Låt in­te mo­bi­len ta din vär­de­ful­la tid ifrån dig.

Modern Psykologi - - INNEHÅLL - TEXT JONAS CULLBERG ILLUSTRATIO N EMMA HANQUIST

Av­hop­pa­re från Si­li­con Val­ley har ska­pat en rö­rel­se som var­nar för att nätjät­tar­na gör oss be­ro­en­de av snab­ba kic­kar från vå­ra smar­ta te­le­fo­ner.

” De här fö­re­ta­gen är otro­ligt skick­li­ga på att spe­la på vå­ra psy­ko­lo­gis­ka svag­he­ter”

NÄR MAX STOSSEL be­rät­tar om sin ti­di­ga­re kar­riär som stra­teg in­om so­ci­a­la me­di­er lå­ter han som en fö­re det­ta lang­a­re som gör av­bön.

– Jag tänk­te att jag in­te tving­ar nå­gon att an­vän­da min pro­dukt. Men med ti­den in­såg jag att det är skill­nad mel­lan vad vi fak­tiskt vill gö­ra och de hand­ling­ar vi ut­för när vi ut­sätts för sti­mu­li som trig­gar vå­ra käns­lor.

Max Stossel ar­be­ta­de för stor­fö­re­tag som Bud­wei­ser och Do­ve och en rad star­tups. Må­let var att få män­ni­skor att till­bringa så myc­ket tid som möj­ligt fram­för si­na smar­ta te­le­fo­ner. Nu är han en av front­fi­gu­rer­na för en väx­an­de rö­rel­se med rakt mot­satt am­bi­tion. Or­ga­ni­sa­tio­nen Cen­ter for hu­ma­ne te­ch­no­lo­gy och rö­rel­sen Ti­me well spent star­ta­des av Tris­tan Har­ris, ti­di­ga­re de­sig­ne­ti­ker på Goog­le. Till­sam­mans med and­ra av­hop­pa­re från nätjät­tar som Facebook och App­le var­nar Tris­tan Har­ris för hur en grupp män­ni­skor, de fles­ta av dem män i 20–35-års­ål­dern, från si­na kon­tor i Si­li­con Val­ley styr mil­jar­der män­ni­skors be­te­en­den. De vill få oss att stan­na kvar i ap­par­na så länge som möj­ligt och där­med max­i­me­ra mäng­den an­non­ser vi ut­sätts för i dem.

– Det finns ba­ra 24 tim­mar på ett dygn och al­la fö­re­tag vill ha allt mer av den ti­den för att gö­ra ak­tieä­gar­na nöj­da, sä­ger Max Stossel och må­lar upp en dysto­pisk bild av vår sam­tid:

– De här di­gi­ta­la sy­ste­men ser in­te på dig som en män­ni­ska med re­la­tio­ner, hopp och dröm­mar, ut­an som en rå­va­ra som ska mjöl­kas på upp­märk­sam­het.

Och vi le­ve­re­rar: vi an­vän­der vå­ra smar­ta te­le­fo­ner om­kring fy­ra tim­mar per dag och tit­tar på dem 150 gång­er om da­gen.

– Många fast­nar i 20 mi­nu­ters scrol­lan­de på Instagram när de kanske ba­ra skul­le tit­ta på kloc­kan på mo­bi­len. De här fö­re­ta­gen är otro­ligt skick­li­ga på att spe­la på vå­ra psy­ko­lo­gis­ka svag­he­ter, sä­ger Hoa Ly, dok­tor i psy­ko­lo­gi och ta­les­per­son för den svens­ka av­del­ning­en av Ti­me well spent.

EN SEPTEMBERDAG 2007

klev 75 stu­den­ter in i ett klass­rum på eli­tu­ni­ver­si­te­tet Stan­ford i nor­ra Ka­li­for­ni­en. Grup­pen som bör­ja­de stu­de­ra i be­te­en­depsy­ko­lo­gen BJ Foggs Per­su­a­si­ve te­ch­no­lo­gy lab kom att kal­las för ”Facebook-klas­sen” och har bli­vit mytomspun­nen i Si­li­con Val­ley. BJ Fogg lät si­na stu­den­ter tilläm­pa hans te­o­ri­er om hur tek­no­lo­gi kan an­vän­das för att för­änd­ra be­te­en­den ge­nom att de fick pro­gram­me­ra ap­par till det då tre år gam­la fö­re­ta­get Facebook.

Det sked­de i helt rätt tid – App­le ha­de lan­se­rat sin förs­ta Ip­ho­ne ba­ra någ­ra må­na­der ti­di­ga­re. Tio vec­kor ef­ter kurs­star­ten ha­de stu­den­ter­na till­sam­mans ge­nom si­na ap­par sam­lat in en mil­jon dol­lar i an-

” Det bäs­ta sät­tet att fånga vår upp­märk­sam­het är räds­la, ra­se­ri el­ler ex­tre­ma idéer”

nons­peng­ar och loc­kat till sig 16 mil­jo­ner an­vän­da­re. Fle­ra stu­den­ter från BJ Foggs la­bo­ra­to­ri­um kom att bli tunga namn i Si­li­con Val­ley, på fö­re­tag som Facebook, Uber och Goog­le. I BJ Foggs klass­rum satt ock­så Tris­tan Har­ris och Nir Ey­al, som 2014 gav ut bäst­säl­ja­ren

Hooked, en gui­de till hur man ska­par va­ne­bildan­de tek­no­lo­gi.

– Många av de mest fram­gångs­ri­ka per­so­ner­na i Si­li­con Val­ley har en bakgrund i skär­nings­punk­ten mel­lan psy­ko­lo­gi och tek­no­lo­gi, sä­ger Nir Ey­al.

– De här män­ni­skor­na har stör­re för­stå­el­se för hur du fun­ge­rar än vad du själv har.

I Hooked byg­ger Nir Ey­al vi­da­re på BJ Foggs be­röm­da mo­dell för att änd­ra en per­sons be­te­en­de. Det krävs att tre kraf­ter sam­man­strå­lar: mo­ti‍ va­tion, för­må­ga och en trig­ger. Det vill sä­ga att vi mås­te va­ra mo­ti­ve­ra­de att ut­fö­ra be­te­en­det, det ska va­ra lätt och det mås­te fin­nas en ut­lö­san­de fak­tor som får oss att age­ra. Ett ex­em­pel är Instagram, vars grun­da­re Ke­vin Systrom och Mi­ke Kri­e­ger ut­bil­da­de sig i BJ Foggs över­tal­nings­labb. Det fanns re­dan ti­di­ga­re tjäns­ter för att de­la bil­der på nä­tet, men Instagram gjor­de det lät­ta­re (ökad för­må­ga), ro­li­ga­re (ökad mo­ti­va­tion, ge­nom fil­ter som gjor­de att mo­bil­bil­der­na kun­de se mer pro­fes­sio­nel­la och konst­när­li­ga ut), och kom­bi­ne­ra­de det­ta med trig­gers, som avi­se­ring­ar i te­le­fo­nen när nå­gon gil­lar din bild. Instagram köp­tes upp av Facebook för en mil­jard dol­lar och har i dag 800 mil­jo­ner ak­ti­va an­vän­da­re.

EN NYC­KEL TILL

fram­gångs­rik de­sign av mo­bi­lap­par är in­ter­mit­tent för­stärk­ning, det vill sä­ga att be­lö­ning­ar­na för det öns­ka­de be­te­en­det por­tio­ne­ras ut ore­gel­bun­det. Me­ka­nis­men finns även i spel­au­to­ma­ter på ka­si­non. Var­je gång du tryc­ker på en enar­mad ban­dit vet du in­te om re­sul­ta­tet kom­mer att bli en be­lö­ning el­ler ingen­ting alls. Re­sul­ta­tet är ex­tremt be­ro­en­de­fram­kal­lan­de. Det sam­ma gäl­ler i so­ci­a­la me­di­er: När vi öpp­nar Snapchat, Twit­ter, Facebook el­ler Tin­der hop­pas vi att nå­gon har gil­lat vår bild, skic­kat ett med­de­lan­de el­ler postat nå­got ro­ligt. Vi fort­sät­ter att upp­da­te­ra flö­det, tryc­ka på den rö­da avi­se­rings­sym­bo­len el­ler swi­pa hö­ger i hopp om en ny kick.

So­ci­a­la me­di­er spe­lar ock­så på män­ni­skans be­hov av be­kräf­tel­se och so­ci­al till­hö­rig­het.

– Det har va­rit för­del­ak­tigt i evo­lu­tio­nen att hål­la koll på vad som hän­der i vår grupp när det gäl­ler re­la­tio­ner, al­li­an­ser och sta­tus­hi­e­rar­ki­er. Vad te­ch­fö­re­ta­gen har lyc­kats med är nå­got väl­digt svårt – att spe­la på det­ta och på vår ny­fi­ken­het på so­ci­al in­for­ma­tion, sä­ger Hoa Ly.

Med 2,2 mil­jar­der ak­ti­va an­vän­da­re var­je må­nad är Facebook un­ge­fär li­ka ut­brett som kris­ten­do­men i värl­den. Youtu­be har med 1,5 mil­jar­der an­vän­da­re näs­tan li­ka många föl­ja­re som islam. Ef­fek­ter‍na av att så många lå­ter sig ma­ni­pu­le­ras ur­hol­kar vå­ra sam­häl- len på fle­ra sätt, häv­dar Si­li­con Val­ley-av­hop­par­na på Cen­ter for hu­ma­ne te­ch­no­lo­gy: stress och sömn­brist, hat och fals­ka fak­ta, barn som be­dö­mer sitt vär­de ut­i­från an­ta­let li­kes.

– Det som skräm­mer mig mest är för­lus­ten av en ge­men­sam för­stå­el­se och verk­lig­hets­bild, sä­ger Max Stossel. Se­dan Do­nald Trumps val­se­ger 2016 har Facebook an­kla­gats för att ha ska­pat en kris för ame­ri­kansk de­mo­kra­ti ge­nom att platt­for­men ut­nytt­jats av hat­kam­pan­jer, ex­tre­mis­ter och rys­ka des­in­for­ma­tö­rer för att du­pe­ra med­bor­gar­na.

– Det bäs­ta sät­tet att fånga vår upp­märk­sam­het är räds­la, ra­se­ri el­ler att knuf­fa oss mot de ex­tre­ma idéer som vi är mest mot­tag­li­ga för. Al­go­rit­mer­na bryr sig in­te, sä­ger han.

MEN EN­LIGT KRITIKER

in­om forsk­nings­värl­den sak­nas d eten vik­tig sak i dis­kus­sio­nen kring Ti­me well spent, näm­li­gen ve­ten­skap­li­ga be­vis för att tek­no­lo­gi an­vän­dan­det fak­tiskt har skad­li­ga ef­fek­ter på vår häl­sa.

– Det är oer­hört vik­tigt att vi pra­tar om livs­ba­lans och hur vi kan an­vän­da tek­no­lo­gi på ett sätt som gyn­nar oss. Men en­ligt min me­ning skju­ter de sig själ­va i fo­ten när de fo­ku­se­rar på be­ro­en­de och ne­ga­ti­va häl­so‍ef­fek­ter av att till­bringa myc­ket tid med tek­no­lo­gi, sä­ger Da­ni­el Kar­de­felt Wint­her, som fors­kar om tek­no­lo­gi och be­ro­en­de pro­ble­ma­tik vid Ka­ro‍lins­ka in­sti­tu­tet.

– Att fo­ku­se­ra på evi­dens‍ lö­sa på­stå­en­den om att tek­no­lo­gi skul­le le­da till de­pres­sion, att det är ett be­ro­en­de, tar över do­pa­min‍sy­ste­met – då är vi helt plöts­ligt ute och rör oss i nå­got slags låt­sas­värld och tap­par fo­kus på det som är vik­tigt, sä­ger Da­ni­el Kar­de­felt Wint­her. Han me­nar att det i

nu­lä­get in­te finns till­räck­ligt lång­sik­ti­ga stu­di­er för att sä­ga nå­got om de men­ta­la häl­so‍ ef­fek­ter­na av tek­no­lo­gi­an­vän­dan­de.

– Det är myc­ket möj­ligt att om man till­bring­ar för myc­ket tid på till ex­em­pel Snapchat så kan det tryc­ka bort and­ra ak­ti­vi­te­ter som vi skul­le må bra av att gö­ra i stäl­let. Men vi vet in­te. Det be­hövs bätt­re forsk­ning, sä­ger han.

I EN STU­DIE

från 2016 från or­ga­ni­sa­tio­nen Com­mon sen­se media (som sam­ar­be­tar med Ti­me well spent) be­skrev näs­tan hälf­ten av de till­frå­ga­de ton­å­ring­ar­na sig som ”be­ro­en­de” av si­na smar­ta te­le­fo­ner. Men in­ter­net­be­ro­en­de finns in­te med i den ame­ri­kans­ka psy­ki­a­tris­ka di­a­gnos­ma­nu­a­len DSM-5.

– Att be­skri­va vad som of­ta är barns an­vänd­ning av ny tek­nik på sam­ma sätt som när man pra­tar om sub­stans­miss­bruk är miss­vi­san­de. Det finns ing­en evi­dens som vi­sar på jäm­för­ba­ra ne­ga­ti­va ef­fek­ter. Man ris­ke­rar att stig­ma­ti­se­ra barn när man an­vän­der den här ty­pen av ter­mi­no­lo­gi, sä­ger Da­ni­el Kar­de­felt Wint­her.

Även Nir Ey­al är kri­tisk till Tris­tan Har­ris, hans gam­la stu­di­e­kam­rat från Stan­fords be­te­en­de­labb.

– Allt prat om att tek­no­lo­gin ka­par vå­ra hjär­nor och är helt oe­mot­stånd­lig är helt en­kelt in­te sant. Mark Zuc­ker­berg kan in­te hind­ra dig från att ra­de­ra Facebook-ap­pen på din te­le­fon el­ler änd­ra avi­se­rings­in­ställ­ning­ar­na. Tek­no­lo­gin är in­te pro­ble­met, ut­an be­ro­en­det av dis­trak­tion. Och vi mås­te frå­ga oss var det be­ho­vet kom­mer från. Det har all­tid fun­nits onyt­ti­ga sätt för oss att an­vän­da vår tid. In­nan mo­bil­te­le­fo­ner­na var det tv, och in­nan dess ta­blo­id­tid­ning­ar och ra­dio.

Hoa Ly hål­ler med om att det be­hövs mer forsk­ning.

– Fred Nyberg, pro­fes­sor i be­ro­en­de­forsk­ning, har sagt att be­ro­en­de av te­le­fo­nen och vis­sa tjäns­ter på­min­ner om sub­stans­be­ro­en­de, till ex­em­pel ge­nom att vi kän­ner ab­sti­nens när vi in­te får an­vän­da oss av te­le­fo­nen. Men det finns ing­en evi­dens för att lik­stäl­la mo­bil­be­ro­en­de med drog­be­ro­en­de, me­nar Hoa Ly.

– Där­e­mot vill jag på­stå att det finns bra stu­di­er som tyd­ligt vi­sar på att vå­ra te­le­fo­ner för­säm­rar vår kog­ni­ti­va för­må­ga i stun­den, och forsk­ning som ty­der på att myc­ket och in­om ci­ta­tions­tec­ken ”fel” an­vänd­ning av so­ci­a­la me­di­er kan på­ver­ka vårt väl­må­en­de ne­ga­tivt, sä­ger han.

VID UNI­VER­SI­TY OF

Tex­as gjor­des en så­dan stu­die 2017 som vi­sa­de att för­söks­per­so­ner­nas kog­ni­ti­va för­må­ga – mätt ge­nom för­må­ga att lö­sa upp­gif­ter på en da­torskärm – för­säm­ra­des ba­ra av att ha mo­bil­te­le­fo­nen in­till sig ut­an ljud på, jäm­fört med att ha den i ett an­nat rum. En stu­die som pre­sen­te­ra­des i slu­tet av 2016 vi­sa­de att ”pas­sivt kon­su­me­ran­de av Facebook”, som att tit­ta på si­na vän­ners pos­ter ut­an att in­te­ra­ge­ra, har ne­ga­ti­va ef­fek­ter på väl­må­en­det. Facebook val­de vid års­skif­tet att kom­men­te­ra stu­di­en och tilla­de att ”ak­tiv in­ter­ak­tion” med nä­ra vän­ner där­e­mot le­der till ”för­bätt­rat väl­må­en­de” och ”gläd­je”. För Facebook är allt­så lös­ning­en att till­bringa mer tid på platt­for­men. Men att Facebook, som ti­di­ga­re all­tid vif­tat bort el­ler ig­no­re­rat al­la for­mer av kri­tik, ser sig tvung­na att kom­men­te­ra stu­di­en är ett tec­ken i ti­den.

Oav­sett evi­den­sen om häl­so‍‍ef­fek­ter­na har vår skärm­tid snabbt gått från att ses som en nöd­vän­dig del av en upp­kopp­lad sam­tid till att de­bat­te­ras som ett pro­blem. I en blogg­post i bör­jan av ja­nu­a­ri re­fe­re­ra­de Facebook-grun­da­ren Mark Zuc­ker­berg till Ti­me well spent, när han häv­da­de att fö­re­ta­gets mål var att fö­ra män­ni­skor när­ma­re varand­ra och gö­ra an­vän­dar­nas vis­tel­se på platt­for­men till ”väl an­vänd tid”.

Facebook änd­ra­de i sam­band med det­ta sin al­go­ritm så att per­son­li­ga in­lägg från vän­ner ham­nar hög­re upp i flö­det, på be­kost­nad av vi­ra­la vi­de­or, an­non­ser och även jour­na­lis­tiskt ma­te­ri­al. Men kam­pen om vår upp­märk­sam­het lär ra­sa vi­da­re. Max Stossel på Cen­ter for hu­ma­ne te­cho­lo­gy är in­te im­po­ne­rad. För Facebook hand­lar ”väl an­vänd tid” fort­fa­ran­de om li­kes, med­de­lan­den, kom­men­ta­rer och del­ning­ar på de­ras platt­form.

– Det syn­sät­tet är fel från bör­jan och mis­sar den my­ri­ad av möj­lig­he­ter som finns i li­vet ut­an­för Facebook. Ing­en vak­nar på mor­go­nen och tän­ker ”jag hop­pas verk­li­gen att jag kan läg­ga så myc­ket tid på Facebook som möj­ligt i dag” el­ler ”i dag är en bra dag att kom­men­te­ra hund­ra av mi­na vän­ners in­lägg”, sä­ger han.

I Mo­dern Psy­ko­lo­gi 6–7/2017 skrev Jonas Cullberg om auk­to­ri­tä­ra le­da­re.

” Att be­skri­va barns an‍ vän‍dan­de av ny tek­nik som ett miss‍bruk är miss‍ vi­san­de”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.