En drömmande hjärna

DDEN OMEDVETNA HJÄRNAN römforskningen är liksom sömnmekanismerna en snårig djungel och vetenskapen är fortfarande bara i sin linda på detta område. Även om drömmar och deras tolkning har tagit stor plats i människans historia, religion och litteratur, tror dagens forskare att drömmar uppstår ur grundläggande hjärnfunktioner. Forskarna J. Allan Hobson och Robert McCarley vid Harvard-universitetet utvecklade 1977 teorin om ”aktivering och syntes”. Enligt denna är drömmar inte berättelser från det undermedvetna med symbolisk betydelse. Det är snarare hjärnan som försöker skapa ordning i störningar som orsakas av slumpmässiga nervsignaler i neuronnäten som kopplar samman hjärnbryggan och hjärnbarken.

En del forskare tror att drömmar stuvar om fragment från vardagen. I ett experiment 1978 började testpersoner som bar glasögon med rödtonat glas i flera dagar att se fler och fler rödfärgade föremål i sina drömmar.

Plågsamma drömmar

Men om drömmarna innehåller lite av varje från vardagslivet förekommer där också stress och oro i oproportionerliga mängder. På 1940-talet katalogiserade forskaren Calvin S. Hall vid Case Western Reserve University innehållet i mer än 1000 testpersoners drömmar. Oro var den vanligaste känslan i dessa drömmar, och drömmar med negativt innehåll övervägde.

Av alla de drömmar vi drömmer faller många, om inte de flesta, snabbt i glömska. Bara de som av en slump tycks innehålla korrekta förutsägelser om framtiden blir kvar i vårt medvetande.

visste du att

...