Ny bok om brevbärarna från Mölndal under 70-talet
Mölndal: Det fanns en tid när ett postat brev kom fram till rätt adress redan dagen efter. Det var också en tid då många hade koll på ”sin” brevbärare. Nu har Ulf Magnusson gett ut en bok om Posten och brevbärarna i Mölndal på 1970-talet.
Hösten 1971 hade Ulf Magnusson börjat på Musikhögskolan för att läsa till musiklärare. Samtidigt var han i behov av ett extraarbete. Ett tips ledde honom till Mölndals postkontor på Frölundagatan (i dag Brogatan). Men beskedet från brevbäringschefen var att inga fler behövdes.
– Jag visste att han hade byggt samma hus där jag bodde med mina föräldrar och när jag berättade det blev han helt plötsligt intresserad. ”Du kan börja redan i dag”, fick jag till svar.
Musikstudierna lades på is och Ulf Magnusson var kvar på Posten till 1997. I dag är han pensionär men jobbar alltjämt med bildföreläsningar flera gånger i veckan. Oftast handlar de om Åke Mattsson, legendarisk lantbrevbärare i Mölndal.
Vi träffas i cykelverkstaden Formligan. Ägaren Jörgen Fröjdendahl har även han 30 år från Posten i bagaget innan omskolningen. Och hans verkstad i Bosgården har blivit något av ett tillhåll, eller fritidsgård, för Mölndals pensionerade brevbärare.
– Det har blivit en institution. De kommer hit varje onsdag efter lunch, säger Jörgen Fröjdendahl.
– Det är välgörande för våra gemensamma minnen. Vi skrattar väldigt mycket och kommer alltid fram till att det var bättre förr, säger Ulf Magnusson.
Det är utifrån samtalen i cykelverkstaden som tankarna på en bok vuxit fram.
– När jag började på Posten 1979 kände jag att det fanns så många speciella individer där att jag bara var tvungen att skriva en bok. Med förtvivlan har jag konstaterat att jag inte kan skriva, säger Jörgen Fröjdendahl.
Ulf Magnusson har ända sedan 90-talet jobbat för lokaltidningar i Härryda. Först som fotograf och senare även reporter. Dessutom besitter han en bildskatt från åren på Posten i Mölndal.
– Jag har väl en 600 bilder från den tiden. Och det var inte bara jag utan ett helt gäng som fotade, och till och med jobbade med foto vid sidan av brevbäringen, säger Ulf Magnusson.
Boken har nyligen kommit ut och heter Kungliga Postverket i Mölndal med undertiteln Bilden av ett ljust sjuttiotal. I den berättas historier om en mängd personligheter och om brevbärarnas vardag.
I dag bryr sig nog inte lika många längre om när, eller ens om posten kommer, men på 1970-talet – långt innan internet, Snapchat och mejl – var det ett av två vanliga sätt att kommunicera. Det andra var den fasta telefonen.
– Posten var en del av det gemensamma samhället och på den tiden hade man koll på sin brevbärare. De som var vikarier, och därigenom inte lika vana, fick höra det eftersom
de sällan kom ut med posten lika tidigt som den ordinarie, säger Ulf Magnusson.
Boken berättar också om en del udda traditioner. Exempelvis lucköppningen varje decembervardag klockan 07.30.
– En kollega hade fått en kalender från Ica och i varje lucka fanns ett rim, kanske inte helt riktat till vuxna. Det kunde stå: ”Dockan heter Elsa. Om hon kunde, skulle hon hälsa”. Varje morgon släckte vi ner belysningen, tände ett levande ljus och så fick någon utvald läsa dikten. Det hela följdes förstås av stort jubel, säger Ulf Magnusson.
– Det var oseriöst på ett kul sätt och det skapade en speciell stämning, säger Jörgen Fröjdendahl.
En stämning som gör att kollegorna många år efteråt väljer att träffas i Jörgens cykelverkstad. Så här långt är det endast där som boken Kungliga Postverket i Mölndal går att köpa.