De begravde sina offer i trädgården
När polisen sökte igenom fastigheten på 25 Cromwell Street i den engelska staden Gloucester gjorde de en fruktansvärd upptäckt. I trädgården låg flera människor begravda.
Under drygt 20 år hade makarna Fred och Rosemary West torterat och sexmördat tolv kvinnor och barn i sitt hem.
Enligt många hade familjen West varit ”lite stökig”. 1987 försvann deras 16-åriga dotter Heather under mystiska omständigheter. Hon kom aldrig till skolan och inga spår avslöjade vart hon tagit vägen.
Förutom familjens 16-åring, hade flera andra kvinnor försvunnit i trakten och sedan två år tillbaka var det kommissarie Savage som ledde utredningen av samtliga försvinnanden. Nu hade mordroteln fått ny, hemlig information om vad som hade hänt den 16-åriga flickan och de ringde på hos familjen West för att göra en husrannsakan.
Den här dagen, den 24 februari 1994, blev starten på ett kriminalhistoriskt drama i den lilla staden Gloucester i sydvästra England. Det som avslöjades kom att lamslå en hel nation.
Polisen hade funnit ” The house of horrors”, skräckens hus.
I 20 år bar Caroline Roberts, född Owens, på sitt livs största hemlighet. Hon hade varit barnflicka hos paret West på 25 Cromwell Street. När hon såg tv-nyheterna om att Fred West gripits, brast det för henne och traumatiska minnen kom tillbaka. Caroline Roberts orkade inte vara tyst längre, utan ringde till polisen.
– De skulle döda mig, så jag flydde för mitt liv, var det första Caroline Roberts sa.
I flera timmar berättade hon vad hon varit med om hemma hos Fred och Rosemary West.
Det var i september 1972. Caroline var 17 år och sökte jobb överallt i Gloucester. Hon hade det så dåligt ställt att hon inte hade råd att åka kommunalt, utan promenerade överallt. En kväll bromsade en grå Ford in framför henne och hon erbjöds lift.
Caroline tyckte att det var trevligt och berättade under bilfärden att hon behövde jobb.
– Vill du kanske bli vår barnflicka?
Paret i bilen var Rosemary och Fred West. Redan nästa dag flyttade Caroline in hos dem och deras tre barn. Det blev ett möte som skulle förändra hennes liv.
– Allt hände så snabbt, berättade hon.
Rosemary var då bara 19 år, men väldigt explosiv i sitt uppträdande. Caroline berättade att Rosemary hade en väldigt gäll röst, skrek åt sina små barn och att hon ofta försvann med andra män in i ett sovrum. Fred West pratade hela tiden om sex.
En kväll drog Rosemary in Caroline i sovrummet. Paret West bakband hennes händer, stoppade bomull i hennes mun, tejpade fast hennes huvud och utnyttjade Caroline sexuellt.
– Jag trodde att de skulle döda mig. De sa ord till mig som jag aldrig glömmer.
På morgonen våldtogs hon än en gång av Fred West och efter våldtäkten hotade han:
– Vi kommer att hålla dig fången i källaren och låta våra vänner använda dig. När vi är klara med dig kommer vi att döda dig och begrava dig. Det finns flera flickor där. Polisen har inte hittat dem. Och de kommer inte att hitta dig.
På kvällen flydde Caroline i ett obevakat ögonblick och berättade för sin mamma när hon kom hem vad som hade hänt. De ringde till polisen, men Caroline skämdes så förfärligt att hon inte ville berätta om våldtäkterna och all den terror hon varit med om.
– Därför har jag inte pratat om det med någon, sa hon i förhör.
Det här kände polisen till när Fred West togs in till förhör och redan nästa dag, den 25 februari
Jag vill att du ska sona för det onda du har gjort
Han var feg och tog den enkla vägen
1994, erkände Fred West att han och hans hustru Rosemary hade utnyttjat dottern Heather sexuellt, dödat henne våren 1987 och grävt ner kroppen i trädgården på 25 Cromwell Street.
Bara några timmar senare kom nya erkännanden: Han och hans hustru hade mördat fler kvinnor, grävt ner deras kroppar under verandan och i trädgården. Paret hade sökt sina offer i centrala delar av Gloucester, fått med dem hem genom att locka med billigt husrum och jobberbjudande som barnflickor. I tre av fallen rör det sig om rena kidnappningar, men bland offren fanns också Fred Wests första fru och deras gemensamma åttaåriga dotter.
Dottern Heather blev deras sista offer. Heather hade berättat för en kamrat vad hon sett och när paret West fick veta det, dödade de sin dotter. När ohyggligheterna till sist avslöjades var det, bland annat, tack vare att Carolines vän valt att vittna för polisen.
Efter sitt erkännande satt Fred West flera månader ensam i en häktescell med sina tankar och väntade på rättegången.
Den 1 januari 1995, någon månad före rättegången, hängde han sig i cellen.
Rosemary West satt häktad i en cell i samma korridor och när hon fick veta att hennes man hade hängt sig sa hon:
– Han var feg och tog den enkla vägen.
17-åriga Caroline Roberts är det enda offer som lyckats fly, och trots att hon polisanmälde paret, dömdes Wests då enbart till dagsböter för försök till sex med minderårig.
Åtta månader senare, 3 oktober, stod Caroline Roberts som vittne i Winchester crown court.
Hon tittade rakt mot Rosemary West och höll fast blicken när hon sa:
– Jag vill att du ska sona för det onda du har gjort de flickor som är döda.
Rättegången varade i 49 dagar och Fred West, som hängt sig i sin cell bara några månader före rättegången, dömdes postumt skyldig till tolv mord. Rosemary West dömdes för tio mord till livstids fängelse.
Rättens ordförande, överdomare Mantell, sa vid domens fällande:
– Om det jag tycker har någon som helst betydelse, kommer du aldrig att släppas fri.
Skräckens hus revs den 7 oktober 1996 och jämnades med marken. I dag finns bara en smal grusväg kantad med gräsmatta kvar.