Frihetens associationer

Frihet är ett av de vackraste ord jag vet. Om du prövar att säga det kommer du kanske att märka de små men befriande utandningarna, eller snarare pustningarna. Begreppet är för mig fulladdat med associationer som öppnar för något mjukt och opti mistiskt inombords. Det får mig att tänka på engage mang, på människor som tillsammans demonstrerar för jämlikhet och fri och rättigheter. Berlinmurens fall, Martin Luther King, Nelson Mandela och Moder Teresa. Men för mig är frihet inte bara kopplad till det heroiska och storvulna. Jag tänker mycket oftare på friheten och hur man erövrar den i det vardag liga – barnets första stapplande steg över golvet, den första darriga cyklingen, den liljekonvaljdoftande skolavslutningen och den blyge som äntligen vågar ta plats i fikarummet.

Frihet i olika former måste betraktas som ett mänskligt basbehov. Men som världen ser ut i dag är det omöjligt att inte också tänka på frihetens mot sats. Beroende på hur man definierar begreppet, kan frihet vara den största bristvaran i världen. Det är svindlande många människor på vår jord som lever i ofrihet av olika slag. Associationerna och känslorna som detta väcker hos mig är närmast sorg, uppgiven het, rädsla och en stundtals intensiv ilska.

Ofriheten och vad den gör med oss har alltid en gagerat mig, en anledning till att jag under ett antal tidiga yrkesår arbetade som fängelsepsykolog och samtidigt aktiverade mig i Amnesty. Att leva i ofrihet, vare sig den finns i det yttre eller i det inre, är något av det värsta en människa kan tvingas utstå.

Det här är ett bearbetat utdrag ur Anna Kåvers nya bok

(Natur & Kultur 2020)