De be­grav­de si­na of­fer i träd­går­den

Mord & Mysterier - - Onda Relationer - Text: Lennart Håård

När po­li­sen sök­te ige­nom fas­tig­he­ten på 25 Cromwell Stre­et i den eng­els­ka sta­den Glou­ces­ter gjor­de de en fruk­tans­värd upp­täckt. I träd­går­den låg fle­ra män­ni­skor be­grav­da.

Un­der drygt 20 år ha­de ma­kar­na Fred och ­Ro­se­ma­ry West tor­te­rat och sex­mör­dat tolv ­kvin­nor och barn i sitt hem.

En­ligt många ha­de ­fa­mil­jen West va­rit ”li­te stö­kig”. 1987 för­svann ­de­ras 16-åri­ga dot­ter He­at­her un­der mys­tis­ka om­stän­dig­he­ter. Hon kom ald­rig till sko­lan och inga spår av­slö­ja­de vart hon ta­git vägen.

För­u­tom fa­mil­jens 16-åring, ha­de fle­ra and­ra kvin­nor för­svun­nit i trak­ten och se­dan två år till­ba­ka var det kom­mis­sa­rie ­Sa­vage som led­de ut­red­ning­en av samt­li­ga för­svin­nan­den. Nu ha­de mordro­teln fått ny, hem­lig in­for­ma­tion om vad som ha­de hänt den 16-åri­ga flic­kan och de ring­de på hos fa­mil­jen West för att gö­ra en hus­rann­sa­kan.

Den här dagen, den 24 feb­ru­a­ri 1994, blev star­ten på ett kri­mi­nal­hi­sto­riskt drama i den lil­la sta­den Glou­ces­ter i syd­väst­ra Eng­land. Det som av­slö­ja­des kom att lam­slå en hel na­tion.

Po­li­sen ha­de fun­nit ” The ­house of hor­rors”, skräc­kens hus.

I 20 år bar Ca­ro­li­ne Ro­berts, född Owens, på sitt livs störs­ta hem­lig­het. Hon ha­de va­rit barn­flic­ka hos pa­ret West på 25 Cromwell Stre­et. När hon såg tv-ny­he­ter­na om att Fred West gri­pits, brast det för hen­ne och trau­ma­tis­ka min­nen kom till­ba­ka. ­Ca­ro­li­ne ­Ro­berts or­ka­de in­te va­ra tyst läng­re, ut­an ring­de till po­li­sen.

– De skul­le dö­da mig, så jag flyd­de för mitt liv, var det förs­ta Ca­ro­li­ne Ro­berts sa.

I fle­ra tim­mar be­rät­ta­de hon vad hon va­rit med om hem­ma hos Fred och Ro­se­ma­ry West.

Det var i sep­tem­ber 1972. ­Ca­ro­li­ne var 17 år och sök­te jobb över­allt i Glou­ces­ter. Hon ha­de det så då­ligt ställt att hon in­te ha­de råd att åka kom­mu­nalt, ut­an pro­me­ne­ra­de över­allt. En kväll brom­sa­de en grå Ford in fram­för hen­ne och hon er­bjöds lift.

Ca­ro­li­ne tyck­te att det var ­trev­ligt och be­rät­ta­de un­der bil­fär­den att hon be­höv­de jobb.

– Vill du kanske bli vår barn­flic­ka?

Pa­ret i bilen var Ro­se­ma­ry och Fred West. Re­dan näs­ta dag ­flyt­ta­de Ca­ro­li­ne in hos dem och de­ras tre barn. Det blev ett mö­te som skul­le för­änd­ra hen­nes liv.

– Allt hän­de så snabbt, ­be­rät­ta­de hon.

Ro­se­ma­ry var då ba­ra 19 år, men väl­digt ex­plo­siv i sitt upp­trä­dan­de. Ca­ro­li­ne be­rät­ta­de att Ro­se­ma­ry ha­de en väl­digt gäll röst, skrek åt si­na små barn och att hon of­ta för­svann med and­ra män in i ett sov­rum. Fred West pra­ta­de he­la ti­den om sex.

En kväll drog Ro­se­ma­ry in Ca­ro­li­ne i sov­rum­met. Pa­ret West bak­band hen­nes händer, stop­pa­de bo­mull i hen­nes mun, tej­pa­de fast hen­nes hu­vud och ut­nytt­ja­de Ca­ro­li­ne sex­u­ellt.

– Jag trod­de att de skul­le dö­da mig. De sa ord till mig som jag ald­rig glöm­mer.

På mor­go­nen våld­togs hon än en gång av Fred West och ef­ter våld­täk­ten ho­ta­de han:

– Vi kom­mer att hål­la dig fång­en i käl­la­ren och lå­ta vå­ra vän­ner an­vän­da dig. När vi är kla­ra med dig kom­mer vi att dö­da dig och be­gra­va dig. Det finns fle­ra flic­kor där. Po­li­sen har in­te hit­tat dem. Och de kom­mer in­te att hit­ta dig.

På kväl­len flyd­de Ca­ro­li­ne i ett obe­va­kat ögon­blick och be­rät­ta­de för sin mam­ma när hon kom hem vad som ha­de hänt. De ring­de till po­li­sen, men Ca­ro­li­ne skäm­des så för­fär­ligt att hon in­te vil­le be­rät­ta om våld­täk­ter­na och all den ter­ror hon va­rit med om.

– Där­för har jag in­te pra­tat om det med nå­gon, sa hon i för­hör.

Det här kän­de po­li­sen till när Fred West togs in till för­hör och re­dan näs­ta dag, den 25 feb­ru­a­ri

Jag vill att du ska so­na för det on­da du har gjort

Han var feg och tog den enk­la vägen

1994, er­kän­de Fred West att han och hans hust­ru Ro­se­ma­ry ha­de ut­nytt­jat dot­tern He­at­her sex­u­ellt, dö­dat hen­ne vå­ren 1987 och grävt ner krop­pen i träd­går­den på 25 Cromwell Stre­et.

Ba­ra någ­ra tim­mar se­na­re kom nya er­kän­nan­den: Han och hans hust­ru ha­de mör­dat fler kvin­nor, grävt ner de­ras krop­par un­der ­ve­ran­dan och i träd­går­den. Pa­ret ha­de sökt si­na of­fer i cen­tra­la ­de­lar av Glou­ces­ter, fått med dem hem ge­nom att loc­ka med bil­ligt hus­rum och jobb­er­bju­dan­de som barn­flic­kor. I tre av fal­len rör det sig om re­na kid­napp­ning­ar, men bland offren fanns ock­så Fred Wests förs­ta fru och de­ras ge­men­sam­ma åt­ta­å­ri­ga dot­ter.

Dot­tern He­at­her blev de­ras sista of­fer. He­at­her ha­de be­rät­tat för en kam­rat vad hon sett och när pa­ret West fick ve­ta det, dö­da­de de sin dot­ter. När ohygg­lig­he­ter­na till sist av­slö­ja­des var det, bland an­nat, tack va­re att ­Ca­ro­li­nes vän valt att vitt­na för po­li­sen.

Ef­ter sitt er­kän­nan­de satt Fred West fle­ra må­na­der en­sam i en häk­te­scell med si­na tan­kar och vän­ta­de på rät­te­gång­en.

Den 1 ja­nu­a­ri 1995, nå­gon må­nad fö­re rät­te­gång­en, häng­de han sig i cel­len.

Ro­se­ma­ry West satt häk­tad i en cell i sam­ma kor­ri­dor och när hon fick ve­ta att hen­nes man ha­de hängt sig sa hon:

– Han var feg och tog den ­enk­la vägen.

17-åri­ga Ca­ro­li­ne Ro­berts är det en­da of­fer som lyc­kats fly, och trots att hon po­li­san­mäl­de pa­ret, döm­des Wests då en­bart till dags­bö­ter för för­sök till sex med min­derå­rig.

Åt­ta må­na­der se­na­re, 3 ok­to­ber, stod Ca­ro­li­ne Ro­berts som vitt­ne i Win­ches­ter crown court.

Hon tit­ta­de rakt mot ­Ro­se­ma­ry West och höll fast blic­ken när hon sa:

– Jag vill att du ska so­na för det on­da du har gjort de flic­kor som är dö­da.

Rät­te­gång­en va­ra­de i 49 da­gar och Fred West, som hängt sig i sin cell ba­ra någ­ra må­na­der fö­re rät­te­gång­en, döm­des postumt skyl­dig till tolv mord. Ro­se­ma­ry West döm­des för tio mord till livs­tids fäng­el­se.

Rät­tens ord­fö­ran­de, över­do­ma­re Man­tell, sa vid do­mens fäl­lan­de:

– Om det jag tyc­ker har nå­gon som helst be­ty­del­se, kom­mer du ald­rig att släp­pas fri.

Skräc­kens hus revs den 7 ok­to­ber 1996 och jäm­na­des med mar­ken. I dag finns ba­ra en smal grus­väg kan­tad med gräs­mat­ta kvar.

Kvar­le­vor bärs ut från Wests hem.

Foto: AP

Ro­se­ma­ry West var den en­da som döm­des i rät­te­gång­en då Fred ha­de hängt sig i sin cell.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.