Tiden när jordbruket och torghandeln blomstrade i Mölndal

Mölndal var under 1800-talet en utpräglad bondebygd. Jordbruk drevs i alla byar, även i industriorterna Mölndals Kvarnby och Krokslätt, skriver historikern Lars Gahrn.

2023-10-12 -

Pappersbruket Papyrus ägde mycket jordbruksmark, eftersom man hade övertagit hemmanen Korndal och Holmen och deras marker. Papyrus drev jordbruk in på 1950-talet. Kvarnägarna hade i många fall jordbruk vid sidan om kvarnrörelsen, åtminstone till husbehov.

Industriorten Krokslätt låg på hemmanet Sörgårdens marker. Gården levde vidare som åkeri, men man hade också kor. Norr om Sörgården låg Krokslätt Hökegården eller ”Hissebons”. Övriga byar i socknen var renodlade lantbruksbyar.

Jordbruket bestämdes till

sin inriktning mycket av närheten till industriorten Mölndal och storstaden Göteborg. Bönderna odlade mycket potatis och stora mängder grönsaker, som de sålde på torgen i de båda städerna.

Torghandeln var en viktig verksamhet och en stor inkomstkälla. Lördagarna var torgdagar. Folk gick till torget för att handla men även för att träffa torghandlarna samt vänner och bekanta. På torget lärde man känna lantbrukarna och fick veta ett och annat om deras odlingar. Grönsakerna odlades på friland, det vill säga på öppna fält, och inte i växthus.

Tack vare närheten till Göteborg uppstod många och stora trädgårdsmästerier i Mölndal. Både grönsaker och blommor odlades i växthus och drivbänkar. Många bönder sålde mjölk till egna mjölkkunder med fri hemkörning. Vissa bönder ägnade sig åt slakt och sålde kött på torget eller till handlare.

Jordbruk förenas ofta med skogsbruk, men hemmansägare i Mölndal hade inte några stora skogsmarker. Under 1800-talet var bergen och backarna runt jordbruksbygden i stort sett kala. Korna gick på bete i bergen och betade ofta rent. Barnen skickades ofta upp i bergen för att hämta ved eller rycka ljung till bränsle. Ibland gick bränder fram över de torra markerna.

1881 bildades Fässbergs Planteringsförening, senare kallad Mölndals Planteringsförening. Lärare var drivande krafter, och skolbarnen sattes i verksamhet för att plantera skog. Skogen står idag åter tät på Mölndals berg och höjder tack vare skolbarnens insats. Skogsbruk i mindre skala förekom emellertid, exempelvis på Gunnebo, som hade ett eget sågverk. Skogsarbetare var sysselsatta med att gallra i skogen och avverka årstillväxten. Fällda träd sågades och klövs till ved. Gunnebos skogvaktare körde ut vedkorgar till sina kunder.

Under 1900-talet har

det mesta av Mölndals jordbruksmark blivit bebyggd. I och med att man började flyga in blommor och grönsaker från varmare länder, blev det inte längre lönsamt att odla blommor och grönsaker här i Sverige i växthus med höga

uppvärmningskostnader. Mölndals många trädgårdsmästerier är nu ett minne blott. Torghandeln är numera föga omfattande.

Mölndal hade en JUF-avdelning (Jordbrukare-Ungdomens Förbund), som bytte namn till JUF-veteranerna. Medlemmarna insåg att tiden för lantbruk och trädgårdsmästerier höll på att rinna ut. Därför dokumenterade de jordbruk och trädgårdsmästerier, som skildrades i en utförlig krönika: ”Mölndal: Lantbruks- och trädgårdsstad under omvandling” (redaktör: Sven Olof Olsson, 1993).

Boken är ett standardverk i Mölndals historia, användbar inte minst för släktforskare. Man samlade också in redskap och maskiner från lantbruket och trädgårdsmästerierna. Dessa placerades i ett lantbruksmuseum, som ingår i Mölndals Hembygdsförenings

museer. Detta museum invigdes 1983 och har sedan hela tiden berikats med nya tillskott.