”Vad händer när vi vänder på makten?”

Lo Kauppi sätter upp Märta Tikkanens Män kan inte våldtas.

Bibliotekarien Tova går på restaurang för att fira sin födelsedag. Hon dansar. Hon följer med en man hem. Han våldtar henne. Hon bestämmer sig för att hämnas och våldta honom. Sådan är handlingen i Märta Tikkanens roman Män kan inte

våldtas, som väckte stor debatt när den gavs ut 1975.

Nu dramatiseras den och sätts upp på Södra teatern i Stockholm. För regi och manus står Lo Kauppi, som ställer sig frågan om vi någonsin kommer att bli jämställda.

– Det sexuella våldet hör ju otroligt mycket ihop med jämställdhet mellan könen och romanen känns sorgligt nog dagsaktuell, mer än 40 år senare, säger Lo Kauppi.

I pjäsen placerar hon Märta Tikkanens text i nutid och lägger mer fokus på relationerna mellan mor och son. Samspelet mellan Tova och hennes söner få mer utrymme och våldtäktsmannens mamma har skrivits in i manus. Dessutom får hela den slutgiltiga våldtäktsscenen plats – alltså den där Tova våldtar sin tidigare förövare.

– Det är ju bokens hela essens. Men ändå lät Jörn Donner bli att ha med den scenen i sin filmatisering av boken från 1978. Han vågade inte ens tänka eller beskriva en man så kränkt. Den skammen är en utmaning att skildra. Samtidigt är vi så hjärntvättade och vana att se kvinnor bli påsatta att vi knappt reagerar på det. Det är sjukt, säger Lo Kauppi.

Hon har fördjupat sig i förövarrollen och bland annat läst psykologen Börje Svenssons böcker om sexualförbrytare.

– För vissa män, som tappar kontrollen helt och blir fullständigt kränkta, verkar våldtäkt vara en utväg för att återställa maktordningen på något sätt. Jag har funderat mycket på det där – och vill utforska vad som händer när vi vänder på makten och en kvinna våldtar.

Lo Kauppi har i sin research också fått hjälp av kriminalkommissarien Jonas Trolle, som ledde spaningsutredningen som gjorde att den tidigare länspolismästaren Göran Lindberg, ”Kapten klänning”, kunde gripas och fällas för grova fall av våldtäkt och koppleri.

– I Märta Tikkanens roman skrattar poliserna bara åt Tova när de kommer till lägenheten efter att hon ringt och anmält sig själv för att ha våldtagit en man, och det är nog inte orimligt att det skulle sett ut så 1975. Men i min version för polisen henne till psykakuten i stället. I Tikkanens bok är Tova ändå något slags hjältinna. Det ska bli intressant att se hur publiken dömer henne.

För vissa män, som blir fullständigt kränkta, verkar våldtäkt återställa maktordningen