MÖRDAREN PÅ INTERSTATE 70
Under 30 fruktansvärda dagar år 1992 härjade en seriemördare på motorleden I-70.
INTERSTATE 70 ÄR INTE FARLIGARE ÄN NÅGON ANNAN VÄG SOM STRÄCKER SIG ÖVER PRÄRIEN I DEN AMERIKANSKA MELLANVÄSTERN. MEN ÅR 1992 SLOG EN MÖRDARE TILL LÄNGS MED MOTORVÄGEN UNDER 30 DAGAR AV TERROR.
Ljudet av ett pistolskott bröt tystnaden. Tim Hickman, ägare till videobutiken i Raytown i Missouri, lade undan det han hade i händerna och lyssnade. Den höga smällen kom från grannbutiken. Den brokiga affären var det senaste tillskottet i köpcentret i Woodson Village och de sex kvinnorna som ägde butiken hade slagit upp dörrarna bara en månad tidigare. Det var en alternativ butik med en härlig blandning av ekologisk mat, örter, vitamintillskott, vattenfilter, smycken och mycket annat. Det var visserligen ganska lyhört mellan butikerna, men den här smällen var ändå anmärkningsvärt högljudd. Han förstod på något sätt vad det var han hade hört, men blev ändå stående där, lamslagen. Han stod perplex kvar och lyssnade efter fler ljud som kunde bekräfta hans teori. Kanske ett bråk, någon som skrek och slogs eller i värsta fall – fler skott.
Det var oroväckande tyst. De här sekunderna skulle avgöra resten av hans liv. Han kände att det bara fanns en enda sak han kunde göra. Allt annat skulle kunna kosta honom livet.
Hickman väntade några minuter till innan han öppnade dörren till butiken och såg att en vit man med rödbrunt hår skyndade sig ut från grannbutiken i hörnet av köpcentret. Mannen gick obekymrat vidare de fem sista meterna till utgången. När han kom till hörnet korsade han gatan vid East 63rd Street och Woodson Avenue innan han försvann utom synhåll.
Hickman kände igen honom. Det var samma man han hade fått ögonkontakt med när han gick förbi butiken för bara en kvart sedan. Han hade på sig en grå fiskbens- eller tweedmönstrad jacka som såg alldeles för tjock ut för en varm dag som denna.
Hickman hittade Sarah Blessing i butikens bakre rum, liggande på mage. Den 37-åriga tvåbarnsmamman hade blivit skjuten i bakhuvudet. Det såg ut som en ren avrättning. Blodet rann sakta ned längs det axellånga bruna håret och bildade en stor pöl på golvet. Polisen i Raytown kom strax efter att Hickman ringde för att rapportera brottet. De hittade en patronhylsa, kaliber .22 som de tekniska experterna senare skulle komma att koppla ihop med fem andra mord i butiker
och shoppingcenter de senaste 30 dagarna i Indiana, Kansas och Missouri. Mördaren beskrevs av vittnen som en vit man mellan 20 och 30 år. Han var runt 1,70 lång med normal kroppsbyggnad. FBI satte igång en landsomfattande jakt på mördaren.
I dag, 23 år senare, har polisen fortfarande inte kommit närmare ett gripande av den mystiska mannen som började kallas I-70-mördaren några dagar efter den 7:e maj 1992 då Blessing blev mördad. Det här namnet var bara delvis korrekt. Fyra av de döda blev mycket riktigt mördade i närheten av Interstate 70 men två andra hittades i en brudklänningsbutik i Wichita, Kansas som låg närmare I-35.
Resultaten från de tekniska undersökningarna, mördarens val av butiker, fysiska likheter mellan offren, sättet han sköt dem på samt signalement från vittnen – allt detta gjorde det enkelt för polisen att koppla ihop morden. Men en sak som de inte kunde bli kloka på var gärningsmannens motiv då han bara stal delar av innehållet i kassaapparaterna.
INDIANAPOLIS (8:E APRIL)
Strax innan klockan 13:00 kikade ägaren av en färghandel på 7324 Pendleton Pike ut genom fönstret mot gatan och såg en främmande person komma gående mot butiken från väg I-465. Vägen låg några hundra meter åt öster och fem kilometer norr om I-70. Främlingen hade på sig en grön jacka och bar på en cylinderformad, runt en meter lång väska. Innan han kom till färghandeln gick han tre varv runt byggnaden innan han tog sig till en nedlagd restaurang i lokalen intill.
Han såg ut som en liftare eller en vagabond. Butiksinnehavaren fick en kund och behövde koncentrera sig på annat. Men när han tittade ut genom en sidodörr klockan 14:00 var mannen försvunnen. Några minuter senare fick han se personen gå tillbaka mot I-465 som går runt hela Indianapolis. Han försökte där lifta i närheten av påfarten till vägen som gick söderut mot I-70. Den smala, mörkhåriga expediten Robin Fuldauer jobbade ensam i en skoaffär i närheten. Någon gång efter 13:30 försökte butikskedjans distriktschef ringa butiken där hon jobbade men fick inget svar. Det var inte likt henne. Hon hade jobbat i butiken i tio månader och sågs som en pålitlig och ansvarsfull medarbetare. Han rinde om och om igen i ungefär en halvtimmes tid utan resultat.
Robin hittades senare med två skott i bakhuvudet, liggandes på mage i ett bakre rum i butiken. Två tomma hylsor med kaliber .22 hittades i närheten och det saknades en del pengar i kassaaparaten.
WICHITA (11:E APRIL)
Tre dagar senare runt 110 mil därifrån gick Robin Fuldauers mördare mot ett litet L-format shoppingcenter längst med East Kellogg Drive North, bara några få kilometer från Interstate 35. Runt 18:00 tog han sikte mot en butik som hyrde ut brudklänningar och smokingar. Där inne såg han två smala, mörkhåriga kvinnor. Det var släckt i butiken och en av kvinnorna hade låst dörren och vänt på Öppet/stängt-skylten.
Butiksinnehavaren Patricia Magers och hennes expedit Patricia ”Trish” Smith skulle precis stänga för kvällen. För en stund sedan hade en manlig kund ringt till butiken och sagt att han skulle komma in och köpa en gördel några minuter efter stängningsdags.när tjugoåriga Trish Smith såg att en man drog i dörren och knackade på fönstret räknade hon
med att det var kunden som hade ringt i förväg som ville komma in.
Så fort hon öppnade dörren stack den kortväxta, vita mannen med det sandfärgade håret fram en pistol och tvingade henne och kollegan in i butikens bakre rum där han fick dem att lägga sig på mage. När de låg ner det sköt han båda kvinnorna i huvudet. Den 32-åriga Magers sköts två gånger och dog omedelbart. Smith var allvarligt skadad med ett skott i nacken. Precis som förut hade gärningsmannen inte velat se sina offer i ögonen när han tog deras liv.
Ungefär kvart över sex stod kunden som var på jakt efter en gördel utanför butiken. Han såg att ljuset var släckt och att lokalen var tom. Men eftersom han hade ringt i förväg gick han ändå in genom den olåsta dörren och ropade på personalen. Några sekunder senare såg han rätt in i mynningen på ett ”Uziliknande” maskingevär med ett kort, böjt magasin.
Mördaren, som var klädd i en ljusbrun jacka den här gången, försökte att få honom att gå in i det bakre rummet. ”Jag har dem här inne, jag har bundit dem”, ska I-70-mördaren ha sagt till mannen. ”Jag måste bara få in dig där så att jag kan ta mig härifrån”.
Men kunden förstod vad som höll på att hända så han gick sakta mot dörren och sa att han inte hade sett något och att han inte hade något med saken att göra. De bråkade om saken och till sist bad gärningsmannen honom att gå och aldrig nämna det som hänt för någon. Kunden höll sitt löfte i en timme efter mötet med mördaren.
Runt halv åtta på kvällen svängde en av Wichita-polisens patrullbilar in på den tomma parkeringsplatsen och stannade utanför brudklänningsbutiken. Kunden hade trots allt valt att ringa polisen. Huvudingången var öppen och nyckeln satt i låset. Polisen gick in och hittade kvinnorna i det bakre rummet. Då hade det samlats så mycket blod på golvet att polisen trodde att de blivit knivstuckna. Bara en liten summa pengar saknades från kassan.
TERRE HAUTE (27:E APRIL)
Michael ”Mick” Mccown, en före detta musiker som hade spelat bas i flera band på åttiottalet, drev sin mammas keramikbutik i ett shoppingcenter nära South 3rd Sreet. Detta var mindre än en kilometer söder om I-70. Han hade örringar och långt flätat hår. Någon gång efter 14:00 var den korta 40-åringen upptagen med att sätta priser på nya varor då gärningsmannen plötsligt kom in. Av en eller annan anledning reste han inte omedelbart på sig. Han hade ryggen mot kunden och skulle precis plocka fram ett litet, vitt keramikhus från en av de nedersta hyllorna.
Vapnets mynning var bara tio centimeter från hans huvud när skottet avlossades. Mördaren tog Mccowns plånbok och femtio dollar från kassan. Det fanns inga vittnen.
Keramikhuset hittades senare på golvet bara några decimeter från Mccown, helt oskadat.
ST CHARLES (3:E MAJ)
Nancy Kitzmiller skulle egentligen inte jobba på morddagen. Hon vikarierade för en annan anställd som ville ha ledigt. Kitzmiller tyckte om jobbet på Boot Village, som sålde skor och kläder i westernstil i Bogey Hills Plaza. 24-åringen skulle snart gå mot bättre och större sammanhang. Hon hade precis gjort klart sina studier i geografi vid Oklahoma State University och skulle två veckor senare börja som karttecknare vid försvarets karttjänst.
Den här dagen öppnade den smala, mörkhåriga kvinnan butiken klockan tolv på förmiddagen. Två och en halv timme senare hittade en kund hennes lik på ett kontor längst in i butiken. Hon hade skjutits i huvudet. Ett litet belopp saknades i kassan. Mördaren behövde inte gå långt för att komma undan. I-70 gick bara 300 meter därifrån.
TRISH SMITH VAR ALLVARLIGT SKADAD. PRECIS SOM TIDIGARE HADE INTE GÄRNINGSMANNEN VELAT SE DEM I ÖGONEN NÄR HAN TOG LIVET AV DEM.
HOUSTON(15:E JANUARI)
Det sista kända dådet som kan kopplas till I-70-mördaren bröt det mönster som etablerats i de tidigare fallen. Detta framför allt för att mördaren hade mer kontakt med Vicki Webb än något av de tidigare offren. Ännu viktigare var att hon till skillnad från de andra faktiskt överlevde.
Klockan 10:00 på lödagsförmiddagen gick en kort man in i Alternatives Gift Shop som låg en dryg kilometer söder om Interstate 69. Mannen hade långt, ljust och tjockt hår och såg ut att vara i femtioårsåldern. Han såg sig omkring i några minuter och gick ut igen med besked om att han skulle komma tillbaka strax. Klockan 11:30 kom han tillbaka till den charmiga lilla butiken i handelsstråket Rice Village vid Rice University i Houston.
Den lite underliga mannen lugnade Vicki med att säga att han väntade på sin systerdotter och att hon skulle bli överförtjust i den lilla butiken. Sedan pekade han på en kopparram och sa att han gärna ville köpa den. Webb räckte honom ramen och vände sig om för att gå bakom disken. Då sköt han henne i nacken.
Kulan gick in mellan den andra och tredje nackkotan och slog på vägen loss en benflisa som träffade hennes ryggmärg och gjorde henne förlamad från halsen nedåt. Nu hoppade gärningsmannen över disken och grabbade tag i ungefär 75 dollar från kassan. Han rullade över Webb på andra sidan och släpade henne bakom disken. Där drog han ner hennes byxor, som han hade gjort med Glasscock. Sedan satte han pistolen mot hennes panna och tryckte av.
Klick. Skottet gick inte av. Han tyckte att det var så komiskt att han skrattade. Men innan han hann få in en ny patron så hörde han en dörr slå igen i mäklarkontoret i lokalen intill. Då gick han.
Webb räddades av ett anatomiskt drag hon inte visste att hon hade, nämligen en ovanligt grov ryggrad. Efter tre månaders rehabilitering kunde hon gå igen.