Sms-livräddare vill bilda nätverk och skaffa hjärtstartare
I vintras sprang hon ut utan jacka och med bara foppatofflor i snöstormen för att hinna fram i tid för att rädda liv. Den gången hjälpte det inte, men kanske nästa. Anna Pettersson Ek är sms-livräddare och har en del tankar om hur frivilligsatsningen skulle kunna förbättras. Till att börja med vill hon få kontakt med andra livräddare i Lindome och skaffa en hjärtstartare.
Anna Pettersson Ek har jobbat många år i vården och för två år sedan beslöt hon sig för att även engagera sig privat, hon blev sms-livräddare. Det innebär att hon när som helst mellan klockan 7 och 23 kan få ett sms om någon i närheten drabbats av ett plötsligt hjärtstopp. Då måste hon omedelbart besluta sig för om hon har möjlighet att svara på larmet. Hittills har hon gjort det vid tre tillfällen.
– Den första jag kom till var det redan för sent för. De två andra har jag gjort HLR på men vi hade inte tillgång till någon hjärtstartare och ingen av dem gick att rädda.
Nu söker Anna Pettersson Ek kontakt med andra sms-livräddare i Lindome för att de ska kunna utbyta erfarenheter. Hon vill även samla in pengar till en hjärtstartare som kan placeras på något lättåtkomligt ställe där den går att komma åt dygnet runt.
– När man ändå ska åka på larmet tycker jag man ska ha de bästa förutsättningarna. Sju av tio patienter skulle klara sig om de fick en strömstöt från en hjärtstartare tre minuter efter hjärtstoppet. Det tänker jag mycket på.
Tiden till behandling är helt avgörande vid hjärtstopp. Chansen att överleva minskar med tio procent för varje minut som går innan hjärt-lungräddning startar.
Bristen på lättåtkomliga hjärtstartare är något som David Fredman känner väl till. Han är driftansvarig och medgrundare till systemet med sms-livräddare.
– Egentligen behövs det inte fler hjärtstartare, problemet är att de som finns är inlåsta och ingen vet var de är. Fler hjärtstartare behöver registreras i hjärtstartarregistret så att de kan komma till användning, säger han.
Anna Pettersson Ek beskriver hur hon som sms-livräddare kommer rätt in i ett trauma, som helt okänd person och utan uniform.
– Jag åker dit som privatperson och har inga befogenheter. Det är helt frivilligt och utan ersättning, men jag hade önskat att det var lite bättre uppstyrt, säger hon.
I Sverige finns i dag 130 000 sms-livräddare och Anna Pettersson Ek tycker att uppföljningen efter ett larm borde vara bättre. I dag får hon bara ett mejl med en enkät och kontaktuppgifter till regionsamordnaren. Utöver det finns en sluten Facebookgrupp där sms-livräddare kan ansöka om medlemskap.
– Jag tycker det här är lite oansvarigt. Jag har jobbat i vården i 30 år och där har man kolleger att prata med. Här hade någon form av återkoppling och vidareutbildning varit bra, säger hon.
Det finns det däremot ingen möjlighet till, meddelar de ansvariga. Systemet är anslutet till larmcentralen. När 112 får samtal om att någon drabbats av misstänkt hjärtstopp, går ett larm samtidigt ut till ambulans och frivilliga livräddare som befinner sig i närheten. Livräddaren får en push till mobilen, bekräftar larmet i appen och får en karta till den drabbade personen och till närmaste hjärtstartare.
I år har runt 5 000 larm skickats ut och i regel åker flera personer på varje larm.
– Vi har inte möjlighet att kontakta dem alla personligen och vi utbildar inte och förser inte människor med hjärtstartare, säger Åsa Kax Ideberg som är kommunikationsansvarig.
En avgörande orsak till det är pengar.
– Redan i dag säger vissa regioner att det är för dyrt att organisera detta. Det kanske skulle vara välkommet om vi la på en uppföljningsmetod, men sannolikt skulle det bli mycket dyrare än systemet tillåter, säger David Fredman.
Trots att Anna Pettersson Ek tycker att systemet skulle kunna förbättras har hon inga tankar på att lägga av.
– Nej, det är så värt det. Jag kan inte tänka mig en bättre känsla än att bidra till att rädda någons liv genom att vara först på plats. Det vore oslagbart, säger hon.