Risker är nödvändiga
Jag är ingen svampperson. Men när en kompis och kollega nu skrivit en bok om svampar så bad jag honom att signera ett exemplar till den enda person som jag faktiskt plockat svamp med i vuxen ålder. Som dedikation skickade Jesper med ett gott råd: ”Ta inga onödiga riskor i svampskogen.”
Oavsett ordvitsen så är det sant att svampplockning inte är riskfritt. Och det är det inte heller att leva. Det har sagts förr. Ofta är ju livsglädje förenat med risk. De där hisnande sekunderna när du kastar dig ut från en klippa ner i vattnet. Den trevande handen vid i en första kärleksfull beröring. Att säga upp dig från jobbet för något annat, som du inte riktigt vet vad det är. Det är när vi riskerar att förlora något som det också finns något att vinna.
Jag vet att exemplen ovan är risker som kommer inifrån, som vi själva skapar. Men det är också risker som livet skulle vara så mycket fattigare utan.
På sidan 46 skriver Maja Lundbäck om risker som vi inte kan påverka lika mycket. Det handlar om hur vi förhåller oss till smittorisken under covid-19pandemin, men även om hur människor reagerade under en politiskt turbulent och våldsam tid i Burkina Faso.
En slutsats därifrån var att många blir mer riskbenägna efter att ha utsatts för en allvarlig fara, något som kan ha att göra med att de upptäckt att de hade något att vinna på de risker de kanske tvingades att ta. Till exempel fick kvinnor i Burkina Faso mer framtidshopp och såg ett mindre patriarkalt samhälle hägra bortom krisen.
Nu är politiska våldsamheter så klart inte helt jämförbara med en pandemi, men något som vi kanske kan lära av coronan är att sortera bland riskerna. Så att vi inte tar några onödiga risker, men heller inte begränsar våra liv i onödan.
Och vad är en mer coronasäker aktivitet än att gå ut i svampskogen i höst, gärna efter att ha läst Jesper Nyströms Svamparnas planet (Bonnier fakta) eller någon annan svampbok. I svåra tider kan naturen dessutom fungera som tröst, ett ämne som du kan lära dig mer om i Sara Hammarkrantz reportage på sidan 18.
God läsning!