Roger Eliasson är den fjärde i sin familj som fått diagnosen ALS
2023 inleddes perfekt. Bröllop med ungdomskärleken Louise och gemensamt husköp. Men i somras blev tecknen på ALS allt tydligare. Samma diagnos som hans mamma och bägge bröder redan hade fått. – Fyra personer från en och samma familj på fyra år. Det finns inte. Men det handlar om samma genetiska ALS för oss alla, säger 53-årige Roger Eliasson, född och uppvuxen i Hulelyckan.
I juni somnade hans storebror in efter fyra år med den neurologiska sjukdomen, i fjol fick hans lillebror diagnosen och under sommaren konstaterades ALS på hans mamma. Som om inte det vore nog gick även Rogers faster bort i samma sjukdom för tolv år sedan.
– Mina bröder fick diagnosen precis när de hade fyllt 50 så jag trodde nästan att jag hade klarat mig. Men vi har delat allt genom livet, så varför inte detta?
I samband med sommarsemestern upplevde han en del illavarslande tecken när vänster hand inte ville lyda den annars så fysiskt starke Roger Eliasson. Så i augusti tog han kontakt med en neurolog.
– Jag gjorde lite tester och det togs en del prover men jag var redan övertygad om att jag fått samma sjukdom som mina bröder. 4 september fick jag diagnosen på papper.
Hur upplevde du den stunden?
– Jag visste egentligen om det. Jag var faktiskt mentalt förberedd eftersom jag sett mina bröder gå igenom samma sak.
Med under intervjun på Mölndals-Postens redaktion sitter Rogers fru Louise. Häromåret flyttade hon, den forna Sörgårdenbon, hem från Gävle och i februari gifte hon sig med ungdomskärleken Roger. I maj flyttade de in i det nyköpta huset i Lerum.
– Vi skulle ju äntligen börja vårt gemensamma liv, men när Roger berättade om symtomen förstod jag direkt, säger Louise Eliasson.
Vad tänkte du då?
– Hela min värld föll samman.
Jag har aldrig varit så förtvivlad och det kändes helt overkligt. Men efter chocken kände jag att vi inte kan sitta och vänta så jag tog kontakt med Börje Salmings ALS-stiftelse. Så nu har vi engagerat oss genom att försöka samla in pengar till ALS-forskningen.
Louise vänder sig mot sin man. – Du är otroligt stark mentalt, det är inte jag. Det är så många som du får trösta i stället för tvärtom. Det blir en svår balansgång även om man förstår att alla vill väl.
– Första gången jag blev riktigt ledsen var när jag fick säga upp mitt träningskort. Jag har tränat i hela mitt liv, de senaste 15 åren har jag kört crossfit fyra dagar i veckan. Det har fungerat som en ventil för mig men nu tvingades jag sluta med något som jag verkligen älskar. Samtidigt är det bara att acceptera. Jag får inte träna för min läkare för träning bryter ner kroppen ännu snabbare, säger Roger.
Så här långt i sjukdomsprocessen är det vänster sida av kroppen som drabbats. Han har tappat kraften i fingrarna på vänster hand och kan inte heller röra tårna på vänster fot.
– Jag tänker att jag ska röra dem men det händer inte någonting. Därför klarar jag inte av att hålla balansen för foten fjädrar inte.