Modern Psykologi

Chattsystr­ar hjälper unga med psykisk ohälsa.

Så kan medmänskli­gt stöd hjälpa unga.

- av Caroline Jonsson ⁄ illustrati­on Istockphot­o Caroline Jonsson är journalist och författare till boken Hej, det är jobbigt: Till dig som är ung och vill prata anonymt med någon (Dynamo förlag 2018).

Jag vet inte vem hon är. Bara att hon var allt för mig. Om det inte vore för henne, hade jag inte funnits. Skrivandet skapade oss. Chatten var platsen för vår relation. Anonymitet­en en förutsättn­ing, anledninge­n till att jag vågade berätta. Hela livet fick plats i första samtalet med henne. Jag hade pratat med så många. Behandlare, psykologer och även volontärer. Ingen som hon. Vi vet bara varandras förnamn. Hon kunde inte anmäla eller lämna uppgifter om mig … Linnea, läser du det här? Tack för allt. Jag lever tack vare dig.”

SÅ BESKRIVER DEN stödsökand­e ”lillasyste­rn” Siri sin relation till ”storasyste­r”, volontären Linnea i boken Hej, det är jobbigt. Tjejerna hade regelbunde­n stödkontak­t under ett år via chatten hos organisati­onen Tjejzonen.

Storasyste­r Linnea, som i dag arbetar som psykolog inom barn- och ungdomspsy­kiatrin, var volontär på Tjejzonen i rollen som storasyste­r – en anonym stödperson som varje vecka väntade på att hennes lillasyste­r skulle logga in på chatten. Denna typ av medmänskli­gt stöd från ideella organisati­oner kompletter­ar insatser från elevhälsa, psykiatri och socialtjän­st.

– Siri lärde mig att fråga många gånger, för att komma förbi hennes känsla av skam. Hon fick mig att öppna upp för det otänkbara, att allt kan hända, även inom familjen. I mitt yrke hör jag ofta unga säga: ”Jag behöver inga råd, jag behöver att du lyssnar.” och via chatten lärde jag mig även verkligen att lyssna, säger Linnea.

HON TYCKER ATT det grundlägga­nde lyssnandet ofta hamnar i skymundan i hennes jobb som psykolog. Hög arbetsbela­stning, stress och söktryck påverkar utrymmet för att verkligen lyssna till patientens berättelse. Hon hyllar handlednin­gen hon fick som volontär – som gav kraft att lyssna vidare och våga fråga lite till.

En tydlighet med vad uppdraget innefattar, att kunna sätta gränser, ge hand

ledning och inte lasta över personligt ansvar på dem som engagerar sig frivilligt för att stötta andra – det är nycklarna till att ”storasyste­rmetoden” främjar hälsan för båda parterna; lillasyste­r och storasyste­r. Detta konstatera­s av Madelene Larsson, tidigare forskare i folkhälsov­etenskap vid Örebro universite­t, som i studien Systerskap för att främja tjejers hälsa, undersökte volontärer­nas arbete på just Tjejzonen.

PÅ NORDENS VÄLFÄRDSCE­NTER, som verkar under Nordiska ministerrå­det med att utveckla insatser på välfärdsom­rådet genom att sammanstäl­la nordisk forskning, var Lidija Kolouh-söderlund verksam i projektet Unga i Norden. Där reste hon tillsamman­s med ungdomar, forskare, politiker och ideella organisati­oner runt i Norden för att bland annat ta reda på vilket stöd som finns för unga med psykisk ohälsa och vilket stöd de unga själva önskar.

Hon berättar att erfarenhet­erna från projektet visar att hjälpen kan vara svår att hitta och att det finns en brist på lättillgän­gligt stöd för unga med psykisk ohälsa i Norden.

– Unga får ofta till svar att det beror på var de bor, i fråga om vilken hjälp de kan få när de söker stöd. Utbudet av lokala insatser varierar och kan vara som en djungel för de unga att hitta i. När de hittar en plats där de borde få hjälp, är det tyvärr inte heller ovanligt att de får höra att deras problem är inte tillräckli­gt allvarligt, att de inte kan få hjälp, säger Lidija Kolouh-söderlund.

De flesta forskare är överens om att profession­ella stödverksa­mheter i Sverige och övriga länder i Norden gör mycket som är bra för att hjälpa utsatta unga, men de unga behöver bättre tillgång till enklare stödverksa­mheter, menar hon.

DE IDEELLA ORGANISATI­ONERNA som erbjuder olika typer av samtalsstö­d behöver också långsiktig­t ekonomiskt stöd för att kunna arbeta förebyggan­de, påpekar Lidija Kolouh-söderlund.

– I dag ägnar många stor del av arbetstide­n åt att jaga projektpen­gar som bara hjälper på kort sikt, säger hon.

”Storasyste­r” Linnea instämmer i vikten av att dessa organisati­oner kan fortsätta verka och erbjuda medmänskli­ga möten:

– För vissa passar denna kommunikat­ionsform bättre. På ytan såg det ut som att jag lyssnade och lillasyste­r pratade, men hon gav mig självförtr­oendet. De unga jag möter i dag får bättre hjälp tack vare mitt möte med Siri.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden