Inte så homosociala längre
Det påpekas ofta att män generellt är homosociala, alltså föredrar att umgås och interagera med andra män, och även helst läser manliga författare, etc. Själv är jag en heterosocial man och blir nyfiken på vad forskningen har att säga om det. Jag tycker inte illa om andra män, men finner dem generellt mindre intressanta. Din fråga om mäns homosocialitet är intressant, inte minst därför att det ser ut som om det är på väg att ske förändringar när det gäller detta. När ordet ”homosocialitet” började användas av forskare för några decennier sedan, var det för att beteckna hur det gick till när män överst i hierarkierna i företag och andra organisationer valde ut män som var likadana som de själva när chefsposter skulle tillsättas.
De som därmed uteslöts från att nå höga poster var förstås kvinnor, men även män som uppfattades som annorlunda uteslöts. En utgångspunkt för att förstå homosocialitet bland män är med andra ord att både makt och status i samhället i stort, på arbetsplatser och i andra organisationer, hittills har varit mer förknippade med män än med kvinnor. För män har det därmed varit ”lönsamt”, i bemärkelsen befrämjande för status (och ibland makt) att alliera sig främst med andra män. Det är därför inte särskilt förvånande att finna homosocialitet bland män. Men sociala mönster är alltid föränderliga.
Det finns tecken, bland annat i nyare forskning om unga mäns umgängesmönster, som tyder på att i samhällen som Sverige, där maktskillnader mellan kvinnor och män har börjat jämnas ut något, där kan även gamla mönster av manlig homosocialitet vara på väg att luckras upp. Eva Magnusson, professor emeritus i psykologi, Umeå universitet
Gamla mönster av manlig homosocialitet är på väg att luckras upp i Sverige