Existentialismen och val

Enligt den existentiella filo sofin är vi dömda till friheten. Inget öde, ingen Gud, ingen annan kan bestämma över hur vi ska leva. Det måste vi göra själva. Människan tvingas därför hela tiden att göra val. Detta stressar oss och ger oss ofrihet och ångest, eftersom vi inte alltid kan förutspå konsekvenserna av det vi väljer. Vi tvingas därför att leva med mycket ovisshet. Att som hjärt sjuk tacka ja till operation är ingen garanti för utfallet. Lika lite som ett ja till det nya jobbet garanterar trivsel, nöjdhet och ökade utvecklingsmöjligheter. Optimeringstankarna kan hålla oss i ett hårt grepp. Om vi väljer fel kan det därför leda till en smärre katastrof.

Inom existentialismen talar man också om val och bortval. Gör vi en aktiv satsning i någon riktning innebär det ofta samtidigt att vi tvingas avstå från något – valet av huvudrätt på krogen gör att vi missar de andra huvudrätterna på menyn. Väljer vi att satsa på att bli ekonom har vi åtminstone för en tid krympt möjligheten att bli jazztrombonist. Med andra ord rör vi oss hela tiden