Johanna Ekström. Så har hon påverkats av att vårda sin sjuka mamma.
För en författare är språket inte bara ett kommunikationsmedel. Det är också ett yrke, ett sätt att leva och förhålla sig till världen. Allt det ändrades för författaren, kulturjournalisten och översättaren Margareta Ekström då hon för tjugofem år sedan fick en stroke och drabbades av afasi. Hon tystnade. Om sin mamma – och om hennes tystnad – har nu hennes dotter, författaren och konstnären Johanna Ekström, skrivit boken Meningarna (Albert Bonniers förlag). Johanna Ekström beskriver hur hon tvingas bli den som vårdar och tar ansvar. – Det var inte så att våra roller förändrades helt. Snarare adderades saker i bandet mellan oss. Vissa saker försvagades, andra förstärktes. Det sorgliga är att jag redan som liten kände ett stort ansvar för mamma eftersom hon hade hjärtfel och var klen. Jag såg hennes skörhet, melankoli, oro och ville bereda marken för henne så att hon skulle orka med sitt liv.
Vad gjorde det med dig som barn att känna det ansvaret?
– Det förhärdade mig som barn och födde en vrede som varit svår att förstå och rättfärdiga. När man är barn borde man slippa ansvar för sina föräldrar. I Meningarna beskriver Johanna Ekström hur den en gång så verbala mamman plötsligt måste få hjälp att stava till ”restaurang” och hur hon inte kan uttrycka de enklaste saker. – För ett barn är det vidrigt när en mamma ramlar och slår sig. Hur ska hon kunna beskydda en när hon inte kan ta hand om sig själv? Mammas stroke var det ultimata fallet. Jag försökte plåstra om henne med mina ord. Jag var hennes tolk, uttolkare och buktalare.
Hur menar du då?
– Jag fyllde i med ord när hon inte kom på vad hon ville säga. På så sätt dolde jag skadan samtidigt som jag försökte bota den. Det fick till följd att jag kände mig språkligt urholkad av att umgås med henne, som att jag gav henne mina ord och själv blev stum.
Vad har du lärt dig?
– Det har danat mig, men det är svårt att säga exakt hur. Det är lättare att se vad som hänt med mig sedan jag fick barn eftersom det är en tydligare och mer konstruktiv förändring i livet. Men jag är bra på att läsa på läpparna och har fått en rätt utmejslad intuitiv känsla för vad människor försöker säga.
JOHANNA EKSTRÖM När mamman fick en stroke och afasi fick Johanna tala för henne.