LÅNGFILMSDEBUT PÅ FILMDUKEN
Den 21 upplagan av Tempo dokumentärfestival går av stapeln den 2 mars och invigningsfilmen heter Alltid Amber. Det är en rörande uppväxtskildring som bjuder på ett salig blandning solsken, sorg, svek, skratt och en hel del festande.
DE TVÅ UNGA regissörerna Lia Hietala och Hannah Reinikainen från Stockholm gör sin långfilmsdebut på filmduken. I filmen får vi följa den ickebinära 17 åringen Amber från Stockholm under planeringen av sin utredning inom transvården. Stödet från bästa vännen Sebastian betyder oerhört mycket, men när Amber träffar kärleken sätts deras vänskap på prov. Filmen är med och tävlar om Tempo Documentary Award, festivalens tävlingssektion för långa dokumentärer, och 75 000 kronor ligger i prispotten. Långfilmsdebutanterna tar avstamp i världspremiären på tyska filmfestivalen Berlinale nästa vecka, följt av invigningen av Tempo dokumentärfestival på hemmaplan den 2 mars. Nöjesguiden har träffat de bägge regissörerna samt huvudrollsinnehavaren Amber.
Hur började ni med dokumentärfilm?
Lia: Jag har egentligen min grund i teater, men förstod sen att jag ville vara bakom kameran. Jag började som filmassistent hos en regissör som heter Ninja Thyberg. Sedan dess har jag jobbat mycket i produktion, men Alltid Amber är både min första långfilm och dokumentär.
Hannah: Jag har alltid velat jobba med berättande på ett eller annat sätt. Jag började på Journalisthögskolan i Stockholm, men skrivande berättande kändes inte helt rätt så jag började på Biskops Arnö inriktning dokumentär i två år. Det är det som gör oss till en oslagbar kombination, att Lia kommer från den fiktiva världen och jag från det dokumentära.
Hur kom ni fram till att Alltid Amber var filmen ni ville göra?
H: Ursprungsidén till hela det här projektet tar avstamp i att vi ville göra en film om den identitetsskapande vänskapen som tonåren kan innebära. Den vänskapen kan vara så formativ och symbiotisk att den nästan kan bli destruktiv.
L: Vi gjorde en provinspelning då vi bara hängde och filmade en dag med Sebastian och Amber.
H: Det var den mest kaosartade inspelningen vi någonsin gjort. Kamerorna strulade och vi gjorde ett riktigt dåligt första intryck.
Amber: Jag och Sebastian hade nog blivit mer nervösa om ni hade varit värsta proffsteamet. Jag hade inte kunnat öppna upp mig så mycket som jag gjort om vi inte hade haft en så bra relation från början.
L: Det är viktigt att dynamiken fungerar när man ska fånga något så naket och utlämnande. Vi har spelat in under tre års tid så vi har verkligen lärt känna varandra in på skinnet.
Hur känns det att vara huvudroll i en dokumentärfilm om sig själv Amber?
A: Jag har alltid tänkt under inspelningen att jag ska hålla bort mina osäkerheter när vi spelat in. Men visst det är ganska jobbigt att se sig själv. Jag har försökt att se det ur ett större perspektiv, men det är svårt när det är så personligt.
Hur känns det inför världspremiären på tyska Berlinale?
L: Filmen har världspremiär fredag nästa vecka. Vi åker ned med ett entourage på trettio personer bestående av team, familj och vänner. Det känns sjukt och lyxigt! Tempo blir vår Sverigepremiär den andra mars. Vi har tittat på den otaligt många gånger nu så det ska bli kul att äntligen få visa upp den.
Hur är din relation med Sebastian idag?
A: Mycket har förändrats, men vi har fortfarande samma humor som när vi var 14. Jag behövde nog hitta tillbaka till ett stadie där jag inte kände mig sårad, men utan filmen hade vi inte hittat tillbaka lika snabbt, den har verkligen fört oss samman igen.
”Jag har alltid velat jobba med berättande på ett eller annat sätt.”