Har mitt barn en diagnos?
Jag och min sambo fick ? barn för 17 månader sedan. Jag utvecklade ångest när jag som osäker förstagångsmamma kände att hon alltid var missnöjd och aldrig kunde somna. Nu är hon äldre och sover bättre, men aldrig en hel natt. Hon har svårt att slappna av och när det är mycket intryck får hon långa gråtpass på 1-2 timmar när hon vrider sig, gråter och kvider "nej nej". Tidigare upplevde vi att samsovning och napp hjälpte men nu står vi handfallna. Dagtid är hon en framåt tjej med mycket humor men även där har hon svårt att hantera sina känslor. Hon kan till exempel dunka huvudet i en vägg, och när hon får ont av det gråter hon och kastar sig i en båge bakåt när vi försöker trösta. Hon kniper och sliter i min hud och jag har även sett hur hon kniper sig själv i benet intensivt medan hon tittar på mig. Jag har varit noga med att försöka ge henne närhet och bekräfta hennes känslor, men ofta så är hon så upprörd att hon direkt tar tag i min hals och sliter. När jag har lyft allt hos BVC får jag intrycket att de inte förstår och tipsen de gett oss har inte hjälpt. Jag hade självskadebeteende som tonåring och blir förtvivlad av tanken på att min dotter visar upp detta i så ung ålder. Jag grubblar också om det kan finnas npf med i bilden, då min sambos familj har många med add/adhd. Jag känner skuld över att min dotter kanske har ärvt en sårbarhet som jag inte vet hur jag ska hantera. Hur ska jag göra? Att dra några långtgående ! slutsatser utifrån hur barnet funger vid 17 månaders ålder är väldigt vanskligt. Visst finns det en ökad risk att barnet får adhd om det finns flera i släkten som har det, men det är inte självklart.
När det gäller självskadebeteenden finns det, mig veterligen, inte något samband mellan den typ av beteende som din dotter uppvisar och det som jag gissar att du ägnade dig åt i tonåren. Det är inte heller helt ovanligt att småbarn upp till treårsåldern dunkar huvudet i golvet eller väggen när de överväldigas av negativa känslor. Beteendet kan även användas för att få uppmärksamhet, men oavsett anledning så upphör dunkandet som regel när barnet blir äldre. Försök därför att släppa oron för eventuella framtida problem. Försök också att släppa dina skuldkänslor. Vad din dotter kan tänkas ha ärvt från dig kan du inte rå över.
Nu till de problem som ni brottas med i dagsläget. Tyvärr tror jag inte att jag har några bättre råd än de ni redan fått hos BVC. Att personalen där inte verkar förstå hur ni har det kan handla om att de faktiskt inte fullt ut förstår, men det skulle också kunna bero på att de känner igen bilden och vet att det oftast går över.
Att råden som ni har fått inte har fungerat behöver inte bero på att de är verkningslösa, utan att de inte har använts tillräckligt länge. Dessvärre finns det nog ingen mirakelmetod som får er dotter att direkt börja sova lugnt hela natten och sluta dunka huvudet i väggen. En snabb förändring skulle det dock kunna bli om det finns en kroppslig orsak till hennes beteenden, till exempel smärta. I annat fall är jag rädd att ni måste ladda upp med en stor portion tålamod och försöka att hålla er lugna.
Självklart kan ni fortsätta att prova olika saker för att förbättra sömnen, exempelvis sova i egen säng eller ihop, med eller utan napp, i mörkt rum eller svagt upplyst rum och så vidare. Och när dottern blir frustrerad kan alternativen vara allt ifrån att låta henne vara ifred (under övervakning) till att krama henne med ett fast grepp. Det kan också finnas anledning att försöka identifiera faktorer som kan öka, respektive minska risken för ett känsloutbrott.
Det viktigaste, generella rådet till er föräldrar är att hålla er lugna i alla lägen och det är förmodligen det svåraste att följa. Allra svårast är det när man är trött eller stressad, men även när man är utvilad kan det vara svårt att bibehålla lugnet när ens barn visar tecken på att vara oroligt, ledset eller argt. Känslor smittar och som förälder är det också lätt att oroa sig för vad barnets beteende betyder. Man kan också behöva stöd utifrån – i så fall kan ni be att få prata med en psykolog knuten till BVC. Ingrid Gråberg, legitimerad psykolog/psykologiguiden.se