NA­PO­LE­ON I EXIL

Det slut­gil­ti­ga ne­der­la­get gick in­te att und­vi­ka. Så här slu­tar histo­ri­en om Na­po­le­on Bo­na­par­te, en av krigs­histo­ri­ens ab­so­lut störs­ta.

Napoleon (Sweden) - - Innehåll - OLSEN PERERIK

Na­po­le­on skyn­da­de sig till­ba­ka till Pa­ris som en slagen man. Han var pin­samt med­ve­ten om att allt var för­lo­rat. Han ha­de fort­fa­ran­de 120 000 man stå­en­de i när­he­ten av Pa­ris och dess­utom 150 000 man runt om­kring i Frank­ri­ke. De al­li­e­ra­des ar­mé­er – Wel­ling­tons och Blüchers – var ut­slit­na ef­ter fle­ra da­gars hår­da stri­der och sto­ra för­lus­ter. Ju läng­re de ryck­te ef­ter Na­po­le­on mot Pa­ris, desto läng­re blev de­ras för­sörj­nings­lin­jer, och de mås­te säk­ra dem. Det led­de till att an­falls­styr­kan blev mind­re och mind­re dag för dag me­dan de ryck­te i rikt­ning mot Pa­ris. Det kun­de tyc­kas va­ra en bra chans för de frans­ka styr­kor­na att slå de al­li­e­ra­de, om de ryck­te in mot Pa­ris kun­de man kros­sa dem där. Da­vout för­sök­te få Na­po­le­on till att åter för­sö­ka slå Wel­ling­ton och Blücher, men kej­sa­ren vil­le in­te – kri­get var slut.

Na­po­le­ons po­li­tis­ka ställ­ning i Pa­ris var re­dan osä­ker. Man­nen han satt att le­da par­ti­et, Jo­seph Fouché, var re­dan i kon­takt med de al­li­e­ra­de för att få Na­po­le­on ar­re­ste­rad. Den 8 ju­li åk­te Na­po­le­on för att sö­ka asyl i Ame­ri­ka, men Fouché skic­ka­de ut en ar­re­ste­rings­or­der för ho­nom. Brit­tis­ka flot­tan blev tip­sad om att han skul­le för­sö­ka stic­ka, och där­för stop­pa­des han ut­an­för ham­nen i Ro­che­fort, där han for­mellt över­läm­na­de sig till kap­te­nen på det brit­tis­ka krigs­far­ty­get HMS Bel­le­rop­hon den 15 ju­li 1815.

Ef­ter ett kort stopp i Eng­land skic­ka­des han i exil på Sank­ta He­le­na, en vul­ka­nö i Sydat­lan­ten med ett fuk­tigt och varmt kli­mat, som dess­utom är en av de mest iso­le­ra­de plat­ser­na i värl­den med över 2 000 kilo­me­ter till när­mas­te land.

Na­po­le­on fick med sig en li­ten stab samt en del and­ra som skul­le hål­la ho­nom säll­skap på ön. Han lev­de i lux­u­ös iso­le­ring och tog var­je chans att gö­ra li­vet till en mar­dröm för gu­ver­nö­ren på ön. Han lev­de i sex år på Sank­ta He­le­na in­nan han dog. Än­da se­dan 1821 har det spe­ku­le­rats i vad han dog av. Någ­ra fors­ka­re me­nar att ta­pe­ter­na på väg­gar­na in­ne­höll ett ar­se­nik­hal­tigt lim som över lång tid gjor­de ho­nom can­cer­sjuk. Hans kis­ta blev kvar på Sank­ta He­le­na fram till 1840 då den frak­ta­des till In­va­lid­do­men i Pa­ris – där hans kvar­le­vor nu lig­ger.

Fle­ra av Na­po­le­ons generaler ha­de in­te sam­ma tur. Fouché sat­te ihop en lis­ta över ge­ne­ra­ler­na som ha­de stöt­tat Na­po­le­on ef­ter hans till­ba­ka­komst från El­ba. Lo­bau och Da­vout ar­re­ste­ra­des, men räd­da­des ef­ter en upp­ma­ning från Wel­ling­ton. La Bé­do­yè­re av­rätt­ades och det gjor­de ock­så ge­ne­ral Ney. Ney in­si­ste­ra­de på att åter­vän­da till Pa­ris ef­ter att Lud­vig åter­in­sat­tes, och ställ­des där in­för rätta och sköts. Han för­be­höll sig rät­ten att bli skju­ten ut­an bin­del för ögo­nen och vil­le själv ge or­der om eld. Det hör till histo­ri­en att många blev för­fä­ra­de över den här av­rätt­ning­en och Karl XIV Jo­han – ti­di­ga­re mar­skalk Je­an Bap­tis­te Ber­na­dot­te och nu kronprins av Sve­ri­ge – skic­ka­de en av si­na män till Pa­ris för att räd­da ge­ne­ral Neys två sö­ner, som togs med till­ba­ka till Sve­ri­ge.

Kung Lud­vig åk­te till Belgien, be­nå­da­de he­la hä­ren och lös­te dess­utom of­fi­ce­rar­na från de­ras ed till Na­po­le­on.

Blücher red i tri­umf ge­nom Pa­ris och fick på så sätt sin hämnd för ne­der­la­get vid Je­na 1806. Han hys­te en stark öns­kan om att spränga bron Pont d’ié­na i Pa­ris, men det ne­ka­des han. Han res­te hem till Preus­sen och lev­de si­na fy­ra sista år i sus och dus, med myc­ket dric­kan­de och spe­lan­de.

Wel­ling­ton ha­de höjt den brit­tis­ka hä­ren till en äro­fylld ni­vå – som den in­te haft se­dan bör­jan av 1700-ta­let, un­der lord Marl­bo­rough – och han vän­de hem som en na­tio­nal­hjäl­te. Han hyl­la­des med ord­nar och gå­vor från he­la värl­den. Han fick ock­så en pre­mie på 61 000 pund. Han var chef över den brit­tis­ka oc­ku­pa­tions­styr­kan i Frank­ri­ke, in­nan han blev stats­mi­nis­ter i Eng­land 1818–1830. Han dog 1852.

Na­po­le­on har över­läm­nat sig och är om­bord på HMS Bel­le­rop­hon på väg till Eng­land.

Na­po­le­on gör ett snabbt stopp på väg till­ba­ka till Pa­ris. Han ser för­tviv­lad och ned­sla­gen ut.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.