Barnens farmor tränger sig på
Jag och min man har varit tillsammans i snart 8 år. Vi har två barn på 1 och 3 och ett hyfsat äktenskap, men lite tufft nu under småbarnsåren. Mina problem med svärmor började när barnen föddes. När första barnet kom hade hon gulsot, vilket var jobbigt. Samtidigt tjatade svärmor om att komma och fika. Till
slut gav jag med mig trots att jag inte ville. Det blev samma tjat med andra barnet trots att jag förklarade för min man att jag inte kände mig redo för besök. Hon mer eller mindre tvingar på oss grejer och blir sur om vi inte använder sakerna. Min man och hon bestämmer saker utan att jag får veta – han har en väldig respekt för sin mamma. Ibland lovar han henne saker mot min vilja för han tar hellre en konflikt med mig.
För ett tag sen fyllde ett av barnen år och vi bestämde att ha en familjedag utan släkt och vänner. Men på eftermiddagen ringde hon och ville komma. Han sa ja direkt utan att kolla med mig om det var okej. Jag blev så fruktansvärt arg och ifrågasatte varför det alltid är okej att bryta löften när det gäller hans släkt. Fick inget särskilt svar av honom. Jag sa att hon inte är välkommen i dag. Då tog han barnen och åkte dit i stället. Fick tillbringa resten av min dotters födelsedag ensam och ledsen. Jag orkar inte mer. Vad ska jag göra?
Att bo ihop och dela vardagen med en annan vuxen kan bara det vara en utmaning emellanåt. När barn kommer in i bilden förändras tillvaron ofta radikalt och påfrestningarna på relationen ökar. Barn innebär ansvar, mindre frihet, mindre ”egentid” samt mindre ork att vårda relationen. Under den första tiden lider de flesta även av sömnbrist, vilket kan påverka såväl humöret som sexlusten. Många gånger förändras även relationen till de egna föräldrarna. Ibland till det bättre, men det kan också uppstå irritation och besvikelse om man upplever att intresset för barnbarnen är skralt. Sedan kan det bli som i ditt fall. Att man upplever att engagemanget är större än vad man själv skulle önska.
Du upplever att din svärmor tränger sig på. Frågan är om hon har väldigt svårt att ta ett nej eller om det är du och din man som är otydliga när ni kommunicerar med henne. Eller är det så att all kommunikation med svärmor sker via din man? I så fall krävs det först att du lyckas få din man att förstå hur du känner. Sedan gäller det att han kan föra budskapet vidare till sin mamma, utan att det blir några missförstånd på vägen.
Om vi utgår ifrån att din man fullt ut förstår dina känslor och önskemål – vilket alls inte är någon självklarhet – återstår ett annat dilemma. Han hamnar i en lojalitetskonflikt. Spontant kan man tycka
Har hon väldigt svårt att ta ett nej eller är du och din man otydliga?
att han borde stötta sin fru och ta ditt parti, men tänk om hans önskemål inte alltid stämmer överens med dina. Tänk om han gärna ser att barnen får träffa sin farmor lite oftare än vad du anser vara okej. Eller är det så som du skriver, att maken hellre tar en konflikt med dig än med sin mamma? Hursomhelst låter det som om ni behöver hjälp med att reda ut hur allt ligger till. Min rekommendation är att ni kontaktar kommunens familjerådgivning, alternativt en privatpraktiserande psykolog eller psykoterapeut som jobbar med par- och familjerelationer. Till att börja med tänker jag att det är du och din man som behöver titta närmare på situationen, för att säkerställa att det inte föreligger några missförstånd er emellan. Förstår maken fullt ut hur du känner inför svärmors ageranden och är du själv helt klar över dina känslor?
I slutänden kanske det visar sig att det är mor och son som behöver hjälp att kommunicera. Familjeterapi kan se ut på många olika sätt – det måste inte vara samma konstellation av familjemedlemmar/personer som deltar vid varje tillfälle. Vem vet, det kanske kan bli möjligt för er att ses alla tre och komma fram till hur umgänget ska se ut. Det sistnämnda är måhända en utopi, men det viktigaste är att du och din man hittar ett sätt att hantera situationen. Ni behöver bli överens om var gränsen går för svärmor och vad ni faktiskt kan acceptera. Sedan gäller det att med gemensamma krafter upprätthålla gränserna.
Ingrid Gråberg, legitimerad psykolog, psykologiguiden.se