Mysteriet: Vad hände med fartygets besättning?
En båt med svår slagsida. Ett öppet hav. 25 människor – spårlöst försvunna. 60 år senare är MV Joyita fortfarande ett av världens märkligaste sjömysterium.
Det var den 10 november 1955, och besättningen på ett nyazeeländskt handelsfartyg utanför Fijis kust i södra Stilla havet trodde inte sina ögon. Mitt på öppet hav låg en båt och guppade. Den hade svår slagsida och hade tagit in mycket vatten, men flöt fortfarande.
Sjöräddningen tillkallades, och det stod klart att båten ifråga var MV Joyita, ett handelsskepp som hade varit försvunnet i fem veckor. Det hade anmälts försvunnen den 6 oktober, men trots ett stort sökningsarbete från Nya Zeelands kustbevakning hade man inte lyckats hitta det. Nu hade båten hittats av en slump efter att ha drivit hela 96 mil från sin ursprungliga rutt – och den hade gjort det som ett spökskepp. 25 människor – 16 besättningsmän och nio passagerare, varav en var en treårig flicka – hade gått på båten i staden Apia i Samoa fem veckor tidigare. De skulle till Tokelauöarna, en resa som skulle ta cirka två dagar.
Men båten hade aldrig kommit fram. Och nu var 25 människor spårlöst försvunna.
I dag, nästan sex årtionden senare, har ingen lyckats förklara vad som hände med besättningen på MV Joyita. Inte ett spår av vare sig passagerarna eller deras livbåtar har någonsin återfunnits. Och med årens gång har de otaliga frågetecken som omgärdar MV Joyita gett upphov till allt märkligare teorier om vad som kan ha hänt.
För varje dag som de nyazeeländska utredarna undersökte den övergivna båten blev de allt mer förbryllade. Den fyra ton tunga lasten och skeppets livbåtar var försvunna. Kustbevakningen hade aldrig mottagit något nödanrop, trots att skeppets radio var inställt på nödfrekvensen. Flera av skeppets rutor hade slagits sönder, men skrovet var intakt och båten var fortfarande fullt sjöduglig. Eftersom MV Joyitas skrov delvis bestod av kork var båten i stort sett osänkbar, vilket gjorde besättningens försvinnan de ännu mera oförklarligt. Varför hade man övergett en båt som fortfarande flöt? Och varför hade man i så fall inte hittat några spår av livbåtarna?
Inne i maskinrummet tätnade mysteriet. Skeppets loggbok och navigationsinstrument var borta. Alla skeppets klockor hade stannat på samma klockslag: 10.25. Båtens maskin var oförklarligt nog täckt av madrasser. En av passagerarna var en doktor, och hans läkarväska var kvar i båten. Men i stället för läkemedel och medicinska verktyg var väskan full av blodiga trasor.
Vissa saker gick att förklara: att klockorna hade stannat på samma klockslag berodde antag
ligen på att det var tidpunkten då skeppet förlorade ström. Och att inga nödanrop hade tagits emot berodde på att radion visade sig vara delvis trasig – den sände, men bara inom en radie på cirka tre kilometer.
Men ingen kunde förklara madrasserna i maskinrummet. De blodiga trasorna. Och framför allt: varför 25 människor hade övergivit ett skepp som i stort sett var osänkbart.
Genom åren har teorierna haglat:
Båten kapades av japanska fiskare, som slaktade alla ombord och omhändertog lasten.
Besättningen kidnappades av ryska soldater, som förde dem till Sovjetunionen ombord på en
Alla skeppets klockor hade stannat på samma klockslag
sovjetisk ubåt.
Kaptenen Thomas ”Dusty” Miller utsattes för myteri av resten av besättningen. Ett våldsamt slagsmål följde, vilket skulle för- klara de blodiga trasorna. Det skulle också förklara varför han kan ha tvingats överge båten – trots att han visste att den skulle hålla sig flytande.
MV Joyita råkade ut för pirater, som länsade båten på dess last och mördade alla ombord.
Kapten Miller var djupt skuldsatt, vilket har lett till teorin att han iscensatte en olycka för att senare kunna tillgodogöra sig försäkringspengar. Denna teori faller dock på sin egen orimlighet, eftersom Miller inte överlevde för att kunna göra anspråk på någon ersättning.
Den nyazeeländska författaren David Wright har länge forskat i mysteriet, och tror att den trasiga radion spelade en stor roll i besätt- ningens beslut att överge båten. Wrights teori är att besättningen var övertygade om att hjälp var på väg och därför övergav skeppet – ovetandes om att ingen hade hört deras nödsignal eftersom radion bara hade en räckvidd på tre kilometer.
– De trodde att de hade skickat en nödsignal, vilket gjorde det mer logiskt för dem att kliva in i de små livbåtarna. De övergav inte båten för att försöka ta sig till Tokelauöarna, säger David Wright till The New Zealand Herald.
Kommer världen någonsin att få veta vad som hände med MV Joyita och hennes besättning?
Antagligen inte – men mysteriet lär fortsätta att fascinera.