 184 mil ensam genom Iran, från gräns till gräns. Under löpturen sov och åt hon hemma hos familjer som öppnade sina hem för henne. Nu har hon samlat sin erfarenhet i boken Den rädda löparen (Wahlström & Widstrand), som hon skrivit tillsammans med journalisten Desirée Wahren Stattin. Varför sprang du genom Iran? – Jag var less på den rädsla som jag ser i Sverige gentemot muslimer. Det sker en sammanblandning mellan muslimer och terrorister. Jag vill inte ha ett samhälle som baseras på rädsla, utan jag vill ha tillit mellan människor. Men tillit är inget man får, utan något man bygger. För mig var det här ett stort socialt experiment. Om jag som representant för väst sträcker ut handen och lägger all min tillit till er i Iran, vad händer då? Du hade hjälp av en psykolog inför och under löpturen. Hur hjälpte det?
– Min psykolog, Anders Ekstrand, hade idén att jag skulle följa upp mina rädslor längs vägen i Excel-diagram. På så vis blev det väldigt klart och tydligt. Jag såg hur alla rädslor som byggde på fördomar låg jättehögt före resan, men de gick snabbt ner till nästan noll så fort jag kom till Iran. Samtidigt steg rädslan för trafiken. Fördomar byttes mot den verklighet som jag befann mig i. Jag hade 22 olika rädslor som jag graderade för att se hur de varierade över tiden. Det hjälpte mig att objektifiera rädslan, att inte vara rädslan, utan i stället betrakta den. Men jag hade några dagar när civilklädda poliser varit på mig och jag var riktigt trött. Då hade jag svårt att distansera mig från rädslan. Hur har du förändrats? – Jag är en relativt blåögd person som tror på det goda i människan. Den tron har förstärkts. Samtidigt har jag blivit mer realistisk. Från början ville jag inte se att människor gör onda handlingar medvetet, men i Iran har det satts i system i styrelseskicket i mångt och mycket. Hur har din tillit påverkats? – Tilliten har växt mycket mer än ”realismen”. I Iran är i princip allt jag sett att människor möter mig med godhet och vänlighet. Även tilliten till mig själv har ökat. Jag klarade det här, jag vågade inte men gjorde det ändå.