MARTIN SMARTT OCH JOHN BOUBEDE
DE TRÄFFADES PÅ ETT SJUKHUS FÖR VIETNAM-VETERANER OCH BLEV HUVUDMISSTÄNKTA FÖR MASSAKERN.
Martin Smarrt drog iväg från Keddie några veckor efter morden. Hans äktenskap hade tagit slut och han visste att polisen misstänkte honom. En dag i mitten av april sågs Smarrt gående längs Highway 70 i närheten av Portola, kånkande på en ryggsäck i sin gröna militärjacka. Det var bilden av Vietnam-veteranen-som-socialtutstött. Smarrt hade förstått att han snart skulle bli tagen. Han hade försökt att förklara sin oskuld för en nära vän, men hade ingen lust att stanna kvar för att kämpa emot anklagelser.
Han var kock till yrket och hade varit i Vietnam i två omgångar. Han trodde att krigsupplevelserna hade satt djupa själsliga ärr. Sanningen var betydligt mindre ärevördig: han hade varit i Vietnam som kock, men var stationerad en bra bit från striderna. Precis som många soldater hade han dragit nytta av tillgången till droger och hade återvänt till USA och betett sig som en fullständig galning. En gång hotade han att döda sin bror och spränga sina föräldrars hus. Hans beteende när han återvände till vardagen var underligt, våldsamt och oförutsägbart. Smarrt kom regelbundet att också hota sin fru och sina barn till livet.
Smarrts benägenhet att snabbt bli arg och våldsam gentemot andra, även sina nära och kära, samt avsaknaden av ett starkt alibi natten till den 12 april genererade misstanke hos folk. Marilyns egna tvivel gentemot sin man grundades på hans våldsamma natur, hans snabbt uppflammande humör och det faktum att hon trodde att han var fullt kapabel att utföra ett mord. Han kände också offren och Boubede hade uttryckt intresse för Glenna Sharp på en mer romantisk nivå.
De första månaderna 1981 besökte Martin regelbundet en anstalt för krigsveteraner i Reno, Nevada, för att där få rådgivning. Smarrt berättade där för sin terapeut om sina problem med utbrotten, hur kriget plågade honom och att han led av post-traumatisk stress. En månad innan morden lärde Smarrt känna John Boubede under en vistelse på avdelning 4A. John kallades av alla för Bou. Utan att ha diskuterat det med övriga familjen föreslog Martin att John skulle flytta in i familjen Smarrts stuga, nummer 26, och han blev snabbt en del av hushållet. Marilyn vågade inte säga ett ord om deras nya inneboende då hon var rädd att detta skulle kunna reta upp Martin. Martin och Bou blev som blodsbröder, men var det verkligen frågan om en folie à deux, ett slags symbiotisk psykos, som skulle lett till mord? Det krävs två för att dansa tango, en pistol kräver kulor och dynamit behöver en gnista för att detonera.
Till skillnad från Martin Smarrt vars lagliga överträdelser var av de mindre slaget (han hade några gånger langat hasch inom grannskapet) var Boubede en fälld brottsling med ett straffregister som innefattade inbrott i hem, bankrån och han påstods också haft kopplingar till Chicago-maffian. Bou var ett ruttet ägg och absolut inte den typ av man att bjuda in till ett sömnigt lantligt grannskap.
Smarrt och Boubede intervjuades av polisen den 13 april och gav sina vittnesmål. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Båda männen återgav sina förehavanden under natten. Vid en viss punkt blev båda dessa återgivningar undvikande och eventuellt helt fabulerade. Otroligt nog förmådde inte de båda förhörsledarna Harry Bradley och PA Crim Jr att notera detta. Martin diktade upp en historia om två killar han aldrig tidigare sett som drack i den inre baren och såg märkliga ut. Ingen annan som kallades till intervju kunde vittna om att ha sett dessa två män. Boubede spelade ut ”jag är ny i stan och vet ingenting”-kortet. Att spela dum funkade för honom. Han lyckades också dölja det faktum att han hade en gedigen lista i brottsregistret. Boubede skjutsades till den lokala busstationen och åkte sen vidare till Klamath Falls, Oregon. Smarrt stannade kvar och genomgick den 17 april ett test i lögndetektorn, klarade det och lämnade sedan Keddie för alltid.