Susanne Nygren har ett älvaland utanför Hällesåker
Den som kör längs Hällesåkersvägen i Inseros kan få se något oväntat i ögonvrån. Många saktar in, andra parkerar någonstans nära och går tillbaka för att få sig en ordentlig titt.
Vad det rör sig om är flera, säkert ett 50-tal, små figurer i målad cement som pryder en av slänterna. På gräset finns badande damer, hundar, sagoväsen, tomtar, kissemissar, bebiselefanter, fåglar och minst en demon – och de tycks leva sitt eget liv där bland tovor och grönska. I mitten av den 20 meter långa sträckan hittas till och med en liten tomteby.
Personen bakom älvbacken, mininöjesfältet, eller vad man nu bör kalla platsen, är Susanne Nygren. Det är på slänten upp mot hennes hus som varelserna samlas.
– Det är mitt sätt att få bilisterna att släppa på gasen lite. De kör som galningar förbi här, så jag tänkte att jag får ställa ut någonting i slänten som fångar uppmärksamheten, säger hon.
Någon vinter hade Susanne en ljusinstallation, men det blev svårt att underhålla den när plogbilen skyfflade upp snö. Med de råtunga cementfigurerna är det annorlunda.
– Det enda jag behöver göra är att klippa gräset då och då.
Det hela började för några år sedan när Susanne var på jakt efter något att pryda trädgården med.
– Det som fanns i byggvaruhusen kostade lite för mycket tyckte jag. På internet såg jag att folk brukade gjuta sådant själv. Jag bestämde mig för att prova. Det var roligt så jag har fortsatt sedan dess.
Hon blandar cement och gjuter sedan figurerna i latexformer. Ofta köper hon färdiga formar från exempelvis Tradera – men vissa skapar hon själv efter exempelvis porslinsfigurer som hon haft hemma. Till den sista gruppen hör två granna colliehundar som hon är särskilt nöjd med.
Den första figurinen placerades på slänten för omkring två år sedan.
Vad är temat?
– Det finns nog inget. Jag sätter upp sådant som jag tycker om själv och som är fint. Det började med de här badtanterna. De är lite roliga, det är nästan lite av ett självporträtt. Ganska nyligen fick det bli en tomteby också, med en tomte som kör hundsläde utanför.
Hur fungerar det mot bilisterna?
– Kanske lite i alla fall. Jag märker att en del saktar in och så ser man huvudena vri
das i bilen. Det är några som har stannat till också och vill prata. De är väldigt positiva. De tycker att det är roligt att det händer något och att allt inte ser likadant ut längs vägen. Allt är inte bara buskar, gräs och skräp.
Inte bara förbipasserande brukar fångas av installationen,
utan även grannskapet.
– Vi har ganska många hus här, med en hel del barnfamiljer. Barnen på andra sidan ån brukar gå här med sina föräldrar och morföräldrar, och titta och peka. De tycker att det är jätteroligt. Någonting som livar upp.
Det gör också att projektet har vuxit något för henne. När figurerna har gått från att bara vara en trafiksäkerhetsåtgärd, till att bli något som barnen gläds åt.
– Det gör mig glad. Speciellt sommartid är det många som går förbi här och ska ut till sjön och bada, eller bara ge sig ut på en promenad. Det är roligt när man hör dem prata om det.
Hur mycket större ska det här bli?
– Det ska nog inte växa så mycket mer än så här. Jag kanske byter ut någon grej emellanåt, eller har lite mer jultema framåt vintern. Man kan inte sätta ut för mycket heller. Då ser det lite rörigt och skräpigt ut i stället, säger Susanne Nygren.