VEM DÖDADE GORILLAKVINNAN?
Dian Fossey gav allt för att skydda gorillorna som hon studerade – till och med sitt liv.
DEN BERÖMDA ZOOLOGEN DIAN FOSSEY BEHANDLADE GORILLORNA HON STUDERADE SOM SINA EGNA BARN. HON VERKADE VARA VILLIG ATT GE DEM ALLT HON HADE – TILL OCH MED SITT EGET LIV ...
Dundrande fotsteg utefter sluttningen på Virungabergen i Rwanda bröt tystnaden vid Karisokeforskningscentret på morgonen den 27 december 1985. Skrik på swahili skar genom den fuktiga atmosfären som omslöt ett plåtskjul inne i skogen. ”Dian kufa, Dian kufa”, skrek de. Ropen kan översättas ungefär till: ”Dian är död”. Vid denna avlägsna forskningsstation bortom allfartsvägarna i östra centrala Afrika var detta mord det sista någon hade kunnat föreställa sig. Men det 53-åriga offret, den amerikanska primatologen Dian Fossey, hade skaffat sig många fiender medan hon forskade om bergsgorillor i hennes egen, självfinansierade anläggning långt upp i bergen.
Oavsett om hon hade fiender eller ej var hennes död en förödande förlust för dem som beundrade Dians arbete – och det var många. Trots sitt rykte som världens främsta expert på gorillor har hennes oväntade död i Rwandas avlägsna djungel aldrig blivit löst. Den som dödade Dian var nog ute efter hämnd, men till dags dato har man inte kunnat finna något tydligt motiv och rättvisa har inte heller skipats för dådet.
EN DJURÄLSKARE
Redan som barn i San Francisco, Kalifornien, älskade Dian djur. Även om hon inte hade någon särskild begåvning för de ämnen som krävdes för att studera till veterinär stod det klart att hon hade en särskild talang för att vinna djurens förtroende. Som ung flicka hade hon en guldfisk, men den dog, och Dians mor Kathryn (Kitty) samt hennes andre make Richard Price tillät inte Dian att ha några fler husdjur. Detta och flera andra saker ledde till att spänningarna mellan Dian och hennes föräldrar tilltog.
Kathryn hade skilt sig från Dians far George E. Fossey III år 1935, när Dian bara var tre år gammal. Även om han försökte hålla kontakten med henne kom breven och fotona med allt glesare mellanrum tills de till slut upphörde helt, kanske för att Kathryn inte accepterade att de fortsatte ha
en relation. Dian tyckte inte om sin styvfar och han gillade inte henne heller. Dian var tvungen att sitta i köket och äta tillsammans med familjens hushållerska när hennes mor och styvfar satt tillsammans vid bordet och pratade. Det verkar som om Dian tillhörde den generation när föräldrarna ansåg att barn ska synas men inte höras.
Uppväxten var ensam och därför blev djuren hennes vänner. Som tonåring var Dian längre och litet mer tillbakadragen jämfört med de andra barnen, men hon älskade ridning och ville bli veterinär trots föräldrarnas försök att få henne att göra karriär inom ekonomi.
Dian misslyckades i ämnena fysik och kemi och kunde därför inte läsa vidare till veterinär varpå hon lämnade University of California. Hon riktade istället in sig på en examen som arbetsterapeut vid San Jose University. År 1954 avlade Dian examen och tillbringade flera månader som praktikant vid ett sjukhus i Kalifornien innan hon 1955 flyttade till Kentucky. Vid 23 års ålder var hon föreståndare för avdelningen för arbetsterapi vid Kosairs sjukhus för handikappade barn. Hennes hem blev en bondgård en bra bit utanför Louisville där hon på sin fritid skötte boskapen.
Men ett liv som lantbrukare var inte vad Dian hade tänkt sig. År 1963 vid 31 års ålder tog hon sina sparpengar samt ett lån för att kunna genomföra sin resa till Afrika där hon besökte platser i Kenya, Tanzania, Zimbabwe och Kongo. På resan träffade hon den berömda antropologen Louis Leakey och hans fru Mary, som studerade afrikanska gorillor. Paret tog Dian med på en av deras resor till Virunga-bergen i sökandet efter vilda gorillor.
Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när Dian mötte djuren, skrev hon i sin självbiografi Gorillas in the Mist från 1983: ”Jag blev omedelbart tagen av de gigantiska kolsvarta kropparnas fysiska prakt mot den gröna djungelns skiftande lövverk”. För Dian ”var det deras personlighet i kombination med det skygga beteendet som förblev det mest fängslande ögonblicket vid detta första möte med de största av de största aporna.” Med stor motvilja återvände Dian till USA, men var angelägen om att resa tillbaka igen för att lära sig mer om gorillorna.
Väl tillbaka i Kentucky blev Dians resa föremål för flera artiklar i tidningen Courier Journal i Louisville. Louis Leakey och Dian träffade varandra igen vid en föreläsning i Louisville 1966 efter att där diskuterat den brittiska forskaren Jane Goodalls studie om chimpanser, som vid denna tid var i ett tidigt skede. Louis var övertygad om att forskning om gorillor i djungelns berg skulle kunna bidra till bättre förståelse om den mänskliga evolutionen. Han bjöd in Dian till att medverka i ett längre studieprojekt över de djur hon hade förälskat sig i invid Rwandas berg. Dian hade varken examen eller utbildning för ett sådant projekt, men Louis hade själv upplevt hennes järnvilja och beslutsamhet. Han visste att hon skulle vara den bäst lämpade för jobbet. Dian antog erbjudandet och reste till Afrika.
GRUNDANDET AV KARISOKE
De första dagarna av Dians nya äventyr tillbringades i Gombe, Kongo, innan hon reste vidare till Nairobi i Kenya för att införskaffa material till hennes bas i djungeln. I flera månader levde Dian och naturfotografen Alan Root tillsammans med gorillorna i Demokratiska Republiken Kongo. När inbördeskriget blossade upp blev de tvungna att resa iväg och de drog vidare mot Rwanda.
Den 27 september 1967 stannade hon efter en 3 000 meters stigning uppför Mount Bisoke i Volcanoes nationalpark. Här grundade hon Karisoke forskningscenter, som fick namnet efter dess centralt belägna plats mitt emellan Mount Karisimbi, som i syd blickade ut över lägret, och Mount
DIAN OROADE SIG SÄRSKILT FÖR TJUVSKYTTAR OCH HON TOG EGET ANSVAR FÖR ATT SKYDDA GORILLORNA SOM HON HADE LÄRT KÄNNA OCH ÄLSKA.
Bisoke, ett mindre berg i norr.
Medan Dian studerade bergsgorillorna ägnade hon också tid åt att få en doktorstitel vid universitetet vid Cambridge, vilket hon erhöll år 1976. Hon blev känd bland lokalbefolkningen som Nyiramachabelli eller Nyiramacibiri, vilket kan översättas ungefär till ”kvinnan som bor ensam i bergen”. Till skillnad från djuren på Kongo-sidan av Virunga såg gorillorna här människan enbart som ett hot. Diana fick arbeta hårt för att närma sig dem, en process som tog flera år. Sakta men säkert kom hon dock att accepteras av gorillorna.
National Geographics då nyanställde fotograf Bob Campbell reste till Karisoke för att dokumentera Dianes banbrytande studie av gorillorna och fångade några av de mest enastående ögonblicken i lägrets historia på bild. Trots att han redan var gift blev de två ett par. Dians vänskap med primaterna utvecklades och hon började kalla dem vid deras namn. Framför allt en av de yngre manliga gorillorna blev hennes favorit. Hon kallade honom Digit (vilket bland annat betyder finger) efter att ha sett hans finger som skadats i en fälla som satts ut av tjuvskyttar i djungeln.
Dian oroade sig särskilt för tjuvskyttar och hon tog eget ansvar för att skydda gorillorna som hon hade lärt känna och älska. Jakt var förbjudet i nationalparken, men gorillor kunde utgöra en rik inkomstkälla för många familjer när man förstod att man kunde tjäna pengar på att sälja gorillaskallar till västerlänningar eller babygorillor till djurparker för så mycket som 400 000 dollar.
Dian började förakta tjuvskyttarna. Hennes skydd av djuren och hårda behandling av de män hon såg inkräkta på området runt sitt hem och hennes nya familj hotade gemenskapen i samhället. Hennes relation med Bob tog också slut efter närmare tre års arbete tillsammans och då återvände naturfotografen till USA.
”DIAN ÄR DÖD”
Lokalbefolkningen trodde på häxkraft och svart magi. Dian såg detta som en möjlighet att skrämma dem. Iförd en Halloween-mask rusade hon genom djungeln med syfte att sätta igång rykten i de närliggande byarna om en häxa som levde uppe i bergen. Hon ville att de skulle tro att häxan var ute efter tjuvskyttar och förbannade deras sätt att ta död på djurlivet.
År 1980 nådde Dians metoder att straffa tjuvskyttar ett lågvattensmärke. En polis ifrågasatte henne efter att hon påstods ha tagit ett barn från en rwandisk man som hon anklagade för att ha rövat bort en babygorilla. Det påstås att hon erbjöd den misstänkte tjuvskytten ett utbyte – hans barn mot gorillabebisen. Enligt uppgift blev hon tillrättavisad, men lyckades undvika ytterligare bestraffning tack vare att hon tagit så väl hand om barnet, gett henne mat och sett till att hon var i trygga händer tills det hon blev återlämnad.
År 1978 började dåligt för Dian som på nyårsdagen blev informerad om att hennes älskade Digit hade blivit dödad när han försökt skydda sin familj från tjuvskyttar. Efteråt hade de huggit av hans huvud och en av händerna. Han identifierades bredvid sitt stympade finger och sin maka. Sex månader senare dödades en annan gorilla som uppkallats efter Dians morbror Albert och gradvis blev Dians primatfamilj allt mindre. Dian förklarade krig mot dem som dödade hennes gorillor. Om de gick in på hennes land slaktade hon deras boskap, satte eld på tjuvskyttarnas hem och satte skottpengar på deras huvuden. Efter Digits död kom Dian att leva som en eremit. Hon började också dricka och röka alltmer.
År 1981 beordrade Rwandas regering henne att bege sig därifrån för att få återvända till Karisoke först år 1983. Wayne Mcguire, doktorand i antropologi vid Oklahomauniversitetet, var ytterst angelägen om att lära sig mer om primaterna och anslöt sig till Dians forskning i juli 1985. Många studenter före honom hade gjort samma sak bara för att åka tillbaka frustrerade över boendeförhållandena eller för att de inte tålde Dians allt mer fientliga attityd gentemot både dem och den swahili-talande grupp som hon hade anställt för att arbeta mot tjuvskytte (finansierat av den rwandiska regeringen).
Julen var vanligtvis en lugn helg även om Dian tyckte om att fira genom att bjuda de som arbetade vid lägret hem till sig. Där serverades det litervis av det lokala bananölet Urwagwa. Detta år hade hon dock skjutit upp det sedvanliga firandet till nyåret då hon inväntade en delegation naturvårdare. Hon dekorerade runt sitt hus och på juldagen bjöd hon Wayne och Joseph Munyaneza på lamm. Följande dag dristade sig Wayne ut i djungeln för att övervaka några av de 70 gorillor centret hade märkt. Han återvände till Dian samma kväll och berättade för henne att allting var ok på centret för att därefter dra sig tillbaka till sin hydda för natten.
När Wayne följande morgon väcktes ur sin djupa sömn av Dians hembiträde förstod han att något inte stod rätt till i Dians hus, som låg bara 90 meter upp i bergen längst bort i lägret. När han gick in i hyddan såg han Dian ligga med ansiktet uppåt bredvid de två sängar som hon hade ställt bredvid varandra. Dians tillhörigheter var spridda runt i hyddan, men det var hennes kropp som visade de mest våldsamma tecknen på en attack. När han böjde sig ned för att kontrollera hennes puls och andning såg han att hennes ansikte hade klyvts diagonalt av ett enda machete-slag. Dian hade dött bara några dagar innan sin 54:e födelsedag.
LEDTRÅD STRUNTADE I PENGAR
Dians juveler, pass och pistol låg kvar inne i huset. Hon hade också 1 200 dollar i kontanter och mer än 1 700 i resecheckar, samt rwandiska francs som låg orörda, vilket ledde till förmodan att motivet för Dians mord inte var inbrott.
LEDTRÅD FOTSPÅR
Spår av barfota steg fanns i leran utanför stugan. ”En vit människa går inte barfota [genom djungeln],” sa Jean Bosco Bizumuremyi, en i Dians antitjuvskyttegrupp, i en dokumentär om hennes död, innan han tillade, ”Men rwandier – vi gör det utan problem.”
LEDTRÅD HÅL I STUGAN
Det fanns ett hål på sidan av stugan nära där Dian låg. Det ansågs som märkligt att det hade gjorts i den enda väggen i stugan som inte var täckt av några möbler.
LEDTRÅD PANGA MACHETE
Flera år tidigare hade Dian konfiskerat en tjuvskyttes panga machete när hon ställde honom mot väggen under hans jakt efter hennes älskade gorillor. Vid hennes kropp låg det stora vapnet slängt.
LEDTRÅD HÅR
I handen hade hon en test av ljust hår som rwandiska tjänstemän skickade till laboratorium i Paris. Enligt analysen kunde det bara vara från en europeisk person. Var detta kvar efter ett slagsmål med hennes mördare eller hade det placerats där?
OFFER DIAN FOSSEY
Dian låg invid hennes säng och kort från en skåra i väggen. Hon hade kluvits över ansiktet med en machete: var detta det dödande hugget?
LEDTRÅD PISTOL OCH AMMUNITION
Dians pistol låg tätt invid hennes kropp. Sedan en kort tid hade hon sovit med vapnet nära till hands för skydd, men pistolen var laddad med fel ammunituon
LEDTRÅD BLOD
Trots det våldsamma sätt på vilket Dian ådragit sina skador fanns påtagligt litet blod i stugan. Hade Dian huggits i ansiktet efter att hon dödats, eller hade hon attackerats någon annanstans för att sedan föras tillbaka in i stugan med syfte att få utredarna på falskt spår?