Så hanterar du barn med beteendeproblem bäst.
Så hjälper föräldrastöd barn med beteendeproblem.
Barnet kommer hem från för skolan med bitmärken eller kanske ännu värre – pedagogerna berättar att ditt eget barn har gjort något annat barn illa. Fysiskt aggressivt bete ende är inte helt ovanligt i förskoleåldern. Studier visar att det är då man utsätts för och utsätter andra som mest. Sedan lär sig de flesta att ilska måste hanteras på andra sätt. Men för några barn kommer problemen att kvarstå. Ett fåtal barn utvecklar, förutom svårhanterliga aggressioner, även så kallat antisocialt beteende.
– Det känns igen genom att barnet gång på gång bryter mot oskrivna regler och har dålig koll på hur man samspelar med omgivningen. Barnet kanske skolkar, stjäl, klottrar, torterar djur eller mobbas, säger Nóra Kerekes, lektor i psykiatri och kriminologi vid Högskolan Väst.
Kombinationen aggressivt, antisocialt beteende – som även kallas uppförande störning – tenderar att inte gå över av sig själv, berättar hon.
– Att så tidigt som möjligt i barnens utveckling fånga upp tendenser till detta allvarliga beteendeproblem är viktigt, eftersom det är en prediktor för att de är på väg mot en nedåtgående spiral i livet. Det kopplas nästan alltid ihop med psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och socialt utan förskap i vuxen ålder, säger Nóra Kerekes.
Perioder av trots och bråk är vanligt och helt normalt. Men ibland kan barnets beteende vara av den art att vardagen inte fungerar.
– Runt fem procent av alla föräldrar upplever att de har mycket problem med sitt stökiga barn, säger Håkan Stattin, professor vid institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet.
EN DEL FÖRÄLDRAR söker professionell hjälp hos BUP, socialtjänsten eller skolan för att fixa problemen på hemmafronten. Att det kan vara både smart och oerhört effektivt, visar en stor nationell genomgång av riktade föräldrastöds program, som letts av Håkan Stattin. 1 500 föräldrar ingick i studien.
– Deras barn var mellan tre och tolv år gamla, alltifrån ungdomar som föräldrarna upplevde som stökiga, till barn med olika diagnoser och aggressiva beteenden, säger han.
Syftet med genomgången var att försöka hitta de bäst fungerande programmen så att föräldrar som aktivt söker hjälp verkligen kan få den. Kunde Komet-programmet, som bygger på positiva belöningar, eller det äldre beteendeorienterade programmet De oroliga åren funka bäst? Eller var det anknytningsteoretiska Connect eller
Beteendeproblem är en prediktor för att barnet är på väg mot en nedåtgående spiral i livet
familjesystemsteoretiska Cope som var mest effektivt? Föräldrarna, som hade fått olika råd beroende på vilket program de blev tilldelade, intervjuades när kursen var slut, men också ett och två år senare. Resultatet var oväntat.
– Det visade sig att effekter na av programmen var nästan desamma, säger Håkan Stattin.
FÖRBÄTTRINGAR UPPLEVDES HOS
drygt nio av tio barn. Och hälften av de föräldrar som skattat barnens beteendeproblem som mycket stora, upplevde minst en 20-procentig reduktion av problembeteendet. Typiska adhd-symtom som koncentrationsstörningar och impulsivitet hade nästan halverats enligt föräldrarna när de intervjuades efter tre månader.
– Men det häftigaste är att de här föräldrastödsprogrammen kan ta ner problem i familjen på sikt. Effekten kvarstod vid en uppföljning två år senare, säger Håkan Stattin.
Bakom barns beteendeproblem finns ibland adhd eller autismspektrumdiagnos. Men trots att neuropsykiatriska funktionshinder är en riskfaktor, kommer bara knappt en procent att utveckla aggressiv, antisocial beteendeproblematik. Så varför drabbas vissa och inte andra? I Håkan Stattins studie såg han att föräldrastödsprogrammen hjälpte de allra flesta, men inte alla. Några barn fick till och med förvärrade symtom av stödprogrammen.
– Vi har försökt ta reda på varför, men vi vet fortfarande inte varför programmen inte hjälpte de barnen, säger han.
publicerad i Com
I EN STUDIE, prehensive psychiatry journal
2017, fokuserade Nóra Kerekes på barn med olika beteendeproblem och neuropsykiatriska funktionshinder. Genom tvillingdatabasen fick hon tillgång till information från 2 000 barns föräldrar, som antingen svarat på en enkät eller intervjuats per telefon. På så vis fann hon en skyddande faktor mot aggressivt, antisocialt beteende.
Svårare beteendeproblem sågs oftare hos de barn som i jämförelse med jämnåriga hade en omogen karaktär. De barn som däremot vid nio års ålder hade en mogen karaktär, vilket innebär att man i större utsträckning vet vem man är, vart man är på väg i livet, känner till sin egen förmåga och kan ta ansvar för sina handlingar, hade inte alls lika ofta ett aggressivt, antisocialt beteende.
– Att vara mogen är en skyddsfaktor, även om barnen har både adhd och trotssyndrom samtidigt, säger Nóra Kerekes.
Hon vill nu se en utveckling av aggressionsspecifika behandlingsstrategier.
– Jag föreslår kbt-behandlingar som syftar till att stärka barnens karaktärsmognad, så att de kan bli stärkta i sin självuppfattning, säger hon.