En medelålders
Krig gjorde det oerhört viktigt att ta fram läkemedel mot infektioner hos sårade, vilket ledde till en framgångsrik masstillverkning av penicillin, det första verksamma antibiotikumet.
2,3 miljoner doser penicillin tillverkades inför D-dagens landstigningar.
polis vid namn Albert Alexander låg på en vårdavdelning i Oxford i England. Han var illa däran. Enligt en vanlig uppgift började det med att han rev sig i ansiktet på en tagg i sin trädgård eller, vilket andra källor tyder på, med att han ådrog sig en skråma efter en tysk bombräd. Han hade mist ena ögat och eftersom han nu även drabbats av sepsis, en extrem och potentiellt livshotande infektionsreaktion, rann det var överallt.
Ett forskarlag vid Oxford University, ledd av den australiske patologen Howard Florey och biokemisten Ernst Chain, som flytt från Nazityskland, arbetade med ett nytt, lovande läkemedel. Den 12 februari 1941 blev Albert Alexander den första patienten någonsin som fick behandlingen, i hopp om att den skulle bota honom – och han återhämtade sig snart. Läkemedlet var dock så svårt att producera att forskarna var tvungna att mödosamt återvinna det ur hans urin för att sedan kunna ge nya injektioner. När det inte räckte längre avled patienten.
Flera år senare, när penicillinet blev seklets mirakelkur, höjde medierna Alexander Fleming till skyarna. Han var en tystlåten mikrobiolog som först beskrev den märkliga antibakteriella kraften i sporsäcksvampar av släktet Penicillium och i en föga uppmärksammad rapport från 1929 gav läkemedlet namnet penicillin. Det var dock Howard Florey och hans forskargrupps långa kamp som omvandlade penicillinet från en kuriositet i laboratoriet till ett användbart antibiotikum.
Kampen ägde rum i skuggan av en konflikt. Andra världskriget skapade stor efterfrågan på vad som framstod som en livräddare för sårade soldater. Penicillium bildade dock bara en tunn hinna på ett tillväxtmedium, medan det som behövdes i krigstid var en första leverans om närmare fyrtiotusen liter.
Vändpunkten kom i juli 1941, då Rockefeller Institute, i samverkan med amerikanska och brittiska tjänstemän, lyckades skaffa fram flygplansbiljetter – som det var extremt ont om – åt Howard Florey och biokemisten Norman Heatley, så att de kunde besöka institutet i New York. De kom till Northern Regional Research Laboratory i Peoria i delstaten Illinois, där ambitionen var att odla penicillin i enorma fermenteringskärl.
Majssirap visade sig vara ett idealiskt näringsämne för billig penicillinodling, och en variant av Penicillium som hittades på en rutten melon på en marknad visade sig vara bättre lämpad för odling i fermenteringskärl. Läkemedelsbolag gick in med de medel som krävdes och i mars 1944 började Charles Pfizer and Company producera stora mängder penicillin i en tidigare isfabrik som utrustats med fjorton kärl, vart och ett med trettiofyratusen liters kapacitet. Den 6 juni 1944 bar allierade soldater med sig antibiotikumet på Normandies stränder och in i Frankrike. De liv som därmed räddades skulle snart bidra till att vinna kriget.