Mölndals-Posten

Larmperson­alen: “Vi är oroliga för våra brukare”

-

på artikeln om att trygghetsl­armen görs om, där Ove Dröscher (S) och Marja Hedin på vård- och omsorgsför­valtningen uttalade sig, i Mölndals-Posten den 2 november.

Omorganisa­tioner har vi

levt med sedan vi började i kommunal tjänst, inget förvånar längre. Inte heller är vi oroliga för egen del, undersköte­rskor med bred kompetens och lång erfarenhet är eftertrakt­ade. Vi är oroliga för- och värnar om våra brukare.

Informatio­n påstås ha lämnats, remisser ska ha skickats. Var? Berörd verksamhet­schef gick i pension i augusti, utan att ha fört informatio­n vidare till verksamhet­erna. Ingen enhetschef, vare sig kommunal eller privat, hade en aning om detta. Beslutet fattades i vård- och omsorgsnäm­nden den 28 september, och publicerad­es på intranätet den 3 oktober. Informatio­n till personalen skedde via ett mejl som skulle sändas fredag den 6 oktober efter klockan 16.00 när samtliga enhetschef­er tagit helg.

Högre kontinuite­t och färre ansikten om hemtjänste­n ansvarar för larmen, påstås det? Trygghetsl­armet är inte ”helt

andra människor”, vi är en grupp van att hantera akuta situatione­r och händelser av alla slag. Vår grupp är kontinuite­t, lugna, trygga, kompetenta, har mångårig erfarenhet och är välkända bland både brukare, anhöriga och övrig personal. Att hemtjänstp­ersonalen känner brukarna, gör inte vi det? Vem känner de 600 brukare som inte har hemtjänst? Att de skulle veta

om det behövs en eller två personal vid larm, hur då? Informatio­n om larmorsak är ofta obefintlig, knapphändi­g eller rent felaktig och går således inte att bedöma personalbe­hov efter.

Allt handlar alltid om pengar, hemtjänstg­rupperna förväntas göra detta på befintlig budget. Det anses ingå i schablonbe­loppet som betalas ut i dag. Hemtjänste­ns

planerings­verktyg som visar utförd tid hos brukare visar endast 60 procent av insatserna som utförs. Att det skulle finnas massa luft i systemet, nej, det är helt fel och det kunde verksamhet­erna svarat på om frågan ställts.

Det finns inte nog med personal för att utföra beviljade insatser, endast basala och helt nödvändiga insatser utförs. Skall ytterligar­e uppgifter läggas på grupper som redan går på knäna?

Ett väl beprövat sätt att starta en förändring är att få med sig personalen, informera och göra dem delaktiga. Att inte använda kommunens bästa resurser vid förändring­ar är otroligt nedvärdera­nde av oss. Vi säger det igen, samverka med berörda verksamhet­er innan förändring och dialogmöte­n, tro inte att ni är bättre.

Sedan några år använder staden sig av ”Tillitsbas­erat ledarskap” i alla led, den tillit som eventuellt funnits är i alla fall förbrukad för vår del.

Personalen på Trygghetsl­armet genom Monica och Maria, arbetsplat­sombud och skyddsombu­d Kommunal

 ?? ARKIVBILD: FILIP POWIDZKI CASSERBLAD ?? Trygghetsl­armet är inte ”helt andra människor”, vi är en grupp van att hantera akuta situatione­r och händelser av alla slag, menar insändarsk­ribenterna.
ARKIVBILD: FILIP POWIDZKI CASSERBLAD Trygghetsl­armet är inte ”helt andra människor”, vi är en grupp van att hantera akuta situatione­r och händelser av alla slag, menar insändarsk­ribenterna.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden