Vi glömmer inte – vi hittar det bara inte

Forskningen tyder på att när något blivit ordentligt inetsat i långtidsminnet så försvinner det inte helt. I stället blir minnen otillgängliga – vi hittar dem inte när vi behöver dem.

Robert och Elizabeth Bjork, två amerikanska professorer i psykologi och ett par av de stora nestorerna inom utbildningspsykologin, har arbetat vidare med teorin om minnens tillgänglighet. De talar om ett minnes lagringsstyrka respektive erinringsstyrka. Ett minnes lagringsstyrka handlar om hur väl ett minne är lagrat i långtidsminnet, hur väl vi har lyckats inbädda det i våra mentala mönster och koppla det till annan kunskap. När ett minne har nått en viss lagringsstyrka kommer det också att finnas kvar, resonerar de. En adress som du bott länge på eller ett telefonnummer du haft i flera år kommer att ha en hög lagringsstyrka.

Erinringsstyrkan handlar om hur lätt vi kan dra oss till minnes något i stunden. När vi slutar att använda ett minne minskar undan för undan erinringsstyrkan och det blir allt svårare att återkalla minnet. Ju mer vi använder eller repeterar något, desto starkare blir minnets erinringsstyrka – men om vi inte använder det, minskar erinringsstyrkan. Ibland kan en bild, en miljö, en doft, återkalla minnen du inte visste att du bar på. Och plötsligt är erinringsstyrkan hög. Den kan snabbt byggas upp – men också snabbt försvinna.

Vi bär på oerhört mycket lagrad information, och vill helt enkelt inte att alla minnen ska vara lika tillgängliga, menar makarna Bjork. Om vi flyttar och byter adress och skola är det den nya adressen och namnen på de nya klasskompisarna som vi behöver ha tillgängliga. Att minnen blir otillgängliga gör att de slutar störa de minnen vi behöver ha tillgång till. Vi behöver minnas var vi la nycklarna i dag – inte förra veckan.

När någonting väl har nått en hög lagringsstyrka, där informationen blivit inarbetad och repeterad så att den sitter, går det också snabbt att lära in den igen – så att det minnet får en högre erinringsstyrka. Har ett minne låg lagringsstyrka däremot, om det aldrig riktigt fastnade, blir det snabbt otillgängligt. Du tycker att du har läst en text och kan det som står där. Men på ett senare prov visar det sig att minnet inte lagrats, utan helt enkelt försvunnit. Minnet var helt enkelt inte så väl lagrat som du trodde.

DIREKT EFTER MATTELEKTIONEN kan eleven förhoppningsvis ganska mycket om andragradsekvationer. Att då sätta sig och plugga lite extra känns intuitivt som att det ökar kunskapen ytterligare. Eller varför inte läsa kapitlet i religionsboken två gånger på raken, eller kanske tre, för att verkligen memorera allt?

Slöseri med tid, enligt makarna Bjorks forskning. Du lär dig inte mer, ett minnes lagringsstyrka ökar inte när kunskapen är så tillgänglig i minnet – när erinringsstyrkan är som starkast. Om kunskapen däremot får falla i glömska lite och du sedan plockar upp det och övar igen, då kan lärandet nå nya nivåer. Det är en slutsats som kan dras även av senare forskning: Ju lättare det är att återkalla ett minne, desto mindre nytta har du av att plugga eller öva mer – just nu. Det är lite som med träning. Om du nyss har styrketränat dina biceps en timme kommer du att bygga upp styrkan bättre om du väntar ett par dagar innan du tränar igen än om du kör ytterligare ett pass direkt. Om vi tillåter oss att glömma lite så stärks minnet eller kunskapen mer när vi plockar upp det nästa gång.