Intervju. Moa Herngren har skrivit en roman om gränslösa svärföräldrar.
Familjerelationer, och svårigheten med att ha dem, har Moa Herngren återkommit till i både böcker och i tvserien Bonusfamiljen.
– Jag har levt i flera bonuskonstellationer och gått mycket i terapi. Bonusfamiljen kom till efter att jag och min svägerska, som är samtalsterapeut, pratade mycket, säger Moa Herngren.
Även hennes åttonde roman, Svärmodern, handlar om såriga familjerelationer.
– Svärföräldrar påminner om medlemmar i en bonusfamilj. Det är också en relation man får ”på köpet” och som är viktig för att det finns en gemensam nämnare som alla älskar, ur olika perspektiv.
Romanens huvudperson Åsa har som ensamstående uppfostrat sonen Andreas. Hon tror att de alltid stått nära varandra. Men när Andreas träffar Josefine och bildar familj börjar problemen. Åsa är för gränslös och kan inte ge paret det utrymme de behöver.
– Visst är hon gränslös, men ur hennes perspektiv vill hon bara väl och försöker hjälpa till. Jag tror att många tänker liknande saker och känner som hon gör.
När Josefine drar sig undan från den kontaktsökande svärmodern förmår Åsa inte att backa. I stället försöker hon närma sig ännu mer, vilket resulterar i öppna konflikter. Så småningom bryter Andreas kontakten med sin mamma.
– Många som har barn som flyttat ut vet att det krävs en ansträngning för att den övergången ska bli bra. Vissa föräldraimpulser släpar efter: ”Jag känner dig bäst och vet vad du mår bäst av.” Men när barnen blir vuxna måste man släppa greppet – och det hanterar inte Åsa så bra.
Moa Herngren har även nu delvis inspirerats av situationer i sitt eget liv. När hon blev farmor insåg hon att far- och morföräldrar inte har några rättigheter till barnbarn. Där såddes fröet till boken.
– Jag började fundera över de där relationerna man hör talas om, där familjemedlemmar klipper med varandra. Vad får människor som en gång älskat varandra att ta avstånd? Jag började fantisera kring hur det skulle vara om den mardrömmen blev verklighet. Skrivandet handlar för mig om att försätta mig i ett mentalt tillstånd där jag kan undersöka mina egna mörka skrymslen och vrår. Personerna i texterna blir de som får leva ut och prova olika stämningslägen.