Julefrid i sex steg.

Acceptans eller

2

”det snöar aldrig på julafton”.

Det blir sällan som vi tänkt oss, och vi kan känna oss otillräckliga när vår inre känsla inte stämmer överens med hur vi tycker att vi borde känna eller inte har det lika mysigt som de andra verkar ha det på Instagram. Men när släkten väl har kommit hem till er för att äta julbord på julafton, då finns det inget att göra åt att din slarviga bror glömde att ta med julskinkan eller att barnen hellre chattar med sina kompisar än spelar Monopol med familjen. En källa till lidande är just skillnaden mellan hur vi vill att det ska vara och hur det faktiskt är. Kan vi försöka att acceptera situationen som den är kommer vi att må bättre.

Från att göra

3 till att vara.

Den största skillnaden mellan förberedelsen till julfirandet och själva firandet är att man ska gå över från att göra till att vara. Den övergången är klurig. Julpynt har satts upp, kakor har bakats, julklappar inhandlats. Så är det plötsligt julafton och man ska bara vara närvarande och njuta. Det känns fel, det kliar i kroppen. Så man stressar upp sig över om sillen ska hinna läggas upp, om lunchen kommer att ha ätits upp innan Kalle Anka och annat som aktiverar hot- eller drivsystemet.

Men vad är egentligen det viktigaste? Jo, att få en härlig upplevelse. Och då behöver du vara närvarande i nuet. För att hjälpa dig att landa kan du testa att bara göra en sak i taget, krama någon (det kan faktiskt funka lika bra att krama sig själv) eller ta några djupa andetag med magen så att diafragman stimuleras.

Prioritera att vila och landa i nuet de sista tio minuterna innan gästerna kommer i stället för att rusa runt och fixa det sista – det kan funka!

Lyssna nyfiket

4

Med vår familj och släkt har vi olika roller som formats över åren. Det gör att vi har en förväntan på vad andra personer kommer att säga och göra, som om vi har på oss mentala skygglappar. För att släppa dessa är det en bra början att lyssna nyfiket. I samtal pejlar vi av varandra och undersöker om motparten fortfarande är intresserad genom att tystna och lämna utrymme. Det är precis i de lägena som dörren till ett djupare samtal öppnas.

I stället för att ta ordet – fortsätt lyssna. Uppmuntra den andre att fortsätta prata genom att ha ögonkontakt, nicka och humma bekräftande. Var nyfiken! Så när den ytliga kusinen berättar om sitt jobb eller den tråkiga farmodern pratar släkthistoria, se om du kan hejda impulsen att byta ämne.

Testa att i stället uppmuntra dem ett berätta mer, för att komma ett lager djupare. Kanske får du då veta hur kusinen kämpar med något på jobbet eller så får ditt intresse för farmors historia henne att fördjupa sig bortom det vanliga släktskvallret. Det är när personer känner sig lyssnade på som de öppnar upp!

Fånga oväntade 5 stunder.

Enligt relationsforskaren John Gottman är så kallade ”skjutdörrsögonblick” de tillfällen som uppstår spontant när du kan välja att fördjupa en relation med en person och bygga tillit, eller vända dig bort. Till exempel: Du står i köket och lägger upp mer av den rökta laxen som har tagit slut på julbordet och ska precis skynda tillbaka in till festligheterna med den påfyllda tallriken när din kusin, som du inte står alltför nära, kommer in i köket och ser ledsen ut. I det läget har du valet att stanna upp och fråga ”hur är det?” eller att låtsas som om du inte märkt något och gå tillbaka till de andra. Vad väljer du?

Våga visa

6 sårbarhet

Sociala tillställningar kan ibland framkalla beteendet att vi vill visa upp vår bästa sida. Middagar kan kännas som tävlingar i hur lyckade vi är i livet och vi skryter om resor och jobb – och stannar garanterat i kallskuret prat. Hos dem som lyssnar triggas hotsystemet, och de svarar med att skryta de med – och vips är man inne i en alfahannefight. Här kan de familjeroller vi har fått också skapa en förväntanseffekt av hur vi ska uppträda. Vill du däremot fördjupa relationen behöver du i stället skapa en trygg atmosfär med ett tillåtande klimat där man får vara precis som man är just nu.

Sociologen och forskaren Brené Brown har visat att det är genom att visa vår sårbarhet och att vi är mänskliga som vi gör det. Att våga vara operfekt, dela med sig av misstag och be andra om hjälp – det är en säker väg till varmprat.

Brita Helleberg är organisationspsykolog.