”DET ÄR VERKLIGEN SVÅRT ATT FÖRSÖKA VARA FÖRTRÄFFLIG.”

in the day”. Och ja, jag känner ett par snubbar som fortfarande befinner sig där. Jag försökte förmedla det. Han fortsätter. – Slim är en godhjärtad snubbe, men han har blinda fläckar, och jag tror att det spelar in i dynamiken mellan honom och Queen. Det finns en sekvens i filmen när han säger ”Du är galen”. Han är bara liksom inskränkt och har sina egna perspektiv. Den delen av rollfiguren kunde jag identifiera mig med. Den var verkligen ärlig, tyckte jag.

Om vi ska tala om den polariserade samtiden en smula. Vem vill du helst förföra med filmen, de ignoranta människorna därute eller de som har väntat på en sån här film hela livet?

– Jag minns faktiskt när jag var på en flygplats för några månader sen. På grund av Get Out så blir transportsäkerhet en grej så fort jag reser. Och det var en vit snubbe där som sa: ”Yo, jag såg Get Out! Jag såg den men jag förstod den inte. Jag tyckte om den, men fattade den inte. Men jag har min svarta vän, och jag satte mig ner med honom och han förklarade filmen metodiskt. Och sen såg jag den igen och såg saker och ting annorlunda.” Jag vet inte om han ändrade sig, jag vet inte om han kommer att göra något annorlunda, men det såddes ett frö av perspektiv som han inte var medveten om. Och det är vad vi försöker att göra.

Om man fattar blir det en viss sorts upplevelse. Och om man inte fattar är det en annan sorts upplevelse. Om du börjar förstå filmen är det ytterligare en annan sorts upplevelse. Vi försöker inte att exkludera någon, det bara avslöjar dig. Det är vad fantastisk konst och berättande gör, det avslöjar vem du är. Det är inget vi ska lägga oss i.

DET DÄR FÅR mig att tänka på vad Jordan Peele sa när jag intervjuade honom i samband med Us. Han sa: ”Det finns kulturellt vissa sätt som en svart publik förväntar sig att se svarta rollfigurer uppföra sig på, och som jag känner att jag behöver hedra med den här filmen. Om en svart rollfigur befinner sig i en obehaglig eller läskig situation så måste det adresseras, det måste finnas en dialog om det. Det måste finnas en verklig orsak annars kommer inte den svarta publiken att köpa det.”.

Jag antar att det är samma sak med Queen & Slim?

– Gud ja. Det handlar helt enkelt om nyanser. Om vi använder uttrycket ”svarta filmer” så skulle jag i min tur prata om ”vita filmer”, som jag inte skulle fatta! Där vissa beslut skildras som får mig att känna: Jag kan inte tänka mig att göra så! Av kulturella skäl. Men jag är öppen inför att tänka: Det är så andra människor lever. Jag är bara med på den här resan och får den här upplevelsen som jag inte lever, och det är vad som är rätt spännande. Som med filmen Moneyball. Jag är inte så säker på de där besluten, men jag tycker att de är skoj. Och det är vad vi försöker göra. Ni kommer in i vår värld, ni följer med på den här resan.

I SCENEN SOM kommer att citeras flitigast i framtiden vänder sig Slim mot Queen och suckar: ”Varför måste svarta alltid vara förträffliga? Varför kan vi inte bara vara oss själva?” Scenen föddes ur ett samtal mellan Kaluuya och Lena Waithe, och bottnar i hans egen personliga tro.

– Sökandet efter förträfflighet är ett symptom på trauma. För det är verkligen svårt att försöka vara förträfflig. Du försöker att fylla i något. Någon har berättat för dig att du inte räcker till, i någon utsträckning. Det kanske inte är sant nu längre, men det var så du kände i början av din resa. Så du kämpar och du kämpar, det är helt enkelt den du är, det är vad din kod är, det är vad du handlar om. Men vi borde komma till en plats där vi bara konstaterar att vi är människor. Varför kan vi inte bara vara? Och det får räcka. Jag tror att många har råd med den lyxen, bara genom att existera. Men om du kommer från ett underskott är det så mycket som måste uträttas innan du bara ska kunna vara. Du måste hela tiden knappa in, för saker togs från dig. Så ibland känns det inte som att du bara kan vara. Men Slim känner att han kan det. För han känner att han är cool som han är.

DEN SOM BÄNKAR sig framför Queen & Slim utan att känna sig helt övertygad när det kommer till den känslomässiga anknytningen och personkemin mellan Jodie Turner-Smith och Daniel Kaluuya kommer definitivt att vara det efter filmens omtalade sexscen, som äger rum i en bil. Men att döma av reaktionerna på Twitter verkar scenen orsaka en del förvirring. Vissa menar att den är ”för äkta” (okej, se den inte med din farmor). Men med mängden sexscener och all internetporr därute kan man fråga sig varför just den här lämnar efter sig så många rodnande kinder.

– För oss handlade det i första hand om att försäkra oss om att det var sensuellt. Jag ser på det som en scen bland andra, där sexet är den scenens språk. Sexet är den scenens dialog. Så det är rätt intimt, fast inte på ett överdrivet explicit sätt, och det är vad som gör folk obekväma. Och det är vårt jobb, att få er att känna er osäkra på er själva. Få er att gå och se er i spegeln, och tänka på er själva. Det är vad det handlar om.