Blir vi lugnare med åren?

Vår nyfikna ungkatt har ? blivit en blasé och skeptisk medelålders katt. Den tydliga personlighetsförändringen verkar både förprogrammerad och evolutionärt begriplig. (En ung individ behöver lära sig saker, en äldre ska inte ta risker och slösa med energi …) Det vore väl rimligt att något liknande fanns förprogrammerat även hos oss människor, och det är ju en vanlig uppfattning att unga är mer öppna och nyfikna och äldre mer konservativa. Vad vet man om detta?

⁄ Mathias

När man som psykolog läser om din levnadsmätta katt associerar man till personlighetsdraget öppenhet som beskriver människors grad av ”intresse för fantiserande, konstupplevelser, känslonyanser, aktiviteter av olika slag, nya idéer och nya värderingar”. Din katt skulle sannolikt få ett lågt värde på denna personlighetsskala. Longitudinella undersökningar på människor visar att vi som 75-åringar i genomsnitt är något mindre öppna än då vi var yngre, men skillnaden är verkligen inte stor. Faktum är att öppenhet hör till de mer stabila personlighetsdragen under livsspannet. Annat är det med dimensionerna vänlighet, samvetsgrannhet och emotionell stabilitet, som alla ökar påtagligt med åldern i genomsnitt. Den allmänna trenden är alltså att vi människor blir snällare, ordningsammare och mindre neurotiska med åldern. Det är när vi är mellan 20 och 40 år som dessa positiva personlighetsförändringar i huvudsak äger rum och då vår personlighet förändras/förbättras som mest. Forskning visar att stor personlighetsmässig mognad under dessa tidiga vuxenår är statistiskt kopplad till god hälsa, ett långt liv och goda sociala relationer senare i livet.

⁄ Stefan Hansen, professor i biologisk psykologi, Göteborgs universitet