Vem var kvin­nan i trä­det?

Någ­ra trod­de ”Bel­la” var en häxa, and­ra me­na­de att hon var en tysk spi­on. Fort­fa­ran­de vet ing­en vem som stop­pa­de den ar­ma kvin­nan i trä­det.

Mord & Mysterier - - Mysteriet - Text: Ka­ta­ri­na Norr­grann

I april 1943 strök fy­ra ton­års­kil­lar runt i sko­gen på ett gods ut­an­för brit­tis­kaBir­ming­ham. Poj­kar­na­var på jakt ef­ter få­gel­bon att plund­ra när de fick syn på det im­po­ne­ran­de trä­det. Den sto­ra has­seln, i folk­mun kal­lad­häx­alm (wit­ch elm el­ler wych elm), ha­de ett ut­se­en­de som mat­cha­de nam­net. Trä­det såg ut att va­ra häm­tat från en ond häx­as träd­gård. Från den kno­ti­ga ko­los­sen till stam spre­ta­de hund­ra­tals gre­nar som ­stel­na­de ten­tak­ler.

Bob Far­mer, den mins­te och ­smi­di­gas­te av de fy­ra ton­å­ring­ar­na, klätt­ra­de upp i häx­al­men – och ­gjor­de det ohygg­li­ga fyndet.

När han tit­ta­de ner i den ihå­li­ga stam­men såg han kra­ni­et. En smut­sig hår­tuss satt fort­fa­ran­de kvar på pan­nan. Dödskal­len ­gri­na­de mot ho­nom med si­na kro­ki­ga fram­tän­der och där ­bakom blänk­te det av plom­ber.

Det var en kvin­na i 35–40-års­ål­dern. Nå­gon ha­de kvävt hen­ne ­ge­nom att tryc­ka ner en av­ri­ven bit från hen­nes klän­ning i hen­nes hals. Och nå­gon ha­de gömt hen­ne i det ihå­li­ga trä­det me­dan hon fort­fa­ran­de var varm. Ef­ter att lik­stel­he­ten in­trätt ha­de det va­rit omöj­ligt att pres­sa in ­kop­pen i den trånga stam­men.

Kvin­nan ha­de le­gat där in­ne i minst 18 må­na­der.

Ben från hen­nes fingrar hit­ta­des på mar­ken ne­dan­för, vil­ket tol­ka­des som att en av hen­nes händer var av­hug­gen och ner­grävd bred­vid ­trä­det. Den­na ­de­talj gjor­de det re­dan ma­kab­ra

Trots det go­da sig­na­le­men­tet blev hon ald­rig iden­ti­fi­e­rad

Vid jul­ti­den ­bör­ja­de klott­ret ­dy­ka upp på ­hus­väg­gar­na

fal­let än­nu me­ra kus­ligt och ryk­ten bör­ja­de spri­das om att mor­det ha­de med svart ma­gi att gö­ra. Spe­ci­ellt som det en­ligt den lo­ka­la folk­tron ba­ra finns ett sätt att för­hind­ra att en häx­as onds­ka sprids ef­ter hen­nes död: Att ­stop­pa in hen­nes kropp i ett ­ihå­ligt träd.

En kort tid ef­ter lik­fyn­det i trä­det hit­ta­des en man i grann­ska­pet död och nag­lad till mar­ken med en hö­gaf­fel. Skräc­ken spred sig i byg­den. Vad var det för nå­got som hem­sök­te trak­ten och kräv­de des­sa ohygg­li­ga ­of­fer?

Un­der ti­den käm­pa­de po­li­sen för­gä­ves för att ge den dö­da kvin­nan en iden­ti­tet. Hen­nes sig­na­le­ment mat­cha­des mot lan­dets al­la för­svun­na, upp­gif­ter om hen­nes sä­re­get sne­da tän­der skic­ka­des till al­la brit­tis­ka tand­lä­ka­re.

Kvin­nan var 152 cm lång, hen­nes hår var cendré­fär­gat och hon var mam­ma till minst ett barn. Hen­nes klä­der och smyc­ken var enk­la och bil­li­ga, tro­li­gen ha­de hon levt un­der gans­ka knap­pa för­hål­lan­den. Och ing­en ver­ka­de sak­na hen­ne.

Vid jul­ti­den bör­ja­de klott­ret dy­ka upp på hus­väg­gar­na i Bir­ming­ham: ” Who put Bel­la in the wych elm?”.

De förs­ta klott­ren såg av handsti­len att dö­ma ut att va­ra skriv­na av sam­ma per­son. Var det ba­ra ett skämt, el­ler viss­te klott­ra­ren nå­got om fal­let? Och var­för kal­la­des kvin­nan ”Bel­la”?

Polisens väd­jan­den till trots hör­de den mys­tis­ke klott­ra­ren ald­rig av sig. Den mor­bi­da me­ning­en bör­ja­de le­va sitt eget liv som graf­fiti – och som en fras folk i om­rå­det än i dag an­vän­der som ett släng­igt svar på en frå­ga de upp­le­ver som dum el­ler omöj­lig att sva­ra på: ”Vem vet?” – ”Who put Bel­la in the wych elm?”

Men vem var då ”Bel­la” i trä­det? Trots det go­da sig­na­le­men­tet blev hon ald­rig iden­ti­fi­e­rad. Te­o­ri­er­na har va­rit många ge­nom åren. Var hon en häxa el­ler en pro­sti­tu­e­rad? El­ler till­hör­de hon re­san­de­fol­ket som bru­ka­de slå upp si­na tält i när­he­ten?

Kvin­nan i trä­det hit­ta­des mitt un­der brin­nan­de krig och det rå­dan­de sam­häll­s­ka­o­set bi­drog för­mod­li­gen till att hon ald­rig iden­ti­fi­e­ra­des.

Det kan även va­ra så att ”Bel­las” öde har med kri­get att gö­ra. Det finns vitt­nes­mål om att en kvinn­lig na­zi-spi­on ha­de lan­dat i om­rå­det med fall­skärm och ald­rig hörts av igen.

Nu har det gått 70 år. Po­li­sen har tap­pat bort ”Bel­las” kvar­le­vor och frå­gor­na kom­mer för­mod­li­gen ald­rig att få nå­got svar. Vem var den olyck­li­ga kvin­nan – och vem stop­pa­de in ”Bel­la” i trä­det?

Foto: WIKIPEDIA

En olöst gå­ta. Ner­tryckt i den ihå­li­ga al­men hit­ta­de någ­ra poj­kar ett kra­nie med en smut­sig hår­tuss kvar. Vem var hon? Och hur ha­de hon kom­mit dit?

Foto: ALAMY

Häx­al­men där kvin­nan hit­ta­des. Vem vet? På Wych­bu­ry Obe­lisk i Wor­ces­tershi­re, Eng­land, har nå­gon klott­rat dit frå­gan om vem som stop­pa­de Bel­la i al­men. Men än i dag, 70 år ef­ter det ma­kab­ra döds­fyn­det, är det ing­en som vet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.