Lev med livets ovisshet
Innan min tioåring går hemifrån ser jag alltid till att hans mobil är laddad. Så att jag kan ringa när det är dags att komma hem. Men framför allt så att han kan ringa mig … utifall att.
För tänk om!
Sedan pratar jag med mina vänner och vi beklagar oss över att dagens barn är så osjälvständiga. Vi cyklade minsann över halva ytterstan i samma ålder och gjorde både det ena och det andra.
Trots den befogade oro som vårens pandemi har väckt så är det värt att tänka på att vi på många sätt lever i en allt tryg gare värld. Exempelvis har antalet barn som dör i olyckor minskat drastiskt. 1970, två år innan jag föddes, dog 421 barn i olyckor i Sverige, och 2013 var siffran nere på 58.
MEN I TAKT med att tillvaron blir allt säkrare tycks vi oroa vi oss alltmer och får svårare att leva med ovisshet. Enligt en genomgång av 52 vetenskapliga studier så har vår ”intolerans mot ovisshet” ökat med en femtedel mellan 1994 och 2014. Forskarna bakom metastudien kopplar den här utvecklingen till just mitt beteende, att ständigt hålla koll på tillvarons orosmoment med hjälp av mobiltelefon och internet.
Enligt sociologen Roland Paulsen är det här en utveckling som har pågått åtmins tone sedan den neolitiska revolutionen. På sidan 65 berättar han om sin bok Tänk om: En studie i oro och hur tekniken alltsedan vi började odla marken har ökat vår framtidshorisont och därmed radien för vår oro.
Och på sidan 26 beskriver psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver hur den filosofiska existentialismen kan hjälpa oss att vända oron och ångesten till något konstruktivt som får oss att finna mening i livet – och uppnå en inre frihet.
När jag skriver det här har jag just släppt iväg min son på en veckas kollo, utan mobiltelefon. Det känns ovisst och spännande. Så som livet – och sommaren – ska vara!
God läsning!