Kontroversiellt om fotboll?
Vi noterade i Modern Psykologi 5/2018 en artikel om fotboll och hjärnan, Spelarnas okända intelligens. För att nyansera bilden tänkte vi upplysa om att de slutsatser som dras i artikeln (och artikelförfattar nas bok Hjärnboll) är kontro versiella och rimmar illa med modern idrottsrelaterad forskning. Boken och de bakomliggande två forsk ningsartiklarna har fått kritik av såväl forskare som praktiker på fältet.
Ett stort problem är att man drar så stora och säkra växlar på, och går ut så ag gressivt i media med, så små och preliminära studier med så många potentiella felkäl lor i ryggen. Resultatet blir märkligt, både vetenskapligt och praktiskt, vilket bland an nat har lett till att man inom Svenska fotbollförbundet av visat samarbete och uppma nat till försiktighet.
Försvaret från förfat tarna, att fler studier än deras egna visar samma sak, utgör inget stöd i sammanhanget då merparten av dessa studier även delar samma typ av designmässiga svagheter som författarnas. Kopplat specifikt till artikeln i Modern Psykologi finns det till exempel inget stöd i deras artiklar för de slutsatser som dras kring matchning av exekutiva profi ler och position på plan. Detta drivs av spekulationer, inte av deras data, och är högst orimligt om man bara snabbt betänker hur fotboll och spe lare fungerar i dag. Anekdoter har inget bevisvärde och det blir därför även problematiskt när man blandar anekdotisk bevisföring med små studier som inte stöder de slutsat ser man drar för att driva sin främsta huvudtes: att exekutiv funktion är en glömd men central faktor för idrotts prestation. Slutsatserna att exekutiv funktion skulle ha så avgörande roll för fotbolls prestation som beskrivs stöds varken i den ledande kunskap vi har från fältet i dag eller från författarnas egna studier. Med tanke på hur komplext prestation inom idrott är, ter sig detta extrema fokus enbart på en av många viktiga faktorer – exekutiv funktion – väldigt snävt. Dessutom leder resonemanget till en åter vändsgränd rent praktiskt.
En mer sannolik förklaring till deras fynd – att spelare på högre nivå har högre exekutiv funktion än spelare på lägre nivå – är att fysisk aktivitet bidrar till förbättrad exekutiv funktion (det finns det där emot mycket tillförlitlig forsk ning på). Och då bättre spelare sannolikt har tränat och rört på sig mer än de på lägre nivå är det rimligt att anta att detta ligger bakom samban det, snarare än att det finns en selektion in i vissa positioner.
Ny forskning på området behövs. Men när den som här kännetecknas av små studier med många felkällor, slarviga slutsatser och spekulationer liknar det mer sensationsjakt, och riskerar att skapa förvir ring snarare än ny kunskap. Det är lätt att bli hänförd och bländad av nya rön kring samband mellan hjärnan och fotboll; det låter onekligen spännande, inte minst när det kommer från hjärnforskare från ett universitet som Karolinska institutet. Att tap pa det kritiska förhållnings sättet vinner dock ingen på, varken journalister, forskare eller personer inom fotbollen.
– Magnus Lindwall, Göteborgs universitet, Johan Fallby, idrotts psykologisk rådgivare, Andreas Ivarsson, Halmstad högskola,
Henrik Gustafsson, Karlstad universitet, Bo Molander, Umeå
universitet Texten i Modern Psykologi är hämtad ur boken Hjärnboll (Natur & Kultur 2018) som lägger fram den hypotes jag och mina medförfattare har vad gäller rollen för kognition inom fotboll. Vår beskrivning vilar på tre ben: neuropsykologi, kognitiv neurovetenskap och experimentella studier.
Neuropsykologi är läran om de relationer som finns mellan hjärnans prestanda och det beteende som en individ uppvisar. Neuropsykologin har en väl etablerad plats i den kliniska vården. Utifrån testning av olika kognitiva funktioner predicerar neuropsykologer beteende hos patienter och friska. Det finns ingen principiell skillnad mellan att förutse beteende i vardagen och på fotbollsplanen. Det är just detta vi har gjort i boken Hjärnboll. Kognitiv neurovetenskap kompletterar
neuropsykologin genom att fokusera på den underliggande hjärnfunktionen.
Magnus Lindwall och den ”idrottspsykologiske rådgivaren” Johan Fallby har gjort sig lustiga över de termer som används för olika neuropsykologiska egenskaper (i Sr-programmet Fotbollsarena). Dessa termer är dock väl etablerade och mäter kapaciteten i specifika kognitiva processer som gör att vi kvickt kan anpassa oss och skapa kreativa beteenden i en snabbt föränderlig miljö (såsom i fotboll). Deras kommentarer visar på okunskap inom de kärnämnen som direkt relaterar till spelintelligens. Vi menar att det inte går att förstå spelintelligens utan kunskap i neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap. Det leder till en ”black box-appro ach” där man väljer att vara blind inför den stora kunskap som redan finns och kan förklara hur kognition relaterar till beteende vid bollsport.
De experimentella studier som vi och andra har utfört är viktiga men utgör endast det tredje benet som vår modell stödjer sig på. Dessa studier har visat att elitspelare har betydligt bättre utvecklade exekutiva funktioner än medel i populationen samt att man kan förutse hur bra en spelare kommer att vara utifrån deras testresultat. I sin tidigare kritik hävdade Magnus Lindwall att allt vi för fram är baserat på våra två små studier – vilket var en osanning, eftersom ett femtontal studier kunnat reproducera våra generella fynd. Magnus Lindwall hävdar nu i stället att alla andra studier också är små och dåligt utförda – vilket de tiotal forskarteam runtom i världen som utfört dem inte håller med om. Flertalet studier är, tvärtemot vad Magnus Lindwall och hans medförfattare hävdar, stora för att vara experimentella studier. Resultat i mindre studier är inte heller mindre signifikanta på grund av deras storlek. Problemet med små studier är snarare att de inte är tillräckligt sensitiva för att även hitta skillnader som är mindre uttalade. När det gäller vår hypotes kring hur skillnader i kognitiv profil relaterat till olika positioner har vi utgått från neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap, men också utifrån icke-publicerade experimentella data. Vidare har studier påvisat skillnader i kognitiv profil mellan olika positioner inom andra bollsporter.
Magnus Lindwall och hans medförfattare hävdar att effekterna vi ser mer troligt härrör från fysisk träning än att det speglar att exekutiva funktioner har en viktig del i fotbollsframgång. Även om en kognitiv kapacitet kan förbättras vid träning är den uppmätta effektstorleken cirka tio gånger mindre i jämförelse med de stora skillnader mellan elitspelare i bollsporter och kontroller som vi och andra observerat. Dessutom är det visat att bollsport är förenat med signifikant bättre exekutiva funktioner än annan sport, trots liknande grad av fysisk träning.
Vi anser att neuropsykologi och kognitiv neurovetenskap behövs för att förstå och utveckla den moderna fotbollen. Men då måste man acceptera dess relevans och vara kunnig inom området. Vår forskning har, tvärtemot vad som står i kritiken, stöd av ledande personer inom svensk och internationell fotboll.