Vem var kvinnan i trädet?
Några trodde ”Bella” var en häxa, andra menade att hon var en tysk spion. Fortfarande vet ingen vem som stoppade den arma kvinnan i trädet.
I april 1943 strök fyra tonårskillar runt i skogen på ett gods utanför brittiskaBirmingham. Pojkarnavar på jakt efter fågelbon att plundra när de fick syn på det imponerande trädet. Den stora hasseln, i folkmun kalladhäxalm (witch elm eller wych elm), hade ett utseende som matchade namnet. Trädet såg ut att vara hämtat från en ond häxas trädgård. Från den knotiga kolossen till stam spretade hundratals grenar som stelnade tentakler.
Bob Farmer, den minste och smidigaste av de fyra tonåringarna, klättrade upp i häxalmen – och gjorde det ohyggliga fyndet.
När han tittade ner i den ihåliga stammen såg han kraniet. En smutsig hårtuss satt fortfarande kvar på pannan. Dödskallen grinade mot honom med sina krokiga framtänder och där bakom blänkte det av plomber.
Det var en kvinna i 35–40-årsåldern. Någon hade kvävt henne genom att trycka ner en avriven bit från hennes klänning i hennes hals. Och någon hade gömt henne i det ihåliga trädet medan hon fortfarande var varm. Efter att likstelheten inträtt hade det varit omöjligt att pressa in koppen i den trånga stammen.
Kvinnan hade legat där inne i minst 18 månader.
Ben från hennes fingrar hittades på marken nedanför, vilket tolkades som att en av hennes händer var avhuggen och nergrävd bredvid trädet. Denna detalj gjorde det redan makabra
Trots det goda signalementet blev hon aldrig identifierad
Vid jultiden började klottret dyka upp på husväggarna
fallet ännu mera kusligt och rykten började spridas om att mordet hade med svart magi att göra. Speciellt som det enligt den lokala folktron bara finns ett sätt att förhindra att en häxas ondska sprids efter hennes död: Att stoppa in hennes kropp i ett ihåligt träd.
En kort tid efter likfyndet i trädet hittades en man i grannskapet död och naglad till marken med en högaffel. Skräcken spred sig i bygden. Vad var det för något som hemsökte trakten och krävde dessa ohyggliga offer?
Under tiden kämpade polisen förgäves för att ge den döda kvinnan en identitet. Hennes signalement matchades mot landets alla försvunna, uppgifter om hennes säreget sneda tänder skickades till alla brittiska tandläkare.
Kvinnan var 152 cm lång, hennes hår var cendréfärgat och hon var mamma till minst ett barn. Hennes kläder och smycken var enkla och billiga, troligen hade hon levt under ganska knappa förhållanden. Och ingen verkade sakna henne.
Vid jultiden började klottret dyka upp på husväggarna i Birmingham: ” Who put Bella in the wych elm?”.
De första klottren såg av handstilen att döma ut att vara skrivna av samma person. Var det bara ett skämt, eller visste klottraren något om fallet? Och varför kallades kvinnan ”Bella”?
Polisens vädjanden till trots hörde den mystiske klottraren aldrig av sig. Den morbida meningen började leva sitt eget liv som graffiti – och som en fras folk i området än i dag använder som ett slängigt svar på en fråga de upplever som dum eller omöjlig att svara på: ”Vem vet?” – ”Who put Bella in the wych elm?”
Men vem var då ”Bella” i trädet? Trots det goda signalementet blev hon aldrig identifierad. Teorierna har varit många genom åren. Var hon en häxa eller en prostituerad? Eller tillhörde hon resandefolket som brukade slå upp sina tält i närheten?
Kvinnan i trädet hittades mitt under brinnande krig och det rådande samhällskaoset bidrog förmodligen till att hon aldrig identifierades.
Det kan även vara så att ”Bellas” öde har med kriget att göra. Det finns vittnesmål om att en kvinnlig nazi-spion hade landat i området med fallskärm och aldrig hörts av igen.
Nu har det gått 70 år. Polisen har tappat bort ”Bellas” kvarlevor och frågorna kommer förmodligen aldrig att få något svar. Vem var den olyckliga kvinnan – och vem stoppade in ”Bella” i trädet?